Belgonyheter på Systemet, del två!

Hoppla, november hade mer att erbjuda vad det gäller belgolanseringar.
Fenomenalt! Hmm, det kan bli dyrt det här…

Nåväl, det är ytterligare två öl som släpps torsdagen den 1/11.

20121030-235227.jpg
Först ut är den magiska Rodenbach Vintage 2010. Ord bruin när den är som bäst. Denna historien började som en häftig specialare de kallade för Vin de Cereale. Oblandad, syrlig brunöl tagen från ett enda litet (3000l) fat som legat där i tre år. Ölen som uppnått hela 10% släpps 2007, endast 12000 flaskor på 37,5cl. Succén och haussen blev enorm att man ganska snart beslutade sig för att göra om stuntet. Nu var man dock aningen mer generös på flera sätt. Dels tog man en större tunna, vilket resulterade i mer öl, och dels buteljerade man ölen på 75cl. Denna gång döpte man ölen till Rodenbach Vintage och det vi ser på torsdag är den fjärde upplagan. Under hundringen för denna raritet känns väldigt överkomligt!

20121030-235258.jpg
Den sista belgaren som släpps nu är aningens obelgisk i både namn, utförande, smak och producent! Minst sagt…
K:rlek Høst/Vinter 2012 är en pale ale bryggd i amerikansk stil på Proef i Belgien av Mikkeller för en svensk producent. En multikulturöl!
Det är den andra i K:leksserien och åter igen med Sara Nilssons lågmälda men superfina etikett.
Ölen innehåller fem olika maltsorter och sedan är den enkelhumlad med Citra. Som sagt är den obelgisk så det förslår men jag tycker de har lyckats med en öltyp jag generellt har väldigt svårt för och varför inte spara ett par öl att inmundiga tillsammans med julgodiset.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Strutsen levererar!

Normalt sett brukar storken komma med små skötebarn men i mitt fall så är det en stursk struts! Det har landat ett par fat eftersom fågeln inte fick in fler i näbben..
Alla är små mumsingar som i mån av plats kopplas till 10-årskalaset och vad än Staffan Hellstrand sjunger så kunde det INTE lika gärna varit fågel blå!

Det fat jag garanterar bli kopplat är en av de bästa öl jag druckit på länge!
.

20121029-235833.jpg
2008 var året då Urbain Coutteau från Struise och Rychei Sugawa San från Rio Brewing & Co. möttes för att brygga en kolabb (svengelska för collab som i sin tur är en förkortning av collaboration)
Intentionen var att brygga en gyllene blond quadrupel med enorm arom och smak som efter ekfatslagring skulle blomma i ett smakfyrverkeri utan smakat slag. Man fixade bourbonfat från Kentucky och man tryckte i alla tänkbara godsaker och det hände saker men det var inte rätt…

…förrän i maj i år. Resultatet är en smekning som är full av kraft, en smakparadox med fler dimensioner och kanske det bästa 2012 har att erbjuda!

Tack för uppmärksamheten och vi ses i slutet av november om inte förr/
Jens Skrubbe

Belgonyheter på Systemet!

Om fyra, snart tre dagar, släpper de inte mindre än tre belgare. Bra där!
Som grädde på moset är det tre riktigt roliga belgoöl som får chansen att synas i rampljuset!

20121029-230837.jpg
Först ut är ingen mindre än Duvel Tripel Hop 2012 som bryggs av Duvel/Moortgat.
Det är tredje gången denna skönhet bryggs. Första gången var 2007 och då var det tänkt som en one-off. 22000 flaskor bryggdes tillsammans med en jazzklubb i New York som heter Blue Note Jazz Club. Lyxigt förpackad i en robust kartong som skulle liknas vid en baslåda men som folk tyckte mer såg ut som en likkista. Försäljningen gick till en början trögt pga det höga priset. Efter sex månader när flaskorna började sina var folk villiga att betala över 5000kr på e-Bay för härligheten. Så kan det gå…

20121029-231758.jpg
Hur som helst var det en Facebookgrupp som fick bryggeriet att brygga den igen 2010. Helt galet! Då såg och smakade ölen tämligen likadant som tidigare år, något billigare förpackning men samma recept.
I år är det nytt recept, eller ja, man har bytt ut en humlesort. 2007 och 2010 såg humlesammansättningen ut på följande sätt; Saaz-Saaz, Styrian Goldings och Amarillo. Ölen torrhumlades sedan med Styrian Goldings.
2012 bytte man helt sonika ut Amarillon mot Citra. Det är även Citra som används vid torrhumlingen. Nu har Duvel gått ut och sagt att tanken är att de ska fortsätta med den här charmerande rackarunge men att den ska byta humlesorter varje år…

20121029-232250.jpg
Nummer två är mer småskalig än ovanstående, åtminstone om man ser till bryggeri. Valeir Extra från Contreras är en modern belgisk blond kryddad med amerikansk humle (amarillo) och den såg dagens ljus 2008. Gavere, där bryggeriet ligger, blev utsedd till årets by under Flandern Runt, ett av de klassiska cykelloppen som går av stapeln i Belgien under april, just detta år och då passade bryggeriet på att slå mynt av begivenheterna. Ölen blev så bra och omtyckt att den lever kvar och när den nu släpps på Systemet så är det första gången vi ser den på 75cl flaska. Superkul, tycker jag, Fredrik (bryggaren) var inte lika nöjd eftersom han var tvungen att gå utanför bryggeriet för att få hjälp med buteljeringen. Som så många andra vände han sig till Proef men i och med att han inte är där på regelbunden basis blev hans buteljering ständigt uppskjuten och åsidosatt.
Så är det ibland, men nu är den här och vi ska njuta i fulla drag!

20121029-232549.jpg
Sist men inte minst, nej verkligen inte minst eftersom det är en magnumbutelj som ställs ut hyllorna!
St Bernardus Abt på 1,5 liter är ingen duvunge direkt.
Denna mörka och mäktiga dryck, som fram till 1992 var den kommersiella Westvleteren 12, är superb i nuvarande skick men om man har möjlighet och tålamod bör man nog ställa undan den i minst fem år för då, mina vänner, har man en flaska magi…
Som sagt så bryggdes den här ölen under 47 år, mellan 1945 och 1992, som en Westvleteren 12 för vanliga dödliga. När ‘arrendet’ upphörde har vi ett familjebryggeri med fantastisk öl som inte får sälja sin öl som de gjort fram till dess. Efter diverse turer fram och tillbaka så beslutas det i en domstol i Ypres den 7:e juni 1997 att St Bernard inte får referera till Westvleteren och klostret St Sixtus. Hädanefter byter också den glada munken på etiketten kläder, från trappistmunk (nedan) till adlig lagman (ovan)!

20121029-233726.jpg
Kläderna gör mannen brukar det heta. I det här fallet stämmer det inte…

Tack för uppmärksamheten och vi ses i kön på torsdag/
Jens Skrubbe

Duvel au fût…

Jakten på en helig graal har fått undertecknad att undra om hans tio år och nio månader på Pressklubben/Duvel Café har något som helst värde hos den stora bryggerijätten!

Hur som helst är min önskan att under de två kalasdagarna i november kunna, som första krog i Norden (Europa), servera ETT fat Duvel. Ja, ni hörde och läste rätt. Sedan oktober 2008 finns Duvel på fat officiellt.

20121027-231313.jpg
Dock har det mer eller mindre varit knutet till den amerikanska marknaden vilket enligt mig är f.e.l. Men det är inte mina pengar. På grund av det eller inte, men det har inte riktigt gått enligt planen och vägen har varit kantad med problem. Det är en av anledningarna till att bryggeriet har varit och är väldigt återhållsam med sina fat. Efter ett samtal med den svenska distributören så säger de att det är omöjligt. De har, enligt egen utsago, ”slagit huvudet blodigt mot väggen” i försök att få hit Duvel på keg utan att lyckas…

20121027-231535.jpg
Nu är det så att jag är tveksam om någon person hos återförsäljaren har varit där lika länge som jag har huserat på Vasagatan. Efter ett snabbt överslag räknade jag ut att jag hällt upp cirka 14000 Duvel från flaska och ungefär 70000 Maredsous 6 från fat. Det borde vara värt något!

20121027-231647.jpg
Märket på fathandtaget är från min vigselring…

Nu ska man vara på det klara med att fatölen är inte densamma som den vanliga Duvelen på flaska utan närmare Duvel Groen (grön). Duvel på fat är endast 6,8% och likt den gröna så har den endast gått igenom en jäsning och den är filtrerad…

20121027-232012.jpg
…men det struntar jag i! Jag vill ha! Det vore så sjukt häftigt att kunna erbjuda Duvel på fat, om än bara för två dagar, men ändå.
Jag har mejlat Duvels exportchef, som jag är flyktigt bekant med, så vi får se vart det leder…

…fortsättning följer!
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Betraktelser kring ett belgobibliotek

För mig har rädslan att möta überölnörden alltid gjort att jag vill hålla mig ajour med vad som händer samtidigt som jag vill veta vad som har hänt och när det har inträffat. Den här flugan internet är ju en hyfsad källa men det finns något som är stråt vassare…

20121026-230214.jpg
Ungdomar ute i cyberrymden, hör och häpna men det finns ett objekt som kallas BÖCKER och dessa tingestar har gett mig mycket nöje och mycket lärdom!
Utan att ta i menar jag att jag har ett av Sveriges största bibliotek med belgoölspublikationer. Lägg därtill övrig öllitteratur, ölkokböcker, belgoreseskildringar och andra belgorelaterade böcker.

20121026-230348.jpg
Fem av dem som jag inte kan klara mig utan:
1: Good Beer Guide Belgium (Tim Webb) Vi kallar detta alster ‘nya testamentet’. Otroligt bra källa till allt som har med belgisk öl att göra och en grym reseledare i Belgien. Oumbärlig och tack och lov så är den 7:e utgåvan på gång!

2: Bier Jaarbook 1995-1996 (Peter Crombecq) här har vi ‘gamla testament’. Ovärderlig källa för den som är ute efter att dricka och hitta vintageöl. En smått magisk källa till information som annars skulle försvunnit som en Saison Dupont i maj!

3: Belgium by Beer, Beer by Belgium (Annie Perrier-Robert & Charles Fontaine) Galen bok med små historier och stora berättelser. Förklarar saker tom belgarna har glömt bort och en uppsjö fantastiska bilder.

4: Ölkunskap (Jan Erik Svensson) Seriöst, vem i Sverige kan kalla sig ölintresserad utan att ha den här smarta, finurliga och oerhört informativa bok i hyllan. Där andra rabblar långa haranger utan mening förklarar ‘Janko’ öl på ett kort, koncist och väldigt humoristiskt sätt. All heder åt Sveriges ölmästare nr 1! MVG

5: Great Beers of Belgium (Michael Jackson) Det var här allt började, för mig och för många andra, och utan monsieur är jag tveksam att Belgiens ölvärld skulle sett så spännande ut. Självupplevda anekdoter blandas med kryddad fakta och skarpa smaknoteringar! Vila i frid, beerhunter!

Det finns förstås en mängd annan öllitteratur som är super men i min bok så är ovanstående i en klass för sig. Dock vill jag framhålla en ‘trilogi’ för de som vill fördjupa sig ytterligare i den belgiska ölfloran:

20121026-230618.jpg
A: Wild Brews ‘beer beyond the influence of brewer’s yeast (Jeff Sparrow)

B: Farmhouse Ales (Phil Markowski)

C: Brew like a monk (Stan Hieronymus)

Tre kanonböcker som behandlar kluriga belgiska öltyper, förklarar och även ger recept på hur du kan göra din egna öl i dessa stilar. Förträffligt.

Återgå till era böcker och tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hommage till ett bråkigt ‘barn’

Sedan ett par år tillbaka har jag och min gode vän Gustaf bryggt ölen Södvik Säsong. Ölen bryggs till Ölands skördefest varje år och till vårt projekt Gustaf och Jens.

20121024-224641.jpg
Ölen är bryggd i Vallonsk bondölstradition och enligt konstens alla regler och smaken, färgen och utförandet är sprunget ur den klassiska saisonen.
Receptet har vi tagit fram tillsammans med mikroölsgurun Håkan Lundgren och sedan två år är den bryggd på Ängö Kvartersbryggeri.

Smakmässigt är det en torr, fruktig ale med lantlig och rustik karaktär. Lätt aprikosfärgad och med inbjudande doft som minner söt citrus och soldränkt äng. Den tilltalar såväl novisen som proffsen, de som dricker öl dagligen och de som sällan dricker öl. Kort och gott är det en fantastisk produkt.

20121024-230609.jpg
2011 blev Södvik Säsong förärad en bronsmedalj i klassen ‘belgisk ale över 6%’ på Stockholm Beer och i år (2012) släpptes den på Systembolaget.
Allt gick som en dans tills den dagen, den 1:a oktober när alla skulle kunna köpa vårt lilla skötebarn…

Sekundärjäsningen (kolsyrejäsningen) hade gått åt pipan, jästen fortsatte skapa kolsyra fast den inte skulle och trycket i flaskan blev enormt. Vissa flaskor pös i butiken, vissa i skumpande systempåsar på väg hem och andra stack (gushade) när man öppnade dem hemma. Förfärade, förvånade och förargade kunder lämnade tillbaka flaskor i rasande fart. Systembolagen fick lite panik och öl plockades bort och reklamerades.

Det folk och systempersonal inte visste var att vår lilla öl bara lättade på trycket lite, den ville inget illa och det hände inget som skadade den. När den väl fått lugna sig och blivit väl nerkyld så är det fortfarande vår underbara produkt. Lika välsmakande som innan, torr som fnöske och med stall och lädertoner. Behagligt fruktig utan att vara söt och när den vita skumhuvudet sakta sjunker undan så har vi en bryggd med hög drinkabilitet som gärna lockar till omtag!

20121024-230737.jpg
Nu finns fortfarande möjligheten att träffa denna busunge med glimten i ögat och nu har den lugnat ner sig, tack vare lite trolldom från Kalmar. Nu är den lugn och stilla. Dock vet vi inte hur länge den får vara ibland oss så det gäller att passa på…

Södvik Säsong status

En bekymrad men lycklig ‘förälder’ tackar för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Årets svenska ölperson 2012

Bättre sist än aldrig.
Igår fick Stockholm Beers grundare Marianne Wallberg återigen ett bevis på den välgärning hon har gjort för det svenska ölklimatet.
Jag råkar också veta att en av hennes favoritöl är LaChouffe och att hon är helt såld på Liefmans Frambozen tillsammans med mörk choklad!
Det är klart hon ska ha pris, all heder åt Marianne.

Juryns motivering:
”Marianne Wallberg har med innerlig passion och oförtröttlig energi gjort en enorm insats för svensk ölkultur. Genom sitt enträgna engagemang har Marianne Wallberg lyckats skapa en av världens största ölmässor som inte bara lyfter fram ölet till konsumenter utan även, på ett prestigelöst sätt, knyter samman landets bryggnäring. Det som utmärker Marianne Wallberg är inte bara en känsla och kärlek till öl utan även en professionell affärsmässighet som gynnar hela branschen. Marianne Wallberg är visionären vars energi smittar av sig till hela hennes omgivning.”

20121024-170222.jpg
Bra val och grattis Marianne!

Under ett fyrfaldigt Chouffe tackar jag för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

10-årskalas!

Jag har jobbat på Pressklubben i över tio år och det ska vi fira med buller och med bång! Tillsammans med mina två ‘äldsta’ stammisar kör vi kalas i dagarna två, 29-30 november. Kom gärna förbi…

Tanken är att vi tre ska ta över baren och koppla idel kanonöl på fat, ta in några specialare på flaska samt presentera någon födelsedagsrätt! Vi har även beställt en unik öl från Slaapmutske men mer om den senare.

Klara kalasfat:
Mikkeller Spontanframboos – Mikkeller (Proef)
Avec les Bons Vœux – Dupont
Pressklubben 10 Anniversary Ale (sista fatet) – Slaapmutske (Proef)
Poperings Hommelbier Cuvée Dryhopping – van Eecke/Het Sas

20121022-174428.jpg
Fortsättning följer…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl är död! Leve belgisk öl!

I en IPAfierad värld är det svårt att göra sin röst hörd men jag ska sannerligen göra ett försök!

Det har kommit till min kännedom att det finns krogpersonal, ölkrögare och ‘ölkännare’ som säger att belgisk öl är död, ute och passé. De kan inte ha mer fel och det gör mig förvånad och förbannad men mest trött…

Alla som besökte Struises (ölvagn/beermobil) på Stockholm Beer förstår vad jag menar. En vagn laddad med trettio fat från 1,8% till 39%, allt från klassiska belgare till ultramoderna megastouts och smakprofiler över hela paletten.

Lägg därtill ett 150årigt munkbryggeri som presenterade inte mindre än två nyheter. Dels en jubileumsöl för att fira kalaset (se bild) och dels deras klassiker Chimay Rouge på fat. Hur häftigt är inte det?

20121021-222255.jpg
Vidare fanns det möjlighet att dricka ekologisk öl från Slaapmutske eller att som krögare boka upp sig på en unik one-off från ytterligare ett 150-årigt bryggeri (van Eecke/Het Sas). Totalt 12000 flaskor bryggdes av denna hyperspecialare. Ölen har fått det inte helt smidiga namnet ‘Nieuwe oogst – Fresh Harvest 2012- Hommelbier limited edition’. Håll utkik efter den. Antagligen dyr som poker men säkerligen god som guld!

I ytterligare en annan monter så en ny öl dagens ljus! I en begreppsöverflödig bransch ska jag mynta ett nytt! Lust Beer kan klassas som en ‘sessionsaison’. En modern, torrhumlad, lågalkoholhaltig belgare med anor från Vallonsk bondöl och med hög drinkabilitet! I samma monter kunde man uppleva traditionell belgisk öl bryggd till perfektion av Brasserie de Bellevaux.

Slutligen fanns det ytterligare ett gäng montrar som i vanlig ordning presenterade ett väl valt utbud av riktigt bra belgiska bryggerier såsom till exempel Abbaye des Rocs, Duvel Moortgat, Palm/Rodenbach, Boostels, Westmalle, 3 Fonteinen, van Steenberge osv.

Att belgisk öl skulle vara död är som synes en överdrift av sällan skådad magnitud och eftersom vi ser en generationsväxling bland belgiska bryggare som inte är rädda för nymodigheter och risktagande är många av dem istället nyskapande och med bagaget fullt av tradition. Ingen dålig kombination. Framtiden får utvisa om jag har rätt eller inte…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe