”Det heter inte äcklig, det heter mindre god…”

Bara för att jag är en belgoölsnörd av Guds nåde så betyder inte det att jag inser att det finns fel och brister. All belgisk öl är inte god men eftersom mitt ord inte är allenarådande så fortsätter de att producera produkter som smakar artificiellt, industri eller illa kort och gott.
För att exemplifiera mig har jag tagit ut några stilar och exempel som ligger i bottenskiktet av alla de öl jag har petat i mig.

20121109-234604.jpg
Först ut är industrilager och annan katastrofpils. Finns på ett eller annat sätt i de flesta länder. Vi har alla utsatts för eländet och trots vad jag säger så kommer de alltid att finnas, ungefär som myggor…

20121109-234634.jpg
Sedan har vi den hemska moderna fruktlambicen, den spontanjästa übersötade ungdomsdrickan med låg procent och minst två, tre E-koder.
Då finns plötsligt hela fruktträdgården att välja på! Synd att det smakar sliskigt och konstgjort i alla hörn. Allt som finns i en fantastisk ‘old school’-kriek (syra, torrhet och en blygsam inlindad fruktighet) finns inte i en ‘turistkriek’, det är sött, kladdigt och smakar ‘björnklister/ läskig sötmandel’. Vidare har vi innovationslambicen. Tjoho, vi gör en som smakar banan, plommon eller ananas. Fy f.n för ananas i öl. Visst, gillar man smaken av ‘Hawaiian Tropic’ så kör i vind…

20121109-235205.jpg
Att blanda fruktsiraper i veteöl är sådär, att det har gått inflation i eländet är en gåta. Nu har det lugnat sig en aning men för ett par år sedan bara sprutade belgarna ut smaksatta veteöl. Några smaker går att dricka, vissa kan man med god vilja lista och några kräver stålsättning. De sistnämnda är ganska ofta smaksatta med någon form av citrus. Heter de Agrum i efternamn så är närheten till disktrasa inte långt. Väljer man den med honungsessens så bör man gilla barnmedicin och översötade godisar…

20121109-235641.jpg
Sist bör, för säkerhets skull, nämna de som blandar skumma saker i ‘vanlig’ ale. Caulier fick för sig att trycka blåbär i en alltför söt blond öl. 7%-ig doping till Vasaloppet? Man undrar lite hur diskussionerna gick när Eucaussinnes beslutade att släppa fyra olika öl smaksatta med blommor. Efter det tog man beslutet att i samma öl släppa trettio skålpund socker i varje batch. Hur tänkte ni nu?

20121109-235741.jpg
Detta är bara botten på ett isberg men även om jag låter så är jag road. Tankarna är så galna att man inte kan låta bli att le.
Fortsätt ge mig öl smaksatt med gojibär, korv, lökringar och skurhink!
Jag testar och agerar munskänk. Det är ett löfte till er!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Världspremiär!

Nu är det 100% säkert att under kalaset den 29:e och 30:e november så har vi en unik bryggd från Slaapmutske. Igår skeppades nämligen ölen iväg enligt bryggaren och då hinner den fram med råge. Denna öl är tänkt som en symbol och en hyllning till tio års nasande i baren för min del och tio års åtskilliga barvurpor för herrarna Hans och Göran.

20121107-215621.jpg
Ölen har vi döpt till PX, som är en förkortning av Pressklubben X (romerska siffran 10). PX är en ljus tripel, enkelhumlad med Tettnanger som är en gammal nobel aromhumle och det är en humle som ger en relativt lite skörd vilket gör den dyr och exklusiv! Lyxigt.
Etiketten är gjord av Christer som grafisk designer på Essen.

20121107-215710.jpg
Hur ölen smakar vet jag först nästa vecka när laddningen kommer, men min erfarenhet säger mig att ölen kommer vara smakrik, torr, ren och kryddig med svaga noter av söt citrus. Humlen kan också ge svagt blommiga aromer. Fantastiskt spännande! Dany de Smet, bryggare på Slaapmutske, och jag har gått igenom det här förut och jag har hitintills inte blivit besviken!
Ölen kommer att finnas både på fat och flaska.

20121107-215810.jpg
Förutom PX fick jag även klart med ett par fat ‘Slaapmutske Single Hop Collection feat. Challenger’ så jag hoppas ni kommer och hälsar på oss!
Väl mött!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hommage till en ölvirituos.

Min ölnördande kamrat, du saknas mig redan och du har knappt varit borta en vecka. Din frånvaro lämnar ett tyst hål i min bar och ett procentuellt hål i Akkurats kassa.

20121106-225424.jpg
Vem trodde att den karismatiske men storvulne ”gitarr-Tomas” och jag skulle bli sådana vänner, vara med om sådana äventyr och dricka så mycket utomjordisk belgisk öl. Inte jag!
Nu blev det så och jag är väldigt glad att ha dig som vän och jämlike när det gäller att gegga ner sig i vattenprofiler, jäststammar och annan belgoölnördsformalia som ingen annan i hela världen bryr sig om.
Du saknas mig även om vi kan mejlas, skypas, messas och ringas varje dag.
Tomas Danko, den första öl jag serverade dig var en ‘Blanche des Honnelles” och sedan har det blivit många fler. ‘Leute Bok’ var nr 100 (eller hur?) och nu är det över 2000 belgare totals. Fenomenalt.

20121106-225528.jpg
Inte nog med att den autodidaktiske Danko är administratör för den belgiska ölen på världens största oberoende ölnördssajt utan han är också vice huvuddomare på Stockholm Beer. Sjukt stort!
Förutom den stora källan av kunskap som besitts finns det också en bryggarsjäl i denna törstiga kropp. Bland mycket annat bryggde Tomas en lättöl till mig och Gustaf och den fick ett fantastiskt mottagande och den tog slut på 12 timmar!
Du saknas mig och jag ser fram emot julen när vi ska ha en av våra klassiska ölnördskvällar och även att ditt nya hemland ligger ett stenkast från ‘kungariket’ har jag saker i källan som du inte kommer att få tag i…
Jag önskar dig all lycka i ditt nya hemland, min alldeles speciella vän!

Tack för den sentimentala uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgiska julöl på Systemet.

Deja vu i kvadrat!
Min första tanke när jag såg vad Systembolaget släpper för belgiska julöl (se hela listan här). Tråkmånsar och fegisar var det andra. Bara för att julen är en tradition som är oföränderlig behöver inte ölen vara det, eller?
På den årliga julölsfestivalen i Essen varje år så presenteras det runt 150 olika belgiska julöl och jag vet att små svenska importfirmor försöker skaka om lite i granen. Än så länge ger deras slit och möda knappt något resultat. Synd!

20121106-172744.jpg
Känns uppställningen igen. Chouffen har fått ny etikett sen den på bilden bryggdes, men annars så…
Hade jag bloggat förra året vid samma tid hade jag kunnat köra ‘copy-paste’ men nu ska ni få en kort genomgång av dessa gamla trotjänare.

Corsendonk Christmas Ale är i ett nybryggt skick knastersöt och sliskig. Köp nu och glöm bort i minst fem år, då börjar det likna något. Kom förbi mig i december så kan ni till hyfsad penning få smaka den både från 2005 och 2006!

N’Ice Chouffe är en riktig värmare. Härligt kryddad med pomerans och timjan men återigen gör ett par år i källan att den växer med uppgiften. Nu tvivlar jag inte på att jag kommer ha ett par sådana här i kassen när jag åker hem till svärföräldrarna!

Liefmans Glühkriek är i ärlighetens namn mer kul än något man dricker mängder av. Serverar man den som man ska, dvs vid 70 grader Celsius, så är det jättegott med en kanske två muggar. Dricker man den kall känns det som man flyttas tillbaka 21 år i tiden och står utanför Statt och skickar i sig en flaska glögg innan man går och tar en stämpel… (Småstadsbor känner till fenomenet…)

20121106-193849.jpg
I min värld hade innehållet på bilden ovan varit lite roligare, men då får ni göra som jag gjorde härom året. Sätt er på tåget ner till Köpenhamn med en pirra. Fyll den och julen blir som en Aladdinask!

