Eftersom jag aldrig blir inbjuden till Manker och M2 för att redogöra min syn på amerikansk öl får jag göra en Skrubbiansk reflektion här.*
Självklart handlar det om belgisk öl men den som har hämtat inspiration, idéer, recept och humle från andra sidan plurret.
Jag är den första att erkänna att amerikansk öl är det nya svarta i Belgien.
Titta bara på medaljfördelningen under Brussels Beer Challenge som gick av stapeln för någon vecka sedan. USA fick fler medaljer än belgarna!
Stilmässigt kan man säkert hitta många när ‘belgoesUS’ men här är två utmärkande exempel.
IPA på ett eller annat sätt:
Många av de unga nya bryggarna är inte främmande att brygga humlestänkare och några av de anrika bryggerierna hade ändå ingen besking i deras portfölj så det störde inte att de kompletterade med en.
Dock kan jag tycka att det gått lite inflation i IPAfieringen! Humle räddar inte mänskligheten och det räddar sannerligen inte vissa brygder men när det görs bra så var hälsad du nya bittra värld…
Imperial Stouts a la USA:
Mörka som kolbitar på en månfri natt, torra och hårt brända med markerad och utpräglad beska ofta från Amarillohumle (vilket är en klockren kombination). Även dessa öl bryggs av den yngre generationen och de nya bryggerierna. Vad det gäller de klassiska bryggerierna är stilen näst intill obefintlig, än…
…för även om de inte vet om det så finns det plats för den här typen av öl i den belgiska ölfaunan. Hur som helst så är det nyttigt med något som rör om i vörtpannan.
Min slutsats är som följer:
För att ha en levande ölkultur och en tillväxt är det nödvändigt med nymodigheter och framför allt ett nytänkande men glöm inte var ni kommer ifrån, er historia och era traditioner. Det kan vara en svår balansgång…
Thanks for the attention/
Jens Skrubbe
* Nej, jag är varken bitter som Chouffe Houblon eller sur som Hanssens Oude Gueuze.
Belgisk öl enligt Skrubbe 