Nu är den här, boken jag väntat på i närmare fem år. Om man ska åka till Belgien eller på något sätt vill kalla sig belgofil är detta en ‘måste-ha-bok’. Efter en snabb genombläddring med stuntnedslag av läsning kan jag konstatera följande.

Mig veterligen finns det ingen belgisk ölbok som ens är i närheten av detta alster. Boken har samma upplägg som de två tidigare upplagorna vilket gör att den är lätt att hitta i och väldigt behändig. Humorn och glimten i ögat finns där fortfarande och som vanligt är de inledande essäerna bra, även om årets upplaga är mindre kritiska än vad de har varit i tidigare utgåvor.

Denna, den sjunde upplagan, är på ett sätt nedreviderad (mindre öl och färre barer) men på ett annat sätt mer omfattande och mer kompakt (fler bryggerier och belgobarer i världen). Emellertid har informationen om ölen och bryggerierna kortats ner men på ett sådant subtilt sätt att det inte märks.

Guiden har även valt att skilja ut bryggpubar, ‘hobbybryggare’ och lambicblandare på ett nytt sätt. Därutöver är ‘fantombryggarna’ uppdelade i ‘bryggare utan bryggerier’ och ‘kontraktbryggare’. Författarna Tim Webb och Joe Stange’s tankar och förklaringar är noga beskrivna och klokt genomförda.

Dock faller alltid någon under radarn och den fantombryggaren jag tycker borde fått en plats i boken, så här vid en första anblick, är Leo Imai med sina OWA-öl. Jag vet att författarna känner till honom så de har säkert ett gott skäl att exkludera Leo men det framgår inte, tyvärr.

Tim och Joe berättar också att de inte har möjlighet eller intentionen att ta med alla ‘kommisionsöl’, ‘etikettsöl’ eller ‘one-offs’. Dock noterar jag att vissa sådana öl är med medan de valt bort andra brygder som borde fått en plats. Till exempel finner man exportvarianten av Augustijn, St Stefanus men inte de som jag förstår de unika varianterna på Gulden Draak (Vintage och 9000 Quadrupel) och Piraat (Tripel Hop). I denna utgåva har författarna även helt valt bort alla sötsliskiga, artificiella produkter smaksatta med frukt och dylikt. De har även gett upp hoppet om att försöka ge någon bild eller sortera ölen från alla hyrbryggerierna (exempelvis Proef, Anders och De Graal). Smart, eftersom det är ett Sisyfosarbete inte värt besväret, om det ens är möjligt!

Vidare har, när författarna går igenom område för område i denna 10,4 miljoner invånarnation, klumpat ihop både krogar, restauranger, bryggerier och försäljningsställen under samma avsnitt vilket jag tycker är klokt. Det ger en större överblick och en tydligare röd tråd.

Sist men inte minst blev jag rörd och väldigt förvånad över att själv bli omnämnd. Fåfäng och nördig som man är kändes det sjukt stort och väldigt hedrande!

Det finns fortfarande chans att vinna ett exemplar av ‘Good Beer Guide Belgium’ i min pågående tävling. Sista tävlingsdag är 31:a mars.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ps. Ibland kan de små detaljerna vara nog så viktiga…