20121106-201012.jpg
Eftersom jag redan gjort det stuntet och har lite julbelgare i källan kommer det vara en svenskoch en dansk belgare från Systemet som jag tänker fylla på min strumpa med…

Stefans smällkaramell, Mohawk Blizzard Imperial Porter, har tyvärr fallit under min radar. Det är sannerligen en fullmatad produkt (tio typer av malt, honung, rörsocker och åtta typer av humle). Inom konsten kallas det här ‘horror vacui’ men är det någon som ska fixa det så är det Dirk…

Mikkels röda näsa, Santas Little Helper, är inte heller så ingrediensblyg och är den som den brukar så är den Mikkeller/Proef-grym men en twist. Obelgisk, men den får finnas!

God jul och tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vintageöl.

-Öl är en färskvara, den kan man inte lagra!
Hur ofta har man inte fått den kommentaren under sina år bakom baren?
Visst är det så att om man ägnar sina ölkvällar åt att dricka lageröl finns det en poäng. Gammal lager smakar kartong/wellpapp!

20121105-232229.jpg
Ägnar man sig åt belgisk överjäst öl kan man mer eller mindre ställa ner vad som helst i källan. Även den mest tråkiga öl kan ta vägar man inte trodde var möjligt. Magiskt!
Ibland kan jag tycka att det här ‘bäst före datumet’ snarare är ett ‘bäst efter datum’ och man blir inte sjuk av att dricka belgisk öl som har gått över tiden!
Däremot märker man ganska tydligt om den är tjänlig eller inte. Ett väldigt säkert tecken får man vid upphällningen, för blir det en naturlig skumkrona har kapsylen/korken hållit tätt och då har man med största sannolikhet en härlig stund framför sig. Dock finns det en paradox som man måste ta hänsyn till. Vintageöl dör fortare än färsk öl därför är det alltid tacksamt om man är fler att dela, även de små flaskorna. Även plånboken blir glad om ni delar vintageflaskor eftersom priset kan stiga ganska rejält…

20121105-232043.jpg
Nå, vad händer med öl som man låtit lagra?
Jag brukar jämföra det med en potatisgratäng eller Janssons frestelse.
Om du tar dessa rätter direkt ur ugnen och äter dem så är de goda men de smakar alltid ännu bättre dagen efter. Detta beror på att smakerna har gift sig med varandra på ett helt annat sätt över natten och exakt på samma sätt händer det med belgisk öl. Här har man oftast en primär smak, exempelvis sött. Dricker man en pinfärsk Chimay Bleu kan det kännas som att det knastrar mellan tänderna för att den är så söt. Ger man ölen, låt säga fem år, så har sötman vävts in med alla andra mäktiga smaker av choklad, sandelträ och kaffe, helt enkelt en mer balanserad och komplex öl. Låter du det sedan gå ytterligare fem-år går det mer åt portvin och torkade katrinplommon. Ölen har blivit mäktig, maffig och munfull!

20121105-232449.jpg
Självklart finns det öl som härdar ut längre än andra.
Gueuzer, oud bruins, starka trappister eller klosterale och belgiska barley wines är några urtyper som lämpar sig för lagring men som sagt så kan det vara värt att ‘glömma’ nästan vad som helst.
Min tumregel är 0-3 år = ung, 4-8 år = mogen och 9-uppåt = vintage
Vad ni än har hört innan ‘om att storleken inte spelar någon roll’! Tyvärr, i det här fallet, klarar sig en större flaska längre än en mindre. Visst finns det småflaskor som håller i trettio år men sannolikheten minskar avsevärt. Det beror till viss del på att storflaskan mestadels har kork istället för kapsyl men den stora anledningen är att spalten mellan öl och kork är mindre i förhållande till mängden på större flaskor. Spalten på belgisk ale innehåller också procentuellt mindre syre än i mycket annan öl. Som ett resultat av att belgarna efterjäser på flaskan så omvandlas syret till estrar vilket också påverkar lagringstiden.

20121105-232607.jpg
Vad ska man tänka på när man lagrar öl?
I en perfekt värld ska det vara 14-16 grader Celsius. Något ännu viktigare är att temperaturen är jämn. Det ska vara mörkt och flaskorna ska hållas still.
Sedan har vi det eviga debaclet huruvida flaskan ska stå eller ligga. Jag föredrar den stående skolan men förstår dem som lägger flaskorna ner. Vad är skillnaden? Jo, det handlar till mångt och mycket var man vill ha sitt jästsediment någonstans. Har man som jag, flaskan stående, får man ett härligt lite landskap i botten medan de som lägger den ner får något som liknar en ‘grusväg’ längs ena flaskväggen. Beroende på hur gammal ölen är så ökar fällningen i omfång plus att den sedimenterar så oavsett vilken skola man praktiserar så sitter fällningen där den sitter. Fördelen med mina stående flaskor är att jag med visst våld kan få loss delar av fällningen för att även få den till livs, det går inte om flaskan har legat ner. Dock ska det tilläggas att gammal (10-35år) fällning sällan ger ölen den positiva skjuts som yngre fällning gör…

20121105-232714.jpg
Om man nu inte har en hel källare full med lagrad öl och är sugen på att testa.
I Stockholm finns det ett par, tre bra ställen med lagrad öl men ta gärna en tripp till moderlandet! Nu tror ni kanske att alla Belgiens krogar har källarna fulla med massa rariteter. Så är det INTE, tyvärr. Tvärtom får man leta lite efter dammiga, rostiga flaskor från en svunnen tid men det finns några riktiga guldgruvor och jag ska dela med mig av två av de bästa.
Himmelriket på jorden måste väl ändå vara Dirk och Leens lilla pilsnerpang Kulminator i Antwerpen. Med en öllista lika tjock som Norrköpings telefonkatalog och klassisk musik, katter springande kring benen och orginalglas även till öl som inte funnits i Belgien på tjugoåtta år. Fenomenalt!
Nästa pärla är en restaurang som ligger mitt ute i ingenting. Tom och Joost De Four driver Heeren van Liedekercke i Denderleeuw. Experimentell mat ofta med öl, minst fyra specialbryggda öl, grym choklad och skön atmosfär och en suverän ölmeny med mängder av framförallt gamla lambicer.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Val av festival.

Igår släpptes biljetterna till, enligt vissa, världens bästa ölfestival! Copenhagen Beer Celebration är många ölnördars våta dröm och det är en hel uppsjö med riktigt bra bryggerier och god öl men…

20121104-213510.jpg
…men för en belgonörd som mig är det inte riktigt det jag letar efter, eftersom det är mest ‘utländsk’öl! Förvisso brygger Mikkeller 80-85% av sin öl på Proef (Lochristi, Belgien), To Øl är också där ibland och Stillwater har kolabbat* med ett gäng belgiska bryggerier (Hofbrouwerijke, Sint Canarus, Struise och Hof ten Dormaal bl.a.) men det känns otillräckligt!

Nästa lördag går däremot en av Belgiens otaliga ölfestivaler av stapeln. I den mysiga staden Hasselt arrangerar Limburgse Biervrienden sin årliga tillställning och för en ‘fåg(öl)skådare’ som undertecknad så finns det en hel del listningar. De är nämligen superbra på att dammsuga Belgien på allsköns nyheter.

20121104-214843.jpg
Av ca 150 öl som ställs ut har jag runt 70 olistade och då ska man betänka att jag har varit i Belgien tre gånger i år och besökt två andra festivaler (Alvinne Craft Beer Festival och Zythos Bierfestival).
Det jag saknar på Limburgse-festivalen är dock kontakten med bryggarna. Jämfört med ACBF och ZBF där de som ligger bakom ölen även serverar den, så sitter man här vid ett bord och beställer.

20121104-215417.jpg
Om man nu tröttnar på festivalandet så kan styra stegen mot Belgiens säkerligen skönaste italienare. Het Hemelrijk har inte bara bra och prisvärd mat utan en av de grymmaste ölmenyerna i Belgien. Jag skojar inte…
Kommer jag att åka? Nej, tyvärr inte och det smärtar lite. Det hade varit grymt att ‘ticka’ lite men så är det ibland. Jag får väl plocka upp något olistat från källaren och trösta mig med…

20121104-215645.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*svengelskt uttryck för ‘collab’ som i sin tur är en förkortning av collaboration.
Poppis aktivitet där två eller fler brygger en öl tillsammans.

En stor stark, tack!

I Belgien är det inte ovanligt att man kan köpa öl på stor, större och störst flaska! Nu är det inte bara ett roligt pynt och en kul present utan ölen utvecklas också på ett helt annat sätt, den smakar annorlunda och ur lagringssynpunkt är det mycket bättre.

20121103-010332.jpg
Häromdagen när novemberölen på Systembolaget släpptes fanns St Bernardus Abt på Magnumflaska bland nyheterna. Utan att ha druckit den än så är jag säker på att den är något för söt. Ge den fem år i källaren och du kommer inte bara dubblat dina pengar utan också gett ölen en chans att mogna och för smakerna att gifta sig med varandra.

Till skillnad från andra storpack tenderar storflaskorna att ha ett dyrare literpris än de mindre flaskorna. Det beror till störst del på två saker. För det första så har dessa buteljer genomgått en röntgen för att bli godkända. Minsta lilla luftbubbla kan nämligen förvandla dessa flaskor till bomber och historiskt har folk dött vid buteljeringsögonblicket när flaskor sprängts. Det skapas ett mäktigt tryck och trots att glaset kan vara över en centimeter händer det alltså att flaskor ‘detonerar’. För det andra är ölen handtappad eftersom det inte finns någon buteljeringslina som kan handskas med flaskor över 1,5 liter. Även etiketteringen är manuell. Tids- och manskrävande, med andra ord dyrt.

20121103-010450.jpg
Nå, vilka flaskor finns det och vad heter de?
Fritt översatt från ”Good Beer Guide Belgium” femte upplagan:

15 liter: Nebuchadnezzar, kung över Babylon, 605-562 f.Kr.
12 liter: Balthazar, en av de tre vise männen, han med rökelsen…
9 liter: Salmanazar, kung över Assyrierna, 859-824 f.Kr.
6 liter: Methusalem, biblisk patriark som blev 969 år sägs det!
4,5 liter: Rehoboam, kung Salomons son, 922-908 f.Kr.
3 liter: Jeroboam, grundare av och Israels första kung, 931-910 f.Kr.
1,5 liter: Magnum, amerikansk privatdetektiv, 1980-1988 e.Kr.

20121103-010607.jpg
Det lär ha funnits ännu större pavor förr i tiden. Dels fanns det en 20 liters som kallades Salomon eller Melchior och dels fanns det för den törstige 27 litersflaskan Primat!
Jobbigt om man inte har någon bra ‘stopper’….

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

På pappret…

…så är jag nu den första person som får servera Duvel Single Fermented på fat utanför USA och Storbritannien! Det känns sjukt stort och jag känner mig otroligt hedrad! Det kändes som jag växte två centimeter när jag fick reda på det.

20121101-153618.jpg
Man ska inte ropa hej osv men jag har fått ett bekräftande från Duvels exportchef Bram Vaerewyck som i sin tur har diskuterat detta med Michel Moortgat, ättling med grundaren av bryggeriet och nuvarande CEO (Chief Excutive Officer aka koncernchef) för detsamma…

Fatet kommer naturligtvis kopplas till 10-årskalaset den 29:e november tillsammans med ett gäng andra unika produkter.

Vi ses då om inte förr!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Fat vs flaska

Vad det gäller utländsk öl så låter jag det vara osagt om vad som är att föredra men när vi pratar om belgisk öl finns det några aspekter att ta hänsyn till.

För några år sedan fanns det ingen tvekan i vad jag tyckte. Jag brukade jämföra det med svamp! Fatöl jämställde jag med burkchampinjoner, flasköl med färska champinjoner och storflaskor med kantareller. Nu har jag kommit till insikt med att fatöl har ett egenvärde i sig och att skillnaden är fascinerande snarare än bara bra kontra bäst.
Jag benar upp ämnet i tre delar: utförande, upplevelse och smak.

20121030-214324.jpg
Utförande:
Med åldern och erfarenheten kämpar jag mot ett inre mål, målet att kunna hälla den perfekta belgiska fatölen. Notera ordet ‘belgisk’ eftersom jag efter alla mina år är tämligen trött på att bli jämförd med tjeckisk pilsner, rököl från Bamberg eller en Guinness med ett treklöver tecknat i skummet. Män i undre gubbåldern som gärna upplyser om att ”en öl ska ta sju minuter att hälla upp” eller ”att de minsann fått en stout där skummet var så fast att de kunde lägga en femkrona på det”.
En belgisk fatöl ska/bör inte slås och man behöver inte beställa en flasköl medan man väntar på den. Enligt Stella Artois gör man så här och sanningen ligger inte långt därifrån. Jag gör åtminstone sex av nio steg, varje gång och ofta fler, med alla typer av begiska öl och deras glas.

20121030-215301.jpg
Flaskölen har en något snabbare process men precisionen bör vara den samma. Återigen finns det en mängd aspekter som spelar in. Det kan vara glasets utformning, vilket tillstånd ölen är i, hur mycket jästfällning är det i och ska vara med i ölen eller bredvid. Det sistnämnda är inte helt oviktigt även om de flesta bargästerna skickar i fällningen direkt för att det ska vara lättare att bära och det kan spoliera hela upplevelsen och på tal om den…

Upplevelse: Här råder det väl ingen tvekan om att fatölen har en klar fördel gentemot flaskölen. Många som går på krogen tycker att ‘flasköl, det kan jag dricka hemma’ och så tar de en fatöl rent slentrianmässigt. Visst har de en poäng! För några år sedan gjorde jag en liknelse med film! Biofilmen fick alltid högre betyg än filmen hemma i soffan just mycket på grund av upplevelsen. Nu för tiden har alla biosystem hemma så just det gapet har minskat även om biobesöket fortfarande har något speciellt. De som har spenderat pengar på exempelvis en DraughtMaster är för få för att ge ett empiriskt utslag!
Devisen: ”Film är bäst på bio, öl är bäst på fat” är dock fortfarande gängse norm runt om i vårt avlånga land.

20121030-220029.jpg
Smak: Nu är det på det viset att trots att en flaska och fatet har samma namn eller samma etikett/fatskylt så kan innehållet vara olika. Ofta är nämligen fatölet filtrerat och då är det inte så konstigt att det smakar annorlunda.
Flaskan har också den fördelen att du i de flesta fall får ‘två för en’, dvs att du kan välja om du vill ha med eller utan jästfällning eller både och.
Som tumregel är fatölen mer flyktig, den har högre drinkabilitet och primärsmaken är mycket tydligare medan flaskan är mer komplex, bjuder mer motstånd och smakar betydligt mer. Många sätter här likhetstecken med att flaskan på grund av ovanstående egenskaper är godare. Ja och nja svars undertecknad men visst så är jag en flaskölsmänniska i grund och botten! Hursomhelst är det otroligt lärorikt och roligt att köra ett a/b test mellan fat och flaska för att själv skapa en uppfattning och se vilken otrolig skillnad det är…

20121030-220136.jpg

Nå, vad är kontentan av resonemanget? Ja, efter alla dessa år och alla dessa öl har jag kommit fram till själva kärnan i detta komplexa ämne! Grundbulten som är det essentiella i öldrickandet. Frågan som alla bör ställa sig oavsett om det är bryggt av munkar, kolarbetare eller Danko.
Är det gott eller inte?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe