Hedonis Ambachtsbier

Ikväll kommer jag ha ytterligare en Sverigepremiär på jobbet. Denna gången är det dags för det purfärska Hedonis Ambachtsbier att visa musklerna. Bryggerinamnet är hämtat från hedonismen som förspråkar njutning vilket bryggeriet försöker förmedla via deras brygder och genom deras devis respektera traditionen, omfamna utvecklingen. 

  
Bryggeriet drivs av två unga män som heter Janos de Baets och Leopold De Ketelaere. För närvarande spökbrygger de på olika bryggerier (Maenhout, Contreras och Verzet) i området kring hemstaden Asper strax söder om Gent men drömmen är att dra igång ett eget litet bryggeri. 

  
Trots att deras första öl lanserades den 19:e juni 2015 och deras första trevande steg togs så sent som i augusti 2013 har de tre ordinarie öl i sortimentent samt några specialvarianter. De två som kommer att finnas att inmundiga ikväll är deras APA Ouwen Duiker som är torrhumlad med Mosaic och Cittra samt deras havrestout Excuse me while I kiss my Stout.

  

Produkterna har möts av god kritik och jag testade dem på ZBF i våras och vill minnas att det var rent och snyggt. Dock ser jag fram emot att ge dem ytterligare ett omdöme…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Seizonsbrouwerij Vandewalle

På västflanderns vindpinade slätter ligger den lilla byn Lo-Reninge. 2011 beslutade sig lokalhistorikern Chris Vandewalle att gå en annan väg för att nå en annan publik med sitt kall. Chris förfäder hade varit bryggare och med anor från 1756 fann han ett nytt sätt att sprida sitt budskap.  
Djupt rotad i regionen och med lokala råvaror startade så Seizonsbrouwerij Vandewalle och den 31:a oktober 2011 bryggdes bryggeriets första öl. 2012 var det dags att möta marknaden. Med lokal förankring, tid och historisk kunskap har bryggeriet samt dess produkter vunnit många hjärtan men även kvalitetsstämpeln Belgische Hop och utmärkelsen 100% West-Vlaams

  
Det än idag minimala bryggeriet producerar 450 liter per bryggtillfälle och ca 7000 liter öl per år. Än så länge har Chris släppt fyra olika produkter. De två första av dessa var Reninge Bitter Blond vilket Chris hävdar är en öl med historia från 1910. Den ska påminna om en Saison som bryggdes av bryggeriet Verlende som var beläget i Lo fram till 1957. Produkt nummer två är en Oud Bruin vid namn Reninge Oud Bruin. Här har Chris hämtat idéer och tillvägagångssätt från bryggerierna Croigny från Lo och Criem från Reninge som gick i graven 1940 respektive 1957.

  
De sista två är båda varianter på de första. Dels är det Reninge Krieken Rood som är en körsbärsmacererad Reninge Oud Bruin. Precis som föregångaren och inspirationskällan Joseph Rouzée från bryggeriet St-Joseph i Lo som försvann 1959 tar Chris sina körsbär från Veurne. Sist men inte minst har vi blandölen (versnij- eller mengbier) Reninge Bitter Blond à Lambiek vilket som namnet antyder är en Reninge Bitter Blond som fått vila tillsammans med Lambic i ca åtta månader.

Springer ni på Chris produkter är de väl värda att testa och snart hoppas jag att de dyker upp i Sverige på något sätt…
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Druivenlambic

Under kort tid har jag vid två tillfällen (här och här) slängt ur mig begreppet Druivenlambic eller druvlambic och precis som ordet säger är det lambic som får macerera med vindruvor av olika slag. Denna ovanliga variant av lambics mest förekommande varianter enligt mig är Cantillons Vigneronne samt Cantillons Saint Lamvinus och det är inga dussinöl.

  

Förutom dessa två så har det dykt upp några försök till dessa korsbefruktningar mellan öl och vin från tid till annan. Emellertid är det mig veterligen fram till nu endast Cantillon, 3 Fonteinen samt nykomlingen Bokkereyder om man ser till belgiska lambicbryggare/blandare som pysslat med dessa vinösa skönheter. Men vad kommer dessa idéer ifrån? Därom tvista de lärde och det finns ytterst lite information om Druivenlambic men jag har hittat följande.

  
1973 blandade Jean-Pierre Van Roy Cantillons första druvlambic med vita druvor. Detta experiment blev så pass lyckat att bryggeriet fortsatte med det. Resultatet fick namnet Vigneronne 1978 och är alltså föregångare till den brygd vi kan dricka idag om vi har tur. Emellertid var det inte Jean-Pierre som hittade på detta tillvägagångssätt utan detta var något han plockade ur sin minnesbank.

Enligt vad jag funnit tillverkades denna typ av lambic under första hälften av 1900-talet inte i Sennedalen där de kvarvarande lambicmakarna numer ligger utan i en annan floddalgång belagd sydöst om Bryssel. Floden, som nu för tiden räknas som ett vattendrag,  vars namn är Ijse har sin källa i Soignesskogen och flyter genom bland annat städerna Hoeilaart, Overijse och Huldenberg. 

  
När det begav sig fanns det enligt utsago även lambictillverkare här men dessa valde att blanda druvor i sina lambicer istället för frukt. Vindruvorna drevs fram i växthus eller odlades av bryggarna själva och den druva som var mest förekommande sägs vara Muscat. Nu för tiden finns som bekant inget av detta kvar och floden Ijse är en strimma av sitt forna jag men det vore intressant att följa den för att eventuellt kunna snoka upp några spår från svunna tider.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Dubbla jubileumsbrygder signerade Cantillon

För några veckor sedan berättade jag om Tilquins druivenlambic som är framtagen till Moeder Lambic Originals 10-årsjubileum. Nu har det visat sig att detta inte är den enda unika brygden som dyker upp under det 10 månader långa firandet.

  
Med start den 12:e november kommer en ny unik specialbrygd öl lanseras en kväll per månad fram till augusti 2017 och först ut kommer det att serveras en nydesignad Cantillonlambic. Även Cantillons bidrag är en druvlambic men denna innehåller ekologiska handskördade Cabarnet Franc-druvor från Loire. Jag hoppas den finns kvar när jag kommer ner i slutet på november. Vidare kommer ovan nämnda Tilquin som ni ser i december och nästa år dyker Verzet (januari), De Ranke (februari) och De la Senne (maj) upp.  

  
Till jubileum nummer två, vilket är Cantillons amerikanska distributör Shelton Brothers 20-årsjubileum, har Jean Van Roy komponerat en ny fruktlambic. Denna gång har Cantillon blandat i passionsfrukt i en två-årig lambic och brygden har fått namnet Citoyen du Monde (världsmedborgare). Namnet är hämtat från filmen Casablanca som är Dan och Tessa Sheltons favoritfilm. Jag ser tyvärr inte hur jag ska komma över denna men förhoppningsvis löser det sig på något sätt…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

4 ÅR!!!

Jisses, vad tiden går! Igår var det visst fyra år sedan jag publicerade mitt första ‘riktiga’ inlägg på bloggen som egentligen startades den 9:e oktober 2012.

  
Nu 1015 inägg senare känner jag mig sjukt stolt och väldigt glad att så många väljer att läsa mina små alster. Utan er vore det som att tala för döva öron. Jag hoppas och tror att mitt dagliga verk gör och har öppnat en del människors ögon för den belgiska ölen. Faktum är att det är hela poängen!

  
Jag tar och avslutar en intensiv dag med en värdig brygd från begynnelseåret  och beger mig mot femårsstrecket.

Tack för allt och tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Skrubbe kommer till Göteborg!

För tredje året i rad har jag blivit inbjuden som föreläsare på den årliga Surölsfestivalen Göteborg. Ärofyllt och glädjande att de vill ha mig tillbaka på Ölrepubliken där festivalen går av stapeln i dagarna fyra mellan 31:a oktober och 3:e november.

  

Enligt flyern pågår den ytterligare 2 dagar men det låter jag vara osagt. Hur som helst så kommer min provning att hållas tisdagen den 1:a november med start klockan 19. Min tanke är att underhålla gästerna med ett föredrag om den för syrlig öl och framför allt lambic så viktiga jästsvampen Brettanomyces. Därtill kommer vi självklart testa några traditionella belgiska Lambicer och ett gäng andra, på lite olika sätt, brettade belgare. Jag ser fram emot en superb kväll och hoppas ni som vill och har möjlighet kommer dit. Priser finns och bokning sker här

  

Emellertid är jag beredd att spela andrafiolen i år och jag förstår att det riktiga dragplåstret stavas Bokkereyder. Festivalarrangörerna har lyckats få dit både bryggare (blandare) och brygder från ett av det hippaste och mest omsusade namnet på lambichimlen. Raf Soef har tagit survärlden med storm och överallt hans minimala produktion dyker upp så hyllas den till skyarna. Jag ser oerhört mycket fram emot att äntligen få stöta ihop med både Raf och hans brygder. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ett par belgare på besök!

Systembolagets sista oktobersläpp bjuder på två nya belgiska öl från två av det lilla centraleuropeiska landets mest aktade och perfektionstänkande bryggerier. Imorgon, fredag, klockan 10 är det dags och precis som att denna månad är full av kontraster skiljer sig dessa båda brygder i färg, kraft och uttryck.

 Först ut är den mörka, murriga och milt moderna Noir de Dottignies från De Ranke. Detta är bryggeriets enda mörka öl och bryggarna själva menar att detta är en produkt som skapar en bro mellan en traditionell klosterale och en modern stout medan gurun Tim Webb uttrycker sig enligt följande:

”…an unplaceable dark brown ale that balances big malt with just enough hop edge without becoming a strong porter…”

Jag, för min del, tycker att det är en makalöst trevlig öl som passar perfekt till denna månads många mörka stunder och att den var tongivande för en mängd produkter som numer dyker upp från de nya, unga belgiska bryggerierna.

  
Nästa brygd kommer från det Brysselbaserade De la Senne som tillsammans med det kanadeniska Trou de Diable har komponerat en skimrande skapelse. Denna utgåva är bryggeriernas fjärde variant av brygden (vilket dyker upp i namnet) vilket är anmärkningsvärt eftersom det inte är ofta som De la Sennes samarbetsöl får fortsatt liv och jag upplever att den ändrar sig lite från gång till annan.  Ölen heter Schieve Tabarnak #4 och klassas numer som råg-IPA vilket jag inte vill minnas att den gjort förr. Oavsett detta är det en torr, gyllene och snyggt balanserad produkt som passar denna höstmånads ljusare stunder…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

  

Min nya vintersmula blir till!

I våras hade jag ölprovning för ett sällskap där en av deltagarna sydde egna kepsar som han kallade för 25-öreskepsar. Eftersom jag sällan lämnar hemmet utan min smula frågade han mannen som heter Peter om jag eventuellt ville beställa en av hans kreationer. Självklart ville jag det och redan nästa dag hade jag ett urval på mejlen men eftersom jag precis hade införskaffat min senaste smäck blev beställningen hängande tills för några dagar sen. Allt sedan dess har jag matats med bilder från tillverkningen…  

…och jag är mäkta imponerad. Ett mästerligt hantverk där det klipps, nålas, sys, stryks och mäts till perfektion. Just det här tyget heter Gilsander #3 och efter mycket om och men fastnade jag för det. 

Är det för övrigt någon som är intresserad av att få sin egna skräddarsydda keps vidarebifodrar jag gärna uppgifterna till skräddarmästaren. Skicka ett mejl till jens.skrubbe@gmail.com så skickar jag gladeligen information till er.

  
Det har varit en ynnest att få följa detta arbete så ingående och man tänker inte på hur mycket detaljer och moment det ingår i skapande av ett sådant här litet mästerverk. Trots allt pill är min nya smula klar på endast fem dagar! Helt otroligt.

  
Beskåda och njut! Visst är det en skönhet och jag kommer att bära den med stolthet! 

Tack Peter och tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Köksbryggarna…

…eller Keukenbrouwers som de heter på hemmaplan är ett relativt nytt och extremt litet bryggeri söder om Antwerpen i byn Hove. Under torsdagen kör jag Sverigepremiär på jobbet med 10 av deras produkter och jag undrar hur länge det tar innan någon lite småberusad man eller kvinna fnissande kommer att kommentera namnet? Med tanke på mina erfarenheter kring bryggeriet Slaapmutske är min gissning att det kommer att gå ganska fort…

  
Hur som haver drivs detta lilla bryggeri av två män som heter Koen Van den Heuvel och Jan Vandijk. De lanserade sin första öl den 11:e maj 2015 och har sedan dess producerat ytteligare ett 15 produkter. Koen och Jan bedriver sin verksamhet i en ombyggd container på 3×6 meter där själva bryggningen sker på 3×3 meter eftersom resten agerar lager. Helt otroligt.

  
Detta är 9 av produkterna som kommer att finnas tillgängliga på torsdag och som ni ser har Keukenbrouwers både traditionella produkter men även ett gäng moderna humlebomber. Bland dem hävdar de att Hip Hop Extreme IPA är Belgiens mest humlade produkt* med hela 170 IBU eller 24 g humle/liter. Hip Hop Kriek 2015 fanns det bara 250 st flaskor av vilket gör att jag är väldigt nöjd med att ha kommit över en låda. De brygger även en brygd med namnet Hip Hop 3×6 vilket är måttet på deras bryggeri och händelsevis råkar det sammanfalla med färgen på brygden samt dess stamvörtstyrka…

Jag hoppas vi ses och som ni förstår har jag inte otaliga mängder från Koens och Jans produktion.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

* Detta är inte fullständigt sant. Åtminstone Struise har bryggt öl med mer IBU som t.ex Shark Pants, Kill & Destroy, Elliot Brew och Hopverdomme. Utan fakta är jag tämligen säker på att Brasserie de Brabant också varit och snuddat IBU-tal högre än 170…

Flest ‘olika’ öl…

För några dagar sedan berättades det för mig att det amerikanska bryggeriet Stone som numer även har en filial i Berlin skulle ha en mega-tap-take-over i Köpenhamn med över 60 produkter kopplade på fat. Denna imponerande mängd öl fick mig att börja tänka på vilka belgiska bryggerier som skulle kunna mäkta med ett sådant event.

 
Om man bortser från de största bjässarna, såsom till exempel In-Bev med flera, samt även de väl utnyttjade belgiska hyrbryggerierna Proef och Anders! där de förstnämnda har hela 1537 produkter enligt Ratebeer så blir listan genast lite mer spännande. På plats nummer 1 hittar vi ett familjebryggeri som har anor från 1784 och de heter…

  
…Van Steenberge. Hela 377 brygder har de fått inskrivna i Ratebeers loggar sedan denna ölnördssidas födelse kring millenieskiftet. På plats nummer två ser vi Struise med 233 differntierade öl och på bronsplatsen hamnar Huyghe med 197 produkter. Precis utanför pallen landar Alvinne på 186 st brygder men jag tippar på att de kliver upp ett snäpp redan inom ett eller två år med tanke på hur många olika öl de spottar ur sig.

 
På platserna 5 till 8 hittar vi De Graal (171) som ofta lånar ut sitt bryggverk till diverse olika aktörer, Du Bocq (160) som gör likaledes, Martens (155) vilka mer eller mindre bara brygger fyra olika öl men som etiketterar dem annorlunda beroende på vem som beställer deras produkter och sist men inte minst Strubbe (145).

Som sagt har jag använt mig av Ratebeer som källa och jag har räknat med alla de olika bryggeriernas ‘alias’-öl vilket förklarar mängden hos vissa. Listan hade också sett annorlunda ut om jag valt att ta med äldre öl. Dock tror jag att Van Steenberge fortfarande skulle vara i topp men det skulle inte förvåna mig om både Fantôme och Vapeur skulle tagit plats bland de åtta första…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe