Nu har bägaren runnit över för många av de belgiska bryggarna och häromdagen publicerades följande brev i den fransktextade tidningen Le Soir med snabba översättningar till nederländska i De Redactie och engelska i Belgian Beer & Food. Jag har försökt att återge brevet så ackurat som möjligt och det lyder som följer:

”Belgisk öl, en av vår nations sista skatter är i stor fara. En mängd företag, som endast tycks ha kommersiella intressen, äventyrar dess rykte allvarligt.
Vi talar om falska bryggare i motsats till autentiska bryggare
Detta är marknadsförande affärsverksamheter som säljer öl de inte själva har producerat och kallar sig mer eller mindre öppet för riktiga bryggare. De facto är deras öl producerad av specialiserade bryggerier som brygger för en tredje part. Ett litet antal av dessa kontraktsbryggare (för vilka vi hyser all respekt eftersom de likt oss är äkta bryggare) har näst intill monopol i Belgien på den här typen av verksamhet.

När imitationen blir normen
Numer, tack vare det ökade intresset för öl både hemma och utomlands, öppnar det uppskattningsvis ett nytt ”bryggeri” i landet var 15:e dag. Enligt vår bedömning är 75% av dessa verksamheter bryggerier endast till namnet och att verksamheterna i själva verket inte producerar någon öl själva. En naturlig slutledning: ingen av dem äger den utrustning som krävs för att brygga öl.
I de flesta fall är dessa så kallade bryggerier verksamheter påhittade av människor som inte är bryggare, saknandes antingen erfarenhet eller utbildning. Eller båda. Första tecknet på dessa företag är oftast en förträfflig webbsida. De är, inte så överraskande, vana vid social media, nätverkande av alla slag och deras historier når ut i media. I återgäldande får de tid i TV eller artiklar i tidningar och fri publicitet. Man kan inte bortse från deras talang i denna sak, marknadsföring är av största vikt för dem.

I vissa fall går dessa falska bryggare så långt att de presenterar en öl framför TV-kamerorna som de eventuellt har bryggt i små kvantiteter (ibland så små som en stor kastrull) när i själva verket ölen de marknadsför i verkligheten är bryggda av en kontraktbryggare. Andra köper utrustning vilket antyder för tittaren att det finns en hantverksmässig anläggning där det produceras öl men där det åter igen hålls tyst om att den största mängden öl som går till försäljning är gjord annorstädes av någon annan.
Detta fenomen är inget nytt. Öl med namn kända för den stora allmänheten har under flera år sålts av falska bryggare. Men situationen har under de senaste åren blivit mycket allvarligare med manipulationen av konsumenten genom media som når nivåer av aldrig tidigare skådat slag. Detta borde anses som konsumentbedrägeri, vilket i sin tur borde vara ett mål för de organisationer som är till för att försvara konsumenternas intressen.

En förnekelse av bryggarprofessionen
En av de sakerna som upprör oss mest är att dessa människor förnekar begreppet ‘craft beer’ vilket i deras värld tappar all mening. Den värld de befinner sig i har inget behov av ordet bryggare i traditionell mening. Å ena sidan anlitar de experter som producerar öl i ‘fabriker’, å andra sidan är de säljare som låtsas vara något de inte är. I detta scenario finns det ingen plats för hantverkaren, den kreativa själen, vars idéer är hans eller hennes, som besitter en riktig talang och som jobbar för att dela sina kreationer med sin publik.
Som kontrast, är allt de falska bryggarna gör, bakom exteriören av allt som oftast lömsk öppenhet, är att desperat försöka förutse marknaden och dess trender för att lättare kunna sälja deras produkter och därigenom tjäna ännu mer pengar. Vi kan summera detta med ett ända ord: marknadsföring.
Det är också intressant att notera hur mycket de motsäger hela uppfattningen om entreprenörskap, vilket innefattar hela idéen om risktagande och uppoffring. De visar inga tecken på det och behöver inga investeringar i utrustning. Det handlar bara om att ha en känsla för marknaden och att tålmodigt vänta på att någon millionär, någon bank eller några godtrogna gräsrotsfinansiärer ska komma förbi och investera den nödvändiga mängden pengar. Dessa icke-entreprenörer har ytterligare en fördel. Om en brygd blir förstörd kostar det inte dem någonting. Uppenbarligen har vi ett fall med en orättvis konkurrenssituation mot genuina bryggare.
Det säger sig självt att dessa verksamheter har en påtaglig skadlig effekt på standardiseringen av den belgiska ölen eftersom bryggerier som brygger dessa kontraktöl oundvikligen sätter sin egen stämpel på allt de producerar.

Färdighet och kunskap lämnas oskyddat
Dessa verksamheter är ett riktigt hot mot belgisk öl och dess rykte. I sinom tid kommer orden ”Made in Belgium” på en etikett att förlora all mening eftersom ölen i flaskan lika väl kan vara framtagen av experter som kan vara bosatta var som helst på planeten, marknadsförd av en säljare som har gjort ölframställning till en ekonomisk modell. Äkta bryggare är i fara, antingen de är stora eller små. Hade den här situationen uppstått i vinvärlden hade vi alla redan sett en våg av ilska. Ska vi dra slutsatsen att öl, som faktiskt är mer komplicerat att producera än vin, anses vara ovärdig en sådan reaktion i detta landet?
Det är vid den här tidpunkten som vi inser att detta så kallade ölparadis absolut inte gör någonting för att försvara bryggarnas profession för att inte tala om skillnaden på vad som är ett bryggeri och inte. Därför utfärdar vi ett krav till politiker och inblandade institutioner på en ny lag som ska skydda vår profession. En viktig poäng som bör ingå i detta är skyldighet om öppenhet. I konkreta termer, ett klart och synligt omnämnande på varje bryggeris etikett var ölen i fråga faktiskt är bryggd. I samma linje, bara de verksamheter som äger ett eget bryggverk för tillverkning av öl där de producerar hela sin ölproduktion får lov att kalla sig ‘bryggeri’.

Öl är verkligen på modet nu för tiden och vi har verkligen inte för avsikt att klaga över det rådande tillståndet. Men myntets baksida är att vår ölindustri börja attrahera en mängd bedragare som cyniskt utnyttjar konsumenternas godtrogenhet i vinstsyfte. Vi vill statuera att bryggaryrket är det bästa i världen men det är ett tufft och krävande sådant som kräver många olika färdigheter. DEt är på tiden att myndigheter ger yrket det skydd som krävs. Det senaste förslaget om att belgisk ölkultur ska upptas på UNESCO:s världsarvslista för immateriella kulturarv är en god idé men den kommer att vara meningslös om inte öl från genuina bryggare är skyddad emot öl från bedragare. Genom att sända budskapet att alla kan låtsas vara bryggare och få ut öl på marknaden är inte bara en skymf mot ölkonsumenterna utan även en förolämpning gentemot århundraden av tradition, kultur och den kunskap vi representerar.”

Detta brev är undertecknat av:
Yvan De Baets och Bernard Leboucq (Brasserie de la Senne), Jean Van Roy (Brasserie Cantillon), Catherine and Philippe Minne (Brasserie de Bastogne), Kris Herteleer (Brouwerij De Dolle Brouwers), Pierre Tilquin (Gueuzerie Tilquin), Alexandre Dumont (Brasserie Jandrain-Jandrenouille), Pierre-Alex, Marie-Noëlle och Kevin Carlier (Brasserie de Blaugies), Jef Van den Steen (Brouwerij de Glazen Toren), Pierre Jacob (Brasserie Saint-Monon), Marc-Antoine De Mees (Brasserie Brunehaut), Luc Festjens (Brouwerij Den Toetëlèr), Pierre Gobron (Brasserie Les 3 Fourquets), Gregory Verhelst (Brasserie de Rulles), Kristof Vandenbussche (Brouwerij Fort Lapin), Laurent Agache (Brasserie de Cazeau) och många fler äkta bryggare…

Märk väl att detta inte är min uppfattning utan en så autentisk översättning jag har mäktat med. Inom kort tänkte jag ge min syn på det hela…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe