Öldomarutbildning #1

Då ska ‘Smulan‘ och jag ta ytterligare ett steg i ölens förlovade värld! Vi är på väg till Svenska Hembryggarföreningens öldomarutbildning.

20131109-081746.jpg
Med blandad skräckförtjusning och ”It’s the end of the world”* i lurarna susar jag fram genom ett sömndrucket Stockholm.missförstå mig rätt, det här kommer att bli två fantastiska dagar med felsmaker, oxidationer, estrar, fenoler och alla andra tuffa ord man kan svänga sig mig om man tror sig veta något om öl.

20131109-082337.jpg
Nä, min oro ligger i att jag aldrig kommer att kunna sitta på Kulminator och dricka en Chimay Bleu från 1986 utan att döma ut den som oxiderad smörja eller stå på jobbet och på ett ärligt och brinnande sätt rekommendera en Westmalle Dubbel som bryggdes 2002. Jag tror och hoppas att det inte blir så men ändå…

20131109-083315.jpg
Nu har jag förvisso gjort det här med öl några år och gått igenom de flesta faser av insnöande. Jag har kommit till den insikten att det absolut första man ska fråga sig är:
-Är det gott eller inte?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*R.E.M. från skivan ”Document”

Caracole, sniglar i gremolata och Sax födelsedag

Idag hade Adolphe Sax fyllt 199 år om han fortfarande förgyllt vår närvaro. Han föddes i Dinant och där ligger bryggeriet Caracole som brygger hyllningsölen Saxo Blonde till hans ära.

20131106-203328.jpg
Självklart har även bryggeriet en egenbetitlad öl. Den ölen är en bärnstensfärgad skapelse som innefattar allt det där man vill ha i en ambrée. Namnet är taget från en av områdets delikatesser, en speciell snigelart, som heter just Caracole. Att äta den här typen av sniglar hör kanske inte till det svenska fredagsmyset, men söderut är det en vanligt förekommande ingrediens i det mesta…

20131106-203916.jpg
Förutom som tillbehör till exempelvis pasta, soppor och grytor använder man även snigelns mjölk till undergörande krämer. Dock är det noga att det är just den arten och ingen annan typ av snigel. Själv föredrar jag att äta den tillredd på enklast möjligast sätt:

20131106-205155.jpg
Sniglar i gremolata.
Ca. 40 stora sniglar med skal
200 gram smör
¼ finhackad gul lök
5-6 vitlöksklyftor finhackade
ett litet knippe finhackad persilja
½ citron
salta efter smak (2-3 tsk)

Blanda gullök, vitlök, persilja, citron och salt till en jämn smet.
Stoppa lite smörblandning i skalet och därefter en snigel. Fyll sedan på med mer smörblandning.
Har man en form för sniglar är det ultimat men annars tar man en form som där sniglarna kan stå utan att de tippar.
(En del sätter skalen i grovsalt för att de inte ska välta men då går man miste om det smör som sipprar ut vilket blir en suverän sås.)
Sätt in formen i ugnen på 250 grader i 7-10 min beroende på sniglarnas storlek. Lätt som en plätt!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Lime i öl är en styggelse.

Idag har jag kommit över en uppsjö olika vintageöl till jobbet. Hur kul som helst, mestadels, för det fanns några öl som inte lockade till några större hurrarop…

20131104-202603.jpg
…till exempel den här, Agrum Bocq från Du Bocq. Artificiell citrus och öl hör inte ihop. Det smakar inte gott och det ser inte speciellt tilltalande ut. Dessutom, om man någon gång diskat för hand eller för den del använt köksspray så är det svårt att dricka eländet.

20131104-203035.jpg
Nu är det lätt att tro att det här är en nymodighet men det sorgliga i kråksången är att det har en historia! Det står redan Dictionaire de la Brasserie (Laurent) från 1875 att man hade med lime i vörtkoket. Lime användes för för att klarna ölen och för att ge det färg. Vissa menar även att man hade i lime som konserveringsmedel. Tydligen var det inte helt lyckat eftersom ölproteinerna och liten frammanade en motbjudande odör. Kan man ana att det doftade ruttna ägg?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En skvätt surrealism…

…upplever jag nu, må jag tillstå. Utan att gå in på detaljer så är det och sker det saker den här veckan som låter mig fysiskt och psykiskt låter mig förnimma en konst-ism som ligger belgarna nära…

20131029-210832.jpg
…det är lätt att spela pajas men som Dali sa:
-Skillnaden mellan Dali och galen man är att Dali inte är galen…”
I Belgien har vi bland andra den underfundige Réne Magritte. På all hans storhet får man väl ge honom att han var något mer återhållsam än sin katalanska like.

20131029-211654.jpg
Om ovanstående målning säger Magritte själv:
-At least it hides the face partly. Well, so you have the apparent face, the apple, hiding the visible but hidden, the face of the person. It’s something that happens constantly. Everything we see hides another thing, we always want to see what is hidden by what we see. There is an interest in that which is hidden and which the visible does not show us. This interest can take the form of a quite intense feeling, a sort of conflict, one might say, between the visible that is hidden and the visible that is present.

20131029-213237.jpg
När Struise och Alvinne släppte sin sammarbetsöl Keralensis till Pre-ZBF 2009 valde Carlo Grootaert att göra en parafras på Magrittes målning till etiketten. Ölen föddes under en efterfest på Blesfestivalen (Zottegem) året innan. Urbain Coutteau och Glenn Castelein gjorde en mix på Struiselensis och Kerasus. Voilà, en ny öl var född. Dock producerades bara 1000 flaskor så man fick hänga på låset om man ville dricka den…

20131030-094204.jpg
Det relativt pånyttfödda bryggeriet Wiezes föregångare försökte också att sälja öl med hjälp av surrealism. På den tiden hette emellertid bryggeriet Van Roy och den här förhållandevis naiva surrealisttolkningen av Raymond van Doren är från 1954.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Jessenhofke

I början fanns det ett B&B och sedan kom det ett öl. Nu finns det fler öl men inget boende. Gert och Christel Jordens-Putzeys gör öl med själ och hjärta strax utanför Hasselt. Bryggeriet går under namnet Jessenhofke.

20131024-151450.jpg
Ölen är sedan 2000 ekologiska och med enbart belgisk humle. Hemma på gården har de en kapacitet på 120 liter men när ölen ska ut på marknaden tar de hjälp av Proef som så många andra…

20131024-152025.jpg
Ni kanske ha stött på dessa etiketter och produkter. Förutom att de är tänker på naturen har de en kärlek till vitlök som är en ingrediens i fem av deras sex produkter. Kul, men knappt noterbart i smaken. Nu låter de meddela att de har stramat till estetiken på etiketterna och sedan ett tag tillbaka ser de ut som följer:

20131024-152616.jpg
Något mer stilrent, enligt mig, och för en ticker som mig så är det bara att ta nya tag och dricka dem igen! Under årets sista månader kan jag glädja er med att TRPL och RSRV kommer att dyka upp som gästfat på en krog som jag befinner mig på med jämna mellanrum…

20131024-153812.jpg
TRPL är som ni annat deras tripel och det var bryggeriets första produkt. 2002 fick den första pris i Limburgse Hembryggartävling. Likt alla deras öl är den humlad med Fuggles, Goldings och Challenger. RSRV är Jessenhofkes barley wine eller vintervärmare för den delen. Från början beställdes den av en krog i Valkenburg som heter Café Grendelpoort men numer bryggs den året om. Det är vi glada för.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Tack!

Det är inte mina ord utan bröderna Panneels i Eizeringen! Vi gjorde det. Jag är så sjukt stolt över er. Fantastiskt!

20131018-215311.jpg
Här är Yves Panneels egna ord:
Dank aan iedereen die ons dorpje gesteund heeft. Dear lambic and gueuze friends, our village won the art work THE WAVE. When you are visiting the Pajottenland next year you’ll be able to admire it at the church square. – happy 🙂
The WAVE komt naar Eizeringen!!!

Här följer beviset.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hercule och Ellezelloise

”I should, perhaps, Madame, tell you a little more about myself. I am Hercule Poirot” är en vanligt förekommande rad i Agatha Christies 33 romaner och 50 noveller om den dryga och självsäkra Poirot. Han får allt som oftast även påpeka att han är belgare och INTE fransos.

20131016-225221.jpg
Inte nog med det. I romanen ”The big four” framgår det också att han är från Ellezelles vilket bryggeriet Ellezelloise har tagit fasta på. Rollen som Hercule Poirot har gestaltats av sju olika skådespelare genom åren men för mig är det Sir Peter Ustinov som ÄR Poirot. Emellertid är det den senaste rolltolkaren David Suchet som fått stå modell på den ‘nya’ etiketten.

20131017-102010.jpg
Ölen Hercule Stout började bryggas på sent 1990-tal och den bryggs till Poirots ära. Bryggeriet grundades 1993 av Pierre Gérard. Pierre var ingen duvungar i bryggbranschen direkt utan hade 25 år bakom sig. De sista åren innan drömmen om ett eget bryggeri gick i uppfyllelse jobbade han på Dubuisson i Pipaix.

20131017-101936.jpg
Det var sannerligen inte ett spontant beslut att bli egen. Pierre köpte gården i Ellezelles redan 1985 och under åtta år samlade han inventarier och pengar för att ha råd med sitt mål. Tyvärr tar livet sina egna vägar ibland och när Pierres fru Jacueline hastigt insjuknade 2006 valde Pierre att ‘pensionera’ sig och sälja bryggeriet till ett ungt par i Irchonwelz (Ath) som redan hade ett bryggeri vid namn Brasserie de Géants.

20131017-103232.jpg
Sammanslagningen skapade 2007 Brasserie des Légendes som är ett paraplybryggeri för de två underliggande och ovan nämnda bryggerierna. Tack och lov repade sig Jacueline och Pierre är tillbaka på bryggeriet. Dock har parets två söner tagit över bryggningen men Pierre är fortfarande ‘le roi de brasserie’…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgiens Brew Dog?

Nja, det kanske var att ta i men Brouwers Verzet från Anzegem har en framtoning där vissa paralleller kan dras. Verzet betyder motstånd och om man tittar på några av deras etiketter så är det en form av punk ‘light’!

20131011-152648.jpg
Bryggarna består av tre unga män (Alex, Joran and Koen) som slutade bryggutbildningen i Gent 2008. Alla tre fick jobb på större bryggerier efter utbildning men ruttnade snabbt och på helgerna började de göra ‘motstånd’, dvs brygga den ölen de själv ville dricka. Efter diverse provbatcher och testbrygder var det dags att gå publikt. 2012 var det premiär…

20131011-153413.jpg
…för en modern belgisk blond IPA. Den döptes till Rebel Local och är delikat humlad och torrhumlad med Hallertau. Kompisarna är nämligen noga med att bara använda europeiska humlesorter trots att de gör öl som ska tilltala humlehuvuden. Deras hinkabilitetsöl Super NoAH* är indirekt en passning till alla bryggare som tar genvägen!

20131011-154057.jpg
Brouwers Verzet är än så länge bryggare utan bryggeri. För närvarande brygger de på Gulden Spoor i Gullegem men intentionen är att skaffa ett eget bryggeri. Förutom ovan nämnda öl brygger de en förvånansvärt bra brune som heter Moose Blues och till min stora glädje en kanonbra…

20131011-155443.jpg
Oud bruin. Att ett gäng unga ‘rebeller’ ger sig på denna kluriga öltyp och gör det så bra är fantastiskt! Hålla traditioner vid liv och samtidigt föra utvecklingen framåt. Det är värt att uppmärksamma. Bryggarna har även kopplat en krog i samband med deras verk som heter Café Local där man kan avnjuta deras produkter. Svenska marknaden? Skrubbe tittar på det…
Tills dess.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*NoAH står för No American Hops

Början på slutet…

Idag för 28 år sedan hade äntligen den 25 man stora brandbrigaden fått bukt på den häftiga och ödeläggande branden på Hoegaardens grundare Pierre Celis bryggeri De Kluis. Branden bröt ut redan den sjunde oktober men på grund av bland annat oangenäma vindar och dess stora omfattning tog det närmare två dygn att kväva den.

20131009-091731.jpg
Tack och lov klarade sig alla anställda och endast fyra brandmän fick lättare skador. Emellertid blev stora delar av bryggeriet demolerat och 200000 liter öl förstördes. Katastrofen var ett faktum. Det fastställdes aldrig vad som var orsaken till branden. Celis behövde 7 miljoner dollar för att återuppbygga De Kluis och försäkringen täckte bara 1 miljon av dem…

20131009-101410.jpg
Tyvärr tog den annars så försiktige och intelligenta Celis felbeslutet att ta ekonomisk hjälp av Interbrew (nuvarande Anheuser Busch/InBev). Två år senare var Celis minoritetsägare med endast 40% av aktierna och 1990 sålde Celis sitt skötebarn och Hoegaarden blev aldrig densamma.

20131009-102243.jpg
I sanningens namn ska det erkännas att redan efter branden började förfallet. 1985 hade Celis 38 anställda och pytsade ut 75000 hl/år. Fem år senare var de 100 stycken på bryggeriet och antalet hektoliter hade fyrdubblats. Det säger sig själv att ölen tar stryk med en sådan kraftig ökning. Som Pierre Celis själv sa:
– Vi växte så fort att tillverkaren av ölbackarna inte hann med…

20131009-103143.jpg
Nå, kom det inget gott ur det här? Ja, först och främst lyckades man rädda en batch med öl som tack och lov provsmakades av en anställd innan den hälldes ut. Ölen såldes till en början på en Hoegaardenpub under namnet César men eftersom det namnet redan var taget döptes den kommersiella versionen om till Julius. Produkten togs bort av InBev på mitten av 2000-talet men är nu åter en öl i deras digra portfölj.

20131009-104745.jpg
Vidare och utan att tillskriva Celis allt för mycket så vill jag ändå ge honom en viss del i det amerikanska ölundret. Celis med familj flyttade till Austin, Texas och startade Celis Brewery. Ölklimatet i USA var i sin Linda under tidigt 90-tal och när Celis presenterar en Hoegaardenklon som fick namnet Celis White samt en bärnstensfärgad Ale (Celis Pale Ale) tog det inte lång tid innan det hände saker.
Numer bryggs ölen av Van Steenberge i Ertevelde och Celis goda rykte och öl lever vidare genom hans dotter Christine. Pierre Celis gick bort den 9:e april 2011, 86 år gammal.

20131009-105504.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

St Hélène

I södra klacken på Belgien ligger det ett gäng bryggerier. Bland annat Orval, La Rulles, Bouillion och snart Jean Marie Rocks nya bryggeri som är på gång i Noirefontaine.

20131004-095426.jpg
Sedan 1999 ligger även Eddy Purtois lilla bryggeri St Hélène här. Området går under namnet Pays de Gaume och synonymt för dessa bryggerier är att de får använda Orvals jäststam. För att vara Belgien är det kuperat här eftersom Ardennerna tronar i nejden och otroligt vackert.

20131004-161813.jpg
För ett par år sedan (2011) renodlades det aningen spretiga utbudet till sju olika öl men det där förekommer vissa småbatcher av unika produkter. En av anledningarna var att det kom in en ny delägare och en ny buteljeringsmaskin. Så enkelt kan det vara ibland! Eddy brygger ungefär 1000 hl per år och buteljerar nästan uteslutande på fat och flaska om 75 cl. Jag har stött på två öl under årens lopp som varit på 37,5 cl men det är snarare undantag än regel…

20131004-162254.jpg
Ovanliggande öl är Eddys vintervärmare och den kan några av er få njuta när det vankas jul. Det känns riktigt kul. Om ni tycker att ni känner igen ölen men inte etiketterna beror det på att de fick helt ny design för tre år sedan. Innan använde St Hélène samma illustratör som exempelvis La Rulles (PaliX) till sina etiketter men sedan nystarten 2011 är det en annan grafisk designer (Steven). Något mer stilrent och mycket mindre ekivokt. Bra tänkt!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe