En del belgiska bryggerier säljer likadana produkter men med olika etiketter. Detta är inga revolutionerande uppgifter men det kan ändå vara kul att veta. Själv listar jag olika etiketter som ‘olika’ öl även om jag vet hur det ligger till, men det är jag det. Många ‘tickers’ går efter den eminenta Ratebeer och den sidan är oftast medvetna om vilka öl som är alias till vilka. Som underliggande exempel:

Dock finns det en del listade öl på ovan nämnda sida vilka är bokförda som två olika artiklar men enligt olika källor är samma. Jag tänkte ta upp några exempel. För det första har vi ‘Livinus Blonde’ och ‘Kapittel Abt’ från det eminenta bryggeriet Van Eecke i Watou. Här har jag ett flertal gånger fått bekräftat både från bryggeriets allt-i-allo Sandrino och från exportchefen Dany att dessa produkter är en och samma öl. Livinusen är tydligen etiketterad för den franska marknaden men i övrigt är skillnaden noll.

Att ha fler etiketter för samma öl för olika marknader är inget ovanligt. Det finns en svensk ölimportör som har fler öl under ‘falsk’ flagg. Underliggande exempel var ett sådant tills för något år sedan men nu bryggs ‘Chef Jens’ som en unik öl och ‘De Graal SloCK’ har tagits ur produktion.

Några av de belgiska bryggerierna har omfattande export till USA och då har de ömsom valt och ömsom tvingats ändra etiketter. Jag har redan berättat om Bush, Tsjeeses och Verboden Vrucht. I Géants fall handlade om att undvika språkförbistringar och därför valde man att döpa om ‘Gouyasse’ till ‘Goliath’ när den skulle färdas över Atlanten.

Van Steenberge lanserade ‘St Stefanus’ för några år sedan. Det visade sig att innehållet var detsamma som den anrika klosteralen ‘Augustijn’. Detta berättade bryggeriägaren Jef Versele mycket öppenhjärtligt under en bryggarmiddag för ungefär ett år sedan. I Belgien heter fortfarande ölen Augustijn medan exportvarianten fått ett helt nytt liv och marknad under St Stefanus.

Det är även ett välkänt faktum att klosterölen ‘Floreffe Tripel’ och ‘Moeder Overste’ är samma produkt. De bryggs av bryggeriet Lefebvre som även ligger bakom ölen på den översta bilden, ‘Saison 1900’ och ‘Vallon’.

Häromdagen fick jag veta att Postel och Affligems produkter är exakt likadana. Att storbryggerier som Affligem/Heineken håller på med den här typen av förenkling i verksamheten utan att skära ner på produktportföljen är inget nytt. Enligt den fantastiska boken ‘Good Beer Guide Belgium’ så håller även Brasserie Du Bocq på med liknande verksamhet. Tim Webb menar att man kan sätta likhetstecken mellan både ‘St Benoit Blonde’ och ‘La Gauloise Blonde’, ‘La Gauloise Ambrée’ och ‘Saison Regal’. Webb hävdar även att ‘Triple Moine’ och ‘Deugniet’ är från samma balja…

I vissa fall kan dubbeletiketteringen bero på att krogar vill ha en ‘egen’ brygd eller att restauranger beställer en unik öl. Så var fallet för oss när vi komponerade vår jubileumsöl ‘Pressklubben 10’. Eftersom vi inte köpte hela batchen valde Dany att släppa den på hemmaplan med en ny etikett och med nytt namn, ‘Slaapmutske Hop Collection Kent Goldings’. Nu blev ölen så populär att han brygger den om och om igen. Faktum är att den fick silvermedalj på årets upplaga av Brussels Beer Challenge.

Ryktet säger att även ‘Slaapmutske Tripel’ och ‘Ronsischen Tripel’ är samma produkt men det låter jag vara osagt. Emellertid har jag en del indicier som tyder på det. Vad som än gäller är det en fantastisk öl!

Får ni möjlighet så a/b testa gärna några av de ovanstående exemplen. Jag kan intyga att det är svårt att tro att det är samma produkt i några av dem åtminstone. Detta beror inte på etiketternas olikheter utan snarare på att det ofta är olika batcher från olika bryggningar och oftast skiljer buteljeringsdatumen så markant att ölen helt enkelt varierar i smakbilden.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe