Första och sista…

Mitt ölnördande når ibland ändpunkter och totalitära vändningar. Jag och mina belgovänner har en första- och sistalista. Låt mig förklara. Förstalistan består av öl som vi druckit från ursprungsåret. Vi har haft möjligheten att dricka en Delirium Tremens och en Kasteel Brune från födelseåret 1989. Det är stort!

20131116-115123.jpg
Sistalistan är tvärtom, det vill säga, att när vi dricker barens sista öl av just det specifika slaget. Självklart gäller det vintageöl. I urval är fäller det Westmalle Tripel från 60-talet på Heeren van de Liederkercke och Stille Nacht Reserva 2000 på Akkurat. När det gäller den sistnämnda har vi fått det fantastiska svaret från Stene när vi undrat om det finns fler ‘gömda’ flaskor i källan:
– Vi driver en bar, inte ett museum!

20131116-115847.jpg
Förstalistan har fått en ny nivå när jag insåg att vi fått in en öl på jobbet som inte bara är bryggd första året utan även är bryggeriets första produktion. Bryggeriet har konfirmerat att det är så och det känns förunderligt. Om man vill så finns det fortfarande ett par flaskor kvar…

20131116-121253.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pater Lieven

Idag, för 1356 år sedan, blev helgonet Livinus mördat av några hedningar i Esse utanför Gerardsbergen i Östflandern. Inte nog med det, de skar även ut hans tunga och högg av honom huvudet. Förslagsvis i den ordningen…

20131112-223611.jpg
Livinus kallas i Belgien även för Pater Lieven och han har fler än en öl uppkallad efter sig. Dock är det så att bryggeriet Van den Bossches klosteraleserie Pater Lieven är den mest välkända. Bryggeriet som har anor från 1879 ligger just i Esse, eller rättare sagt Sint Lievens Esse, och brygger sedan 1957 hyllningsöl till det dekapiterade helgonet.

20131112-225028.jpg
Idag finns det hela fem olika produkter* som bär namnet Pater Lieven och faktum är att bryggeriets webbsida bär martyrens namn. ”De mortuis nihil nisi bene”**

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Blond, Brune, Triple, Wit och Kerstpater (julöl).

**”Om de döda, intet annat än gott”

Öldomarutbildning #2

Efter två intensiva dagar i skolbänken har jag insett hur lite jag vet om öl och hur svårt det kan vara att lokalisera smaker, felsmaker och öltyper. Dock är en sak fortfarande helt säker. Det finns än så länge ingen öltyp eller underklass som är i närheten av belgisk öl!

20131111-084546.jpg
Jag måste ändå medge att det var typer som var och touchade i den belgiska floran och där jag blev ‘lurad’ av min insnöade hjärna! Som sagt är det inte lätt att blindtesta och artbestämma denna nobla dryck. Jag rekommenderar ALLA som överhuvudtaget vill öka sin kunskapsnivå inom ölgebitet att gå den här utbildningen. Förutom att den är oerhört lärorik så är full av klurigheter, aha-upplevelser och fallgropar.

20131111-085153.jpg
Domarutbildningen består av två fullspäckade dagar med praktik och teori i en härlig blandning. Sedan är det två månaders läsning, sensorikträning och framförallt öltestning till tentamen i mitten på januari. Detta, mina vänner, innebär att så mycket ‘utländsk öl’ som jag kommer att dricka nu har jag inte gjort på 14 år!

20131111-090036.jpg
Påsarna från ‘gröna skylten’ kommer fyllas med Schwarzbier, Dubbelbock, Irländsk Red Ale och Engelsk Ordinary Bitter. Sedan ska jag bygga upp min doftbank genom att sniffa på allt i från ruttna ägg och gröna äpplen till skumbaner och bränt gummi. Den 18:e januari smäller det…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Öldomarutbildning #1

Då ska ‘Smulan‘ och jag ta ytterligare ett steg i ölens förlovade värld! Vi är på väg till Svenska Hembryggarföreningens öldomarutbildning.

20131109-081746.jpg
Med blandad skräckförtjusning och ”It’s the end of the world”* i lurarna susar jag fram genom ett sömndrucket Stockholm.missförstå mig rätt, det här kommer att bli två fantastiska dagar med felsmaker, oxidationer, estrar, fenoler och alla andra tuffa ord man kan svänga sig mig om man tror sig veta något om öl.

20131109-082337.jpg
Nä, min oro ligger i att jag aldrig kommer att kunna sitta på Kulminator och dricka en Chimay Bleu från 1986 utan att döma ut den som oxiderad smörja eller stå på jobbet och på ett ärligt och brinnande sätt rekommendera en Westmalle Dubbel som bryggdes 2002. Jag tror och hoppas att det inte blir så men ändå…

20131109-083315.jpg
Nu har jag förvisso gjort det här med öl några år och gått igenom de flesta faser av insnöande. Jag har kommit till den insikten att det absolut första man ska fråga sig är:
-Är det gott eller inte?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*R.E.M. från skivan ”Document”

Internationella stoutdagen!

Liksom dagarna blir tydligen ölen mörkare med årstiden. Idag är det den internationella stoutdagen. Nu är det väl inte ölen som är det svartaste plumpen i Belgiens historia* men det finns en typ av stout och porter även i detta lilla land.

20131108-155328.jpg
Enligt min gode vän och ölgurun Tomas Danko är definitionen på en belgisk stout eller porter följande:
– Den belgiska stouten och portern håller mellan 5,0-14% och enligt tradition tenderar belgisk öl att fokusera mer på de fruktiga smakerna som jästens biprodukter bjuder. Eftersom belgiska jäststammar skiljer sig från många andra genom att producera större mängder estrar och fenoler.

20131108-155911.jpg
Han fortsätter:
– Dessa föreningar ger en komplex fruktighet och fyllighet. Denna estetik är närvarande när belgiska bryggare tolkar stout och porter.
Det finns en flora av denna öltyp i Belgien men i urval kan dessa nämnas:
Hercule Stout, De Dolle Brouwers Extra Export Stout, Buffalo Belgian Stout, Black Albert, Podge Imperial Stout och Postiche Russian Imperial Stout.

20131108-160527.jpg
Ha en trevlig mörk helg!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Mörkrets hjärta’ av Joseph Conrad

Caracole, sniglar i gremolata och Sax födelsedag

Idag hade Adolphe Sax fyllt 199 år om han fortfarande förgyllt vår närvaro. Han föddes i Dinant och där ligger bryggeriet Caracole som brygger hyllningsölen Saxo Blonde till hans ära.

20131106-203328.jpg
Självklart har även bryggeriet en egenbetitlad öl. Den ölen är en bärnstensfärgad skapelse som innefattar allt det där man vill ha i en ambrée. Namnet är taget från en av områdets delikatesser, en speciell snigelart, som heter just Caracole. Att äta den här typen av sniglar hör kanske inte till det svenska fredagsmyset, men söderut är det en vanligt förekommande ingrediens i det mesta…

20131106-203916.jpg
Förutom som tillbehör till exempelvis pasta, soppor och grytor använder man även snigelns mjölk till undergörande krämer. Dock är det noga att det är just den arten och ingen annan typ av snigel. Själv föredrar jag att äta den tillredd på enklast möjligast sätt:

20131106-205155.jpg
Sniglar i gremolata.
Ca. 40 stora sniglar med skal
200 gram smör
¼ finhackad gul lök
5-6 vitlöksklyftor finhackade
ett litet knippe finhackad persilja
½ citron
salta efter smak (2-3 tsk)

Blanda gullök, vitlök, persilja, citron och salt till en jämn smet.
Stoppa lite smörblandning i skalet och därefter en snigel. Fyll sedan på med mer smörblandning.
Har man en form för sniglar är det ultimat men annars tar man en form som där sniglarna kan stå utan att de tippar.
(En del sätter skalen i grovsalt för att de inte ska välta men då går man miste om det smör som sipprar ut vilket blir en suverän sås.)
Sätt in formen i ugnen på 250 grader i 7-10 min beroende på sniglarnas storlek. Lätt som en plätt!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Lime i öl är en styggelse.

Idag har jag kommit över en uppsjö olika vintageöl till jobbet. Hur kul som helst, mestadels, för det fanns några öl som inte lockade till några större hurrarop…

20131104-202603.jpg
…till exempel den här, Agrum Bocq från Du Bocq. Artificiell citrus och öl hör inte ihop. Det smakar inte gott och det ser inte speciellt tilltalande ut. Dessutom, om man någon gång diskat för hand eller för den del använt köksspray så är det svårt att dricka eländet.

20131104-203035.jpg
Nu är det lätt att tro att det här är en nymodighet men det sorgliga i kråksången är att det har en historia! Det står redan Dictionaire de la Brasserie (Laurent) från 1875 att man hade med lime i vörtkoket. Lime användes för för att klarna ölen och för att ge det färg. Vissa menar även att man hade i lime som konserveringsmedel. Tydligen var det inte helt lyckat eftersom ölproteinerna och liten frammanade en motbjudande odör. Kan man ana att det doftade ruttna ägg?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En skvätt surrealism…

…upplever jag nu, må jag tillstå. Utan att gå in på detaljer så är det och sker det saker den här veckan som låter mig fysiskt och psykiskt låter mig förnimma en konst-ism som ligger belgarna nära…

20131029-210832.jpg
…det är lätt att spela pajas men som Dali sa:
-Skillnaden mellan Dali och galen man är att Dali inte är galen…”
I Belgien har vi bland andra den underfundige Réne Magritte. På all hans storhet får man väl ge honom att han var något mer återhållsam än sin katalanska like.

20131029-211654.jpg
Om ovanstående målning säger Magritte själv:
-At least it hides the face partly. Well, so you have the apparent face, the apple, hiding the visible but hidden, the face of the person. It’s something that happens constantly. Everything we see hides another thing, we always want to see what is hidden by what we see. There is an interest in that which is hidden and which the visible does not show us. This interest can take the form of a quite intense feeling, a sort of conflict, one might say, between the visible that is hidden and the visible that is present.

20131029-213237.jpg
När Struise och Alvinne släppte sin sammarbetsöl Keralensis till Pre-ZBF 2009 valde Carlo Grootaert att göra en parafras på Magrittes målning till etiketten. Ölen föddes under en efterfest på Blesfestivalen (Zottegem) året innan. Urbain Coutteau och Glenn Castelein gjorde en mix på Struiselensis och Kerasus. Voilà, en ny öl var född. Dock producerades bara 1000 flaskor så man fick hänga på låset om man ville dricka den…

20131030-094204.jpg
Det relativt pånyttfödda bryggeriet Wiezes föregångare försökte också att sälja öl med hjälp av surrealism. På den tiden hette emellertid bryggeriet Van Roy och den här förhållandevis naiva surrealisttolkningen av Raymond van Doren är från 1954.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Jessenhofke

I början fanns det ett B&B och sedan kom det ett öl. Nu finns det fler öl men inget boende. Gert och Christel Jordens-Putzeys gör öl med själ och hjärta strax utanför Hasselt. Bryggeriet går under namnet Jessenhofke.

20131024-151450.jpg
Ölen är sedan 2000 ekologiska och med enbart belgisk humle. Hemma på gården har de en kapacitet på 120 liter men när ölen ska ut på marknaden tar de hjälp av Proef som så många andra…

20131024-152025.jpg
Ni kanske ha stött på dessa etiketter och produkter. Förutom att de är tänker på naturen har de en kärlek till vitlök som är en ingrediens i fem av deras sex produkter. Kul, men knappt noterbart i smaken. Nu låter de meddela att de har stramat till estetiken på etiketterna och sedan ett tag tillbaka ser de ut som följer:

20131024-152616.jpg
Något mer stilrent, enligt mig, och för en ticker som mig så är det bara att ta nya tag och dricka dem igen! Under årets sista månader kan jag glädja er med att TRPL och RSRV kommer att dyka upp som gästfat på en krog som jag befinner mig på med jämna mellanrum…

20131024-153812.jpg
TRPL är som ni annat deras tripel och det var bryggeriets första produkt. 2002 fick den första pris i Limburgse Hembryggartävling. Likt alla deras öl är den humlad med Fuggles, Goldings och Challenger. RSRV är Jessenhofkes barley wine eller vintervärmare för den delen. Från början beställdes den av en krog i Valkenburg som heter Café Grendelpoort men numer bryggs den året om. Det är vi glada för.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ett år i etern!

Det är fantastiskt vad tiden går! Nu är det över ett år sedan jag gjorde mitt första ordentliga försök till inlägg. Sedan dess har det blivit 310 anekdoter, nyheter och skrönor mestadels från Belgiens fenomenala ölflora!

20131022-210537.jpg
Jag vill rikta ett tack till er som följer mig, till er som har lovordat och kommenterat mina alster. Utan er hade det varit ganska meningslöst för mig att sitta här och knacka…
Jag vill även tacka för alla möjligheter detta har givet mig. med allt från gästbloggande, dömningar, ölexpertisande till provningar, nya bekantskaper och artikelskrivande!

20131022-212351.jpg
Nu är det bara att fortsätta på den inslagna banan, bli ännu lite bättre och vässa språkbruket ännu mer. Jag ser med tillförsikt fram emot detta och hoppas ni följer med på resan…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe