La Guillotine.

Idag är det Frankrikes nationaldag och det firar Skrubbe med en liten anekdot rörande dagen. Om vi flyttar oss 24 år tillbaks i tiden, närmare bestämt till 1989, då hade den här ölen premiär.

20130714-214857.jpg
Döpt efter en av de värsta mördarmaskinerna gjorde La Guillotine entré på ölscenen. Det tragikomiska i namnvalet är att det är kommittén som anordnade 200-årsjubileet av nationaldagens födelse* som betalar kalaset. Anledningen till att bryggeriet Huyghe får uppdraget beror på att deras öl Delirium Tremens är en stor succé i Frankrike. ‘Clowniga’ Huyghe funderar på vad som är det mest kännetecknande för den franska revolutionen. De kommer fram till att det är giljotinen och vips så finns denna ‘huvudlösa’ öl…

20130714-220330.jpg**
Detta var inte jubileumskommitténs enda misstag ska tilläggas. Förutom en giljotinöl bad de den något extravaganta regissören Peter Greenaway att göra en film som berättade om 1789 och dess händelser. Dock fick Greenaway fria tyglar så resultatet slutade i en film som berättade om alla 306 drunkningsolyckor i Seine som sker mellan 1785 och 1801. Filmen visar inte alla 306 men gott och väl 23 av dem, det räcker…

20130714-222014.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Nationaldagen firas pga stormningen av Bastiljen, 14 juli 1789.

**”Friheten” av Eugène Delacroix

Dags för Spa?

Efter en tuff midsommarhelg med allt vad det innebär kanske ni börjar tänka på vita veckor, gurkvatten och lerbehandlingar. Efter all berusande dryck och proteinstinn mat kan det vara läge för Spa…

20130623-214914.jpg
…och då pratar jag inte om Hasseludden utan om byn utanför Liegé i Belgien med 11000 invånare som är känt för sitt mirakelvatten och varma källor. Vacker som ett vykort ligger den inlindad i en av Ardennernas dalgångar och sedan 1300-talet har den varit en kurort. Det produceras fortfarande ett mineralvatten med namnet…

20130623-215438.jpg
…och självklart också öl. Huyghe, som är mest känt för sina rosa elefanter*, brygger sedan 1990 Bobeline Spa-öl och har på senare år till och med utvecklat den. Numer kan man dricka blonde, brune och black. Huruvida den har traditioner från de båda bryggerierna från Spa låter jag vara osagt. Mellan 1892 och dags dato har de nämligen bara haft två och det en gick i graven 1927 och det andra 1940**.

20130623-220822.jpg
Det som lockar mest förutom källorna i Spa är nog racerbanan Circuit de Spa-Francorchamps där bland annat formel 1-cirkusen huserar en gång per år. Tydligen så är det en svårkörd slinga på grund av att den är mer kuperad än gängse banor. Det vore kanske en resa att åka och se på ett lopp…

20130623-221349.jpg
…om inte annat finns det ju god öl i närheten!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Delirium Tremens och Delirium Nocturnum

**Brasserie Bifer +1940 och Brasserie des Echesses +1927

Djuriska etiketter

Efter att ha tillbringat en dag på Skansen kan jag inte annat än reflektera över all belgisk öl som har djur och insekter på sina etiketter. Jag berättade om hästar för ett tag sedan men där finns det en relevans eftersom hästen varit många bryggares trogna vapendragare!

20130510-110505.jpg
Undersöker man varför bryggare envisas med djuretiketter finner man att det nästan alltid finns en koppling, även om den kan vara mer eller mindre tydlig. Likväl finns det några tydliga kopplingar mellan djur och specifika öl. Om etiketten har en geting, ett bi eller en björn på sig kan man vara tämligen säker på att det är en honungsöl. Är djuret en varg är det generellt en relativt humlestinn öl eftersom man ordleker med det latinska språket.*

20130510-112123.jpg
Vidare finns det en uppsjö öl med getter och bockar, de referar till belgiska varianter av bocköl. Observera belgiska varianter! Hittar man öl med antingen tuppar eller lejon på kan det indikera om de är vallonska (tupp) eller flamländska (lejon). Förutom tuppar är fåglar vanligt förekommande på belgiska öl. Det är örnar, aror, ugglor, papegojor och rödhakar bland många andra…

20130510-115655.jpg
Grottar man ner sig ännu längre stöter man på mer udda djur. Grisar och vildsvin uppenbarar sig på tre bryggeriers etiketter. I varken Vapeurs eller Tseuts fall förstår jag inte anledningen men tittar man Bastogne antar jag att det beror på att vildsvinet är vanligt förekommande och att det anses ha en lokal anknytning. Den lokala anspelningen gäller även för Caracoles snigelfascination där just snigelarten Caracole är en lokal delikatess och där alla deras öl har en snigel på flaskan.

20130510-120913.jpg
Smisje hade förut en tecknad hund på etiketterna men det berodde nog på att dåvarande etikettillustratören Bill Coleman är hundfrälst. Det finns öl döpta efter åsnor och rävar, följaktligen uppträder även dessa djur på etiketten. Dupontarna har en fjäril på deras ekologiska saison och det är en hare på jaktölen ‘Saison des Chasses’ från Boullion. Oud bruinen Cnudde har en bisonoxe på etiketten men det beror på att familjen har en sådan staty i trädgården.

20130510-123910.jpg
Slutligen har vi tre ‘udda fåglar’. I Sverige är rosa elefanter förknippade med Magnus och Brasse, i Belgien med Delirium Tremens. Ölen, som föddes 1989, plockade sitt namn ifrån en hemsk alkoholrelaterad sjukdom. Sjukdomen gör bland annat att man ser rosa elefanter (och krokodiler) om man får tro bryggeriet Huyghe. Numer är ölen mer känt än bryggeriet och det finns även ett gäng krogar döpt efter ölen.

20130510-153526.jpg
Bryggeriet den Hopperd har valt att märka sin öl med en kameleont. Ytterligare ett udda djur och den enda förklaringen jag sett skulle vara att små bryggerier och framför allt deras öl är lite som kameleonter i den stora världen. Dolda för den stora massan och förändringsbara från tid till annan…
Sist ut i detta zoologiska inlägg kommer den igelkottsprydda ölen Urchon från Géants. Urchon är igelkotte på en väldigt lokal vallonsk dialekt och det är i sin tur är en variant på det första ordet i byn Irchonwelz där bryggeriet ligger. Klart som korvspad!

20130510-154229.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Lupus Lupus är latin för varg och Humulus Lupulus är latin för humle

Glutenfri och sockerfri öl

Majonäs utan fett och whisky utan alkohol. Människan är en uppfinningsrik art!
På sistone har det dykt upp en del glutenfria öl runt om i världen och snart finns det två olika varianter på Systembolaget. De första varianterna var minst sagt tråkiga, menlösa och rent tekniskt inte så bra öl. Nu börjar det ordna upp sig men det finns mycket kvar att lära och experimentera…

20130220-232658.jpg
Experimentera är Proef bra på! De brygger glutenfritt på måndagar eftersom de storstädar varje söndag. Ovanstående serie är ett tiotal öl i olika stilar, bryggda för Green’s i Storbrittanien. Det finns ytterligare ett par belgiska glutenfria öl från diverse bryggerier, Huyghe bland andra, men de ligger i bakvattnet jämfört med Proef, tycker jag. Dock bör man ha Brunehauts glutenfria öl i åtanke eftersom de har håvat in en mängd guldmedaljer i klassen. Som sagt, det bubblar här!

20130220-234635.jpg
I rättvisans namn ska inte bara glutenintoleranta få dricka öl utan även diabetiker. Varför inte?
Jag måste erkänna att jag undrade om det var möjligt med tanke på det jag vet om öl men när jag såg vem som stod bakom det hela backade jag.
Återigen är det nämligen Proef som får bistå med kunskap, råvaror och bryggande. Beställare är ett företag som heter Stepa som jobbar uteslutande med sockerfria produkter som är sötade med stevia(sötflockelsläktet). Sockerfri öl är relativt nytt under solen men Stepa, eller Stepaja som de valt att kalla ‘bryggeriet’*, går ut hårt. De skippar ledet med trevande lager och slätstrukna ale. Pang på! En mörk dubbel och en ljus tripel, båda på 6%.

20130221-000734.jpg
Friskt vågat, hälften vunnit. Detta är inte Guds gåva till ölen men de är verkligen inte det värsta jag har druckit. Jag stör mig på att sockerfria produkter måste översötas med artificiell sötma. De här ölen är tyvärr inget undantag. Hälften vore nog!
Det ska tilläggas att Stepaja inte är ensamma om sockerfri öl i Belgien utan även Caulier har en blonde som enligt utsago ska vara utan socker.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Bryggare utan bryggeri i Belgien kallas ‘Bierfirma’. Stepaja är således en Bierfirma. Om jag förstått det hela rätt måste du ha en sådan registrering för att få producera och saluföra öl i Belgien.

Belgian Family Brewers

Från att ha varit ett gäng familjer som skött sitt, värnat om sitt hus och bara druckit sin öl till en organisation som drar åt samma håll, samarbetar och har en gemensam plattform är steget otroligt långt! För 15-20 år fanns det ingen inom den belgiska ölvärlden som trodde att detta var möjligt. Utopi och fantasi…

20130212-165648.jpg
…men historien ville annorlunda. En strålande och nödvändig idé! Den 8:e november 2007 bildades organisationen ‘Belgian Family Brewers‘ av 12 olika familjebryggerier.
När ‘Bockor‘ anslöt i september 2012 var de det 21:a bryggeriet. Här kan ni bekanta er med resten

20130212-171727.jpg
För att få bli medlem i B.F.B. så måste man uppfylla en del kriterier. Först och främst måste man ha bryggt öl i över 50 år utan avbrott. Ölen ska vara en ‘äkta’ belgisk öl, bryggd i Belgien och den måste vara tillgänglig i Belgien. Bryggerierna ska vara oberoende och de ska jobba för att värna om den belgiska ölen och dess traditioner. Öl som bär ovanstående stämpel garanterar allt detta. Grymt!

Hålla liv i traditioner?

St Eriks och Poppelmans i all ära men i övrigt är vi ganska dåliga i Sverige på att hålla liv i gamla, nedlagda öl eller etiketter. Det finns en mängd bryggerier som man skulle kunna skylta med eller plocka idéer ifrån. Jag tror inte den tanken är så dum…

20130211-145857.jpg
…och i Belgien finns det några bryggerier som jobbar så.
Först ut av min exempel är Huyghe som plockat upp massor av nedlagda bryggeriers produkter runt Gent. De menar att mångfalden gynnar dem. Biertoren (1993), Vieille Villers (1994) och Damy (1994) är några anrika bryggerier vars öl som lever kvar tack vare Huyghe. Huruvida det är unika öl eller ens bryggt på orginalrecept låter jag vara osagt.

20130211-151159.jpg
Vidare har vi Frank Boon som är de förlorade lambicernas beskyddare och bevarare. Inte nog med att han brygger till befintliga blenders utan han håller också ett gäng gamla stekerijers namn och recept igång. Moriau (1992) och De Koninck (1991) lever vidare tack var Boon. Fortsätt så!

20130211-152305.jpg
En annan öltyp som har jobbat i motvind men där saker och ting har vänt är Vlaams oud bruin. Möjligen har taktiken med att hålla fler ölmärken igång något med vändningen att göra? Clarysse slutade brygga 2003 men ölen lever vidare tack vare Verhaeghe, sedan har vi Crombé som haltade och gick i graven 2003/2004 men där tog Strubbe över recepten och varumärkena. Det ska tilläggas att Strubbe inte bara brygger Crombes brunöl utan även annat ur deras forna repertoar.

20130211-155458.jpg
Jag tror på mångfald och att mer lockar fler. Vad tror ni?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe