Nu har jag ytterligare en belgisk trendspaning som jag hoppas blir mer än så. Faktum är att jag tror att den här ölstilen är i Belgien för att stanna och efter en snabb scanning av utländska öl ser jag att diverse bryggerier släppt produkter i genren som kallas Brett IPA. Det jag talar om är belgiska beskingar (ibland benämnda IPA) som har fått jäsa med en eller flera varianter av den mytomspunna jäststammen Brettanomyces. 

  
Denna spolformade jäststam som upptäcktes av dansken Niels Hjelte Claussen år 1904 och den är oumbärlig i lambicer. Anledningen till att namnet fritt översatt betyder ‘engelsk svamp’ är för att Niels först lokaliserade den i en brittisk Stock Ale. Nu vet vi bättre…

  
Första gången jag stötte på en sådan variant av öl måste varit när jag för två år sedan testade mig genom Mikkellers Yeast Series 2.0. Jag blev förvånade av de två pjäserna på bilden ovan, jag insåg hur gott det var men anade inte att det måhända kunde bli en ölstil. Nästa gång var jag förberedd men inte mogen nog att inse att det var ‘brettstammen’ som gjorde att just den IPA:n var i mitt tycke godare än de generella humlebomberna. 

  
Då hette ölen Troubadour Magma Special Edition 2014 Tripel Yeast och det är en variant av den normala Troubadour Magma som släpps i limiterad upplaga varje år. Fram till ovanstående öl hade dessa specialare varit unikt humlade men detta år valde bryggeriet Musketeers att använda sig av tre olika jäststammar. I år tog de steget ännu längre…
 
…när de valde att släppa Troubadour Magma Special Edition 2015 Triple Spiked Brett. Jag mötte denna produkt under min språngmarsch genom Bryssel tidigare i höstas och där och då förstod jag. En aha-upplevelse i kvadrat. En typ av IPA jag gillar. Härliga tider!

  
När vi någon vecka senare efter min resa kopplade ett fat WTF?! Batch Two från White Ponys som var bryggt på Millevertus var det kärlek vid första klunken. Emellertid när jag nämnde detta för White Ponys Roberto Orano blev han förvånad och skulle undersöka saken närmare. Min gissning i detta fallet är att den makalösa Orvaljästen, som Millevertus får använda på grund av sitt geografiska läge, har ‘hjälpt’ till att göra ölen till en mer Skrubbevänlig produkt.

  
För någon vecka sedan dök det upp ytterligare en produkt som jag hoppas och tror kommer att passa mig som handen i handsken. Det är det relativt unga Seizoensbrouwerij Vandewalle som har valt att lägga bryggeriets bitter på lambicfat i åtta månader. Produkten har fått namnet Reninge Bitter Blond à Lambiek och än så länge har jag inte hunnit sätta tänderna i denna brygd men den dagen kommer, var så säkra!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe