Våffeldagen 2013

Publicerad den 25 mars, 2013 av skrubbe

Förutom att det är Marie bebådelsedag idag så är det också den årliga våffeldagen!
Den 25:e mars varje år firas en av Belgiens nationaldesserter!

I Belgien kan man äta våfflor (waffels/les gauffres) som man äter varmkorv i Sverige. Det finns stånd och ambulerande vagnar med våfflor överallt. Ett av mina absoluta favorit våffelställen i Belgien är ett hål i väggen vid Groentenmarkt i Gent. Det är alltid kö och i en klass för sig!

Nu är det skillnad på våfflor och belgiska våfflor. Dels är det formen och dels volymen. Belgiska våfflor är tjockare och oftast fyrkantiga. Det finns även en viktig ingrediensskillnad. I belgiska våfflor har man äggvita istället för grädde. Jag tänkte bjuda på ett våffelrecept som har ytterligare en tvist som borde tilltala ölälskare.

När man gör våfflor finns det ett trick som innebär att man använder sodavatten istället för vanligt vatten eftersom kolsyran hjälper till med att göra våfflorna extra frasiga. Skrubbe struntar i vattnet helt och använder Duvel istället! Det går givetvis bra att använda ett vanligt våffeljärn men då blir våfflorna plattare istället…

Till 8-10 våfflor behövs följande:
2 st ägg
125 g smör
2.5 dl standardmjölk
2 dl Duvel (resten får kocken drick upp!)
12 g färsk jäst
0.5 tsk salt
0.75 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
6.75 dl vetemjöl

Så här går man tillväga:
Separera äggulorna från äggvitorna.
Smält smöret.
Värm mjölk och Duvel tills vätskan är ljummen, cirka 37 grader.
Smula jästen i en bunke och lös upp den i vätskan.
Tillsätt äggulor, salt, strösocker, vaniljsocker och vetemjöl och rör till en slät smet.
Vispa äggvitorna till mjuka toppar i en ren och torr bunke.
Vänd försiktigt ner i smeten och låt vila i cirka 20 minuter.

Värm våffeljärnet, pensla det med smält smör och grädda våfflorna i 2–5 minuter.

Servera med det ni tycker är gott! Sylter (fruktlambicer) , grädde, smält choklad (mörka trappister) lönnsirap (ambréer) ja ni förstår…
Öltyperna inom parentes är rekommenderade öl till våfflorna, där tillbehöret får styra valet…
Smaklig spis och lycka till!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk humleöl, det nya svarta…

Publicerad den 15 mars, 2013 av skrubbe

Svara

Idag, 15:e mars 2013, släpps årets version av Duvel Tripel Hop. En väl och torrhumlad variant av special-Duvel och nytt för i år är att den humlas med den japanska humlesorten Sorachi Ace. Kul att en så stor bryggerikoncern ger sig i kast med unika brygder i mindre kvanti

Lite sent omsider har äntligen belgiska medelstora och stora bryggerier fattat att humlestinn öl inte bara är en trend. Det verkar nästan så! Idag har ytterligare en torrhumlad, årsbestämd variant på en redan befintlig humleöl premiär. Det är ‘Hopus Premiuer 2013’ bryggd av Lefebvre och till skillnad från den vanliga Hopusen har den nya sex humlesorter* i sig istället för fem. Vad jag kan se är förväntningarna stora.
Även jag är nyfiken trots att jag inte är ett ‘humlehuvud‘…

Sist för idag, men inte i år, bland de humlefokuserade ölen är att belgojätten Palm ger sig in i leken. I dagarna släpper de en öl med namnet ‘Palm Hop Select’ och den har provtestats i en relativt liten unik batch förra året under ett annat namn, ‘Palm Hopper’. Det är en något starkare Palm, torrhumlad med Hallertau Mittelfrüh från Poperinge men i ärlighetens namn hyser jag inte några jätteförhoppningar om den här ölen men jag är klart positiv till utvecklingen.

Innan fredagen ska få fortsätta sin dagliga lunk vill jag bara delge en länk till en belgisk broder som har tagit ett oerhört vackert foto på ovanstående tema. Det föreställer den ekologiska humlebonden och en av de drivande på bryggeriet Plukkers, Joris Cambie som ber för en framgångsrik skörd!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*den sjätte och sista humlesorten är en amerikansk humle, dock ospecificerad än så länge!

Två givar humle… (redigerad version)

Publicerad den 27 februari, 2013 av skrubbe

Idag är det exakt 82 år sedan som den belgiska humlevärlden blev ett amazonsamhälle. Den 27:e februari 1931 förbjöds nämligen den manliga humlen i Belgien. Detta var ett steg i ledet att ‘rena’ den belgiska humlen vars rykte vid den här tiden var sådär…

I ölbryggning vill man åt honblommorna/kottarna och i Belgien kom man fram till att man ville ha en obefruktad* humle i sin öl. Skillnaden på befruktad och obefruktad humle är hårfin men belgarna får en humle med mer alfasyra men som är mindre stryktålig.
I Storbritannien har man kvar den manliga humlen på grund av deras kallfuktiga klimat och för att humlen mognar snabbare när den befruktas normalt. På de flesta andra platser är den utrotad eller förbjuden att odla.

Att man vill ha bort hanplantor är för att
(A) få obefruktade honblommor/kottar
(B) för att ha humlefält med identiska genetiska ”kloner” av en enda honplanta utan att få frösådd i fältet av nya sorter med varierande och okända egenskaper.
(C) de tar plats men ger ingen skörd.
Ett anledning att behålla dem (i t.ex. nya eller besvärliga miljöer) är den vanliga. Med könlig förökning av plantor via frön får man större genetisk diversitet och sannolikheten att hela fältet skall gå under i samma sjukdom/regnblöta/torka e.t.c. minskar. Diversiteten ger dock även diversitet i smak, beska och skörd mellan plantorna (ej kloner) och det är det man vill ha bort under punkt (B) ovan (med viss risk dock…)

På tal om humle kan jag meddela att årets variant av Duvel Tripel Hop är färdig och kommer att släppas den 15:e mars i Belgien. Duvel Tripel Hop 2013 är som sina föregångare humlad med Saaz Saaz och Styrian Goldings men i år har man bytt ut den tredje humlen mot den japanska sorten Sorachi Ace. Den sistnämnda har även använts i torrhumlingen.
Precis som 2012 kommer den finnas tillgänglig både på 33 cl och 75 cl.
Hoppas Systembolaget följer trenden med att plocka in denna specialöl och tar in årets variant också.

Tack Carl Tiger och tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Befruktning sker via sticklingar

Ny och gammal.

Publicerad den 20 februari, 2013 av skrubbe

Dagens inlägg blir en visuell upplevelse. Jag har fotat en mängd öls nya och gamla etiketter. Var det bättre förr? Eller har det moderna och nya vackrare estetik? Jag har en personlig åsikt men den är färgad av nostalgi och minnen så den är något orättvis känner. Titta gärna och gör era egna bedömningar!

Tre årgångar av Maredsous 8

Två Kapittel Dubbel och två Kapittel Prior med tolv år emellan

Brigand i två varianter

Grimbergen Blond och Dubbel

Mer Grimbergen, Cuvée de l’Ermitage

Quintine Blonde, med ny och porrig eller gammal och old schoolhäxa

Bacchus och Bacchus

Carolus Classic och Carolus mer Classic

Moinette Brune med 14 års mellanrum

N’Ice Chouffe i två upplagor

Bornem Dubbel och Tripel från svunna tider

Gulden Draak, gammal och ung

Westmalle Dubbel från olika decennier

McChouffe på parad

Loterbol Bruin i ny och gammal skepnad

Witkap Pater Dubbel i dubbel bemärkelse

Buffalo Belgian Bitter på två olika sätt

Oesterstout, en sliten och en fläckfri

Duvel Magnum 2007 och 2001

St Bernardus Abt, en munk och en lagman

Kasteelbier Brune på två vis

Tre årgångar av Chimay Bleu

Cuvée van de Keizer, en kejsare, två år
Nå, hittade ni någon favorit?

Tack för uppmärksamheten /
Jens Skrubbe

Från idé till handling till… #1 Presentation

Publicerad den 5 februari, 2013 av skrubbe

”Själv är bäste dräng” eller ”Vill du ha något gjort, gör det själv” är två sentenser som följt mig livet igenom. Nu kan det räcka om man påminner någon om vad de borde göra för att kännas som om man gjort det själv. Det lärde jag mig ganska fort…

Jag har redan nämnt i ett tidigare inlägg att Maredsous firar 50 år under Duvel/Moortgats flagg i år och det tycker jag är värt att fira med någon specialare! Idag har jag mejlat exportchefen Bram Vaerewyck mina tankar och funderingar så får vi se vart det leder!

Ett av mina förslag är att släppa ‘Maredsous 10’ på magnumflaska. Det vore helt otroligt. En sådan öl med sådan lagringspotential på 1,5 liter. Håll tummarna.
Mitt andra förslag är att plocka upp ett gammalt, nedlagt recept och göra en ‘one-off’ i liten, begränsad upplaga. Självklart tog jag min ‘heliga graal’ Maredsous 9 som exempel.
Nu återstår att se om man blir tagen på allvar från en stor jätte som Duvel/Moortgat.
Fortsättning följer…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En blodig skröna

Publicerad den 22 januari, 2013 av skrubbe

Svara

”Antwerpen kan tacka Gud för Schelde och Schelde för allt annat.”
Så lyder ett gammalt ordspråk. Schelde är floden som rinner genom Antwerpen och denna plats har varit ankarplats sedan 800-talet och hamnstad sedan dess. Denna skrönan talar om en elak, mytomspunnen jätte som hette Druon Antigoon…

…och en hjälte vid namn Silvius Brabo, en orädd soldat som sägs ha varit släkt med Julius Caesar.
Antigoon var en hemsk tullare som högg handen av alla skeppare som inte kunde betala och slängde dem i floden. Ingen vågade trotsa den store besten förrän Brabo stod upp och betalade tillbaka med samma mynt. Med ett välriktat hugg skiljde han handen från Antigoon och kastade den i Schelde.

Det ögonblicket är förevigat i en fontän som stor på ‘Grote Markt’ (stora torget) och vissa hävdar att det är därifrån namnet Antwerpen* kommer ifrån. Det låter jag vara osagt men hur som helst är handen en del av Antwerpens stadsvapen och bilden som återfinns på det anrika bryggeriet De Konincks kapsyler och etiketter. De Koninck är numer en del av Duvel/Moortgat men det tror jag var ett lyft för bryggeriet som var på väg ner i slenterianölsträsket.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Ant’ skulle då vara hand och ‘werpen’ kasta men det antar jag att ni har förstått ändå…

Jakten på en helig graal!

Publicerad den 20 januari, 2013 av skrubbe

Svara

Min första kärlek till belgarna var Maredsous 6. Ganska snart därefter upptäckte jag storheten i Maredsous 10 och den fascinationen finns där fortfarande. Runt 2004 blev jag varse om att 10:an hade haft en föregångare: Maredsous 9

Sedan dess har jag sökt med ljus och lykta efter den. På varje obskyr bar och hos alla tänkbara ölsamlare har jag letat, men jakten har varit förgäves även om jag ibland har snuddat vid den. Att jaga sin egen skugga har sina spänningsmoment men det kan också vara sjukt frustrerande. Som när jag frågade på bryggeriet och ingen där kände till den!

Vad är det för spöke jag försöker hitta? Guds gåva till ölen? Njae, själva sökandet är större än ölen. Maredsous 9 började bryggas 1985 och den är vad jag förstår en ambrée med lite karamelliga undertoner. Bryggeriet slutade brygga den runt 1992 för att de tyckte att den konkurrerade med Maredsous 10 som bryggeriet hade lanserat 1988.

En gång har jag varit riktigt nära och det var på Kulminator i Antwerpen.
Under några långa minuter stod hjärtat still medan Dirk sprang ner till källaren för att hämta Ölen med stort Ö. Tiden var knapp eftersom vi skulle med sista tåget till Bryssel. Med skälvande händer tog jag emot flaskan, höll den hårt med båda händerna och rusade till tåget.

Väl på tåget mot Bryssel insåg jag att ölen jag hade fått inte var Maredsous 9 utan dess föregångare Maredsous Eeuwfeest Brouwsel* (1970-1985). Vad ska man säga? ‘Nära skjuter ingen hare’ eller ‘så nära men ändå så långt borta’. Jag är djupt tacksam för gåvan jag fick och den är fortfarande i min ägo så är det någon där ute som har en obruten Maredsous 9 är jag mer än öppen för förslag!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Maredsous Brassin du Centenaire på vallon…

På västfronten både nytt och gammalt.

Publicerad den 8 januari, 2013 av skrubbe

Svara

”We died in hell, they called it Passchendaele.” En mening från den brittiske poeten Siegfried Sassoons som deltog i skyttegravskriget under första världskriget. Det var också devisen på en fredskonsert som hölls i Passendale under tio år, mellan 1992 och 2002. Allt för att detta…

…inte skulle upprepas.
Tredje slaget vid Ypern (även kallat Slaget vid Passchendaele) var ett av de stora slagen under första världskriget. Ett långt, värdelöst och hemskt slag som ägde rum mellan 31 juli och 6 november 1917. I en serie galna, skitiga och missslyckade attacker, där man vann en meter och förlorade två dog över en halv miljon människor. Striderna kulminerade i den lilla byn Passchendaele eller det som varit en by. Slaget betraktades till och med av samtida som meningslöst.

Som de flesta event i Belgien så ska det finnas en unik öl! Till fredskonserten bryggde Duvel/Moortgat en snäll ambrée som man döpte till ‘Passendale’ somär den nya stavningen på byn. Den bryggdes även för att ackompanjera den speciella Passendaleosten som är vida känd. Ölen fick dock en kort livstid (99/00-06) eftersom den sålde för dåligt. Jag vill minnas att den var felfri men tråkig…

…vilket man inte kan säga om ‘Ypres’. Struise har återigen skapat, vad jag kan läsa mellan raderna, en mäktig ‘oud bruin’ som har tre år på ek bakom sig (två på Bourgogne och ett på Bourbon). Antagligen är den en aning ung än, men med sina 7% kommer den att lagras med värdighet. Ölen har också likt mig mycket karaktär, så trots att jag har ett par flaskor hemma har jag inte smakat den än. Galet eller klokt?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hommage till en superhjälte.

Publicerad den 2 december, 2012 av skrubbe

Svara

Utan honom ingen Chimay, utan honom ingen Duvel!
Strävan efter det nya kan göra oss blinda för det som var.
Vad det än må vara, glöm aldrig var du kom ifrån, glöm aldrig ditt ursprung och glöm aldrig din historia.

Mannen jag talar om föddes i Bryssel 1902 och redan 1912 hade han förlorat båda föräldrarna.
Tuff start, men en bryggardotter och elva barn senare hade lyckan vänt.
Mannen jag talar om heter Jean De Clerck och förutom att han byggt upp bryggeri i Algeriet, hjälpt Artois och Van Roy i Wieze så har han renodlat De Konincks bryggeri i Antwerpen. Han har även hjälpt trappistbryggerierna Rochefort och Orval med bryggteknisk kunskap och konsultering.

De Clerck var förutom lektor också författare till två volymer som anses vara grundstenar inom bryggerinäringen. ”Cours de Brasserie” (A Textbook of Brewing) är väl värda att titta efter i antikvariat om man har den läggningen. Förutom att han var professor på ‘École Supérieure de Brasserie’ i Leuven hann han också med att vara president i European Brewery Convention mellan 1963 och 1971.

Två av De Clercks största bedrifter är för det första framtagningen av både den blå och den vita Chimayen. Tillsammans med fader Theodor kamperade de både 1948 när Chimay skulle ta fram en julöl som sedermera kom att bli Chimay Bleu och 1968 när ‘Trikoloren’ fullbordades i och med Chimay Blanc (Chimay Triple sedan 2002) lansering!
Den andra insatsen gjordes på Duvel Moortgat där det var De Clerck som renodlade den unika jäststammen (en ‘nedklippt’ McEwan’s-stam) och han gjorde den ljusa kraftiga djävulstripeln vi upplever idag möjlig. Duvel har en otroligt komplicerad jäsprocess och när den lanserades 1970 var den unik i sitt slag.
Jean De Clerck dog i Leuven 1978 och som en hyllning fick han sin sista vila på Chimaymunkarnas kyrkogård. Respekt!

Tack för uppmärksamheten

På pappret…

Publicerad den 1 november, 2012 av skrubbe

…så är jag nu den första person som får servera Duvel Single Fermented på fat utanför USA och Storbritannien! Det känns sjukt stort och jag känner mig otroligt hedrad! Det kändes som jag växte två centimeter när jag fick reda på det.

Man ska inte ropa hej osv men jag har fått ett bekräftande från Duvels exportchef Bram Vaerewyck som i sin tur har diskuterat detta med Michel Moortgat, ättling med grundaren av bryggeriet och nuvarande CEO (Chief Excutive Officer aka koncernchef) för detsamma…

Fatet kommer naturligtvis kopplas till 10-årskalaset den 29:e november tillsammans med ett gäng andra unika produkter.

Vi ses då om inte förr!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Etikettarkiv: Duvel

Våffeldagen 2013

Belgisk humleöl, det nya svarta…

Två givar humle… (redigerad version)

Ny och gammal.

Från idé till handling till… #1 Presentation

En blodig skröna

Jakten på en helig graal!

På västfronten både nytt och gammalt.

Hommage till en superhjälte.

På pappret…