En fantastisk helg i ord och bilder…

Min 42:a resa till Belgien är till ända och även om vi har landat har jag inte riktigt landat. Jag kan med ett leende sumera tre sanslöst bra dagar som innefattar både smak- och kroppsminnen. 


Även om det blev en del öl var fokuset inställt på söndagens halvmaraton men flyget gick redan tidigt på lördagen. Efter landning, transfer, incheckning på Zoom Hotel vilket visade sig vara så bra som ryktet sagt, en supertrevlig lunch och nummerlappsupphämtning var det dags för det obligatoriska besöket på den superba krogen Moeder Lambic Fontainas. För första gången i vår gemensamma historia hade de ingen ny tick vilket innebar att jag kunde dricka det jag ville. Vädrets makter var på vår sida och för sista gången i år kunde vi njuta våra brygder på uteserveringen i solen.    
Kvällen avslutades med middag på restaurangen Les Brigittines. Detta var mitt första besök på denna restaurang men sannerligen inte det sista. Både mat och dryck var exceptionellt bra! Självklart var det ett plus att jag äntligen fick testa Cantillon Chouke vilket i sig var en fröjd. Helt enkelt en magisk måltid.  

Emellertid kändes det att jag hade en fyrarätters meny när  jag vaknade på söndagsmorgonen men när det var dags att starta kändes allt som vanligt igen. Loppet flöt förbi i trevligt väder även om det kändes något mer slitsamt i år men trots att tiden blev något sämre jämfört med föregående år fick jag en bättre placering och kan numer titulera mig ‘svensk silvermedaljör på Bryssels halvmaraton’. Efter målgång blev det den numer traditionella ölen på trappan till det forna börshuset samt ett snabbt besök på Poechenellekelder innan det bar hemåt för uppfräschning. 
 Söndagens middag intogs på det numera klassiska landmärket Restobieres där Alain Fayt har huserat i åtminstone tre decennier. Som vanligt var maten delikat och som vanligt lyckades jag springa på ett par öl jag inte hade provat förut. Efter middagen avslutades kvällen på Deliriums Taphouse. En allt igenom lyckad dag!

Sista dagen tillängnades mer eller mindre helt åt Cantillon och deras härliga lambicer. Självklart testade vi den nya Zwanzen samt en uppsjö både nytt och gammalt från deras digra bar. När jag väl fick en pratstund med Jean Van Roy konstaterade vi att jag inte hade klarat mitt mål och skulle således inte få dricka den åtråvärda La Vie est Belge. Emellertid råkade jag berätta för Jeans syster Julie om vår deal och helt plötsligt ändrades förutsättningarna! Hon ropade till sig Jean och sa några väl valda ord på franska. Jean försökte berätta för henne att jag misslyckats men det vill hon inte lyssna på och vips så stod flaskan framför mig. Det var bara att tacka och ta emot…  
Glada i hågen lämnade vi Cantillon samt Bryssel för denna gång och de flesta verkade sugna på att hänga med och springa även nästa år!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Annonser

Ha den äran…

Igår, den 17:e december, för nio år sedan slog portarna till ett paradis för öltickers, blafare och listare. En och annan ölnörd gladde sig också kan jag tro. Stället kallas för ‘elefanten’ men heter Delirium Café

20121218-190645.jpg
I en, förvisso central, men ack så undangömd gränd öppnade en man vid namn Joel Pecheur ett pilsnerpang med inte mindre än 2004 olika öl. Året var som sagt 2003 och målet var att få en plakett från Guiness World of Record. Så blev det den 9:e januari 2004.

20121218-214007.jpg
Nu har den obetydliga lilla gränden förvandlats till värsta nöjesgatstumpen med fem olika Delirium och tre Florisbarer (mestadels världsrekord i sprit). Om det nu någonsin funnits någon charm här så är den numer bortblåst…

20121218-212332.jpg
Det var aningens lugnare och betydligt kunnigare, trevligare och mer serviceinriktad personal i början. Vintagelistan var tämligen orörd och stället var tämligen oskuldsfullt. Nu är det ett syndens näste in absurdum! Visst finns det bättre och sämre tider att vistas där men de senaste gångerna har det varit sådär. Ett tips för er som tänker åka dit är att skriva ner beställningen på ett papper (med ett gäng reserver) och sedan hoppas på det bästa! Betänk att om ni hittar någon favorit eller en raritet kan ni köpa den över disk utan att de öppnar den.

20121218-214047.jpg
Innan Joel Pecheur öppnade ‘elefanten’ så drev han Moeder Lambic i Saint Gilles. Det finns fortfarande och ur en ren trevlighetsaspekt så åk hellre dit eller gå till dess relativt unga syskon Fonteinas (se länken).
Delirium Café firar sin födelsedag på torsdag om ni har möjlighet att åka dit. Det lär höras ända till Gent! Jag säger grattis och vad jag än har sagt så kommer jag att gå dit och lista nästa gång jag är i Bryssel. Sån är jag…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe