Under vår resa hade vi förmånen att få besöka ett relativt nytt bryggeri med en otrolig innovativ anda. Hof ten Dormaal är belagt på en bondgård i Tildonk.

Man behövde inte föra anteckningar för att minnas denna rörande historia kring hur det hela startade. En märkbart nervös André Janssen tar emot oss och trots faktumet att han känner sig sjukt obekväm i rådande situation berättar en fascinerande historia.

Det hela började med att farmaren och revisorn André drabbades av en hjärninfarkt. Den starke mannen överlevde men var ständigt deprimerad och till slut skickades han över till USA av frun med förmaningen att han inte skulle komma hem förrän han hade ett leende på läpparna.

Det tog fyra månader men när den pånyttfödde André återvände hade han ett bryggverk med sig och då var det hustruns leende som försvann. Tillsammans med sina söner gjorde dock André slag i saken och med mycket hjälp utifrån och en mängd misstag har han skapat det han har idag, dvs en väldigt intressant produktportfolio som ständigt växer!

Förutom detta så är bryggeriet till 98% självförsörjande. De odlar både sin egen säd och sin egen humle. Förvisso får de hjälp med mältningen. Vattnet plockar de från brunnen och jästen har de erhållit från jästprofessorn Freddy Delvaux.

Nu har de till och med intentionen att skapa syrlig öl och de första försöken är mer än lovande. Idéerna formligen sprutar ut ur denna blyga bryggare och förutom den utomordentliga ‘Zure van Tildonk’ har an skapat en öl som är bättre än vin, B-Wine och en öl som smakar krig och förödelse…

…’Brand van Leuven’. Ölen är tänkt att smaka precis som Leuvenborna kände sig under första världskriget när tyskarna brände staden. Syrligt, bittert, bränt och rökigt. Faktum är att det lyckas! Vidare har André en idé om att skapa en triologi av öl som ska symbolisera äktenskapet eller förälskelsen!

I ett spånande får vi vara med och under skratt formar vi följande öl. Den ‘nyförälskade’ ska smaka rosor och parfym, glädje och härlighet. Den ‘etablerade’ ska vara ganska tråkig och balanserad medan det ‘strävsamma paret’ ska vara just sträv, lite kärv och anings syrlig.

Hur som helst så är det först och främst de fantastiska ekfatslagrade produkterna som slår mig när jag tänker på bryggeriet. Små batcher med otaliga fat och självklart visar det sig att André är väldigt intresserad av olika europeiska ekfat från alla sprit- och vinsorter man kan tänka sig! En norrman i sällskapet visar sig ha kontakter inom akvavitindustrin och det får den reserverade bryggaren att lysa upp. Hoppas det blir något av det!

Igår fick jag en konstig eller galen idé, döm själva. Jag råkade nämligen vara i närheten av en person som jobbar i fiskindustrin. Efter ett tags pratande visade det sig att han kanske kunde få tag i träfat där man lagrat matjesill och självklart kom jag att tänka på Hof ten Dormaal. Hur häftigt eller tokigt vore det inte att lägga öl på fiskfat? Vi får se vad André säger…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe