Kul tilltag på Lindemans!

Nu är årets upplaga av Toer de Geuze över och jag liksom de andra som missade dessa två dagar får glatt vänta till 2019 innan det är dags igen. Helgens flöde har fyllts med bilder från de nio deltagande bryggerierna och publiken verkar ha varit mycket tillfreds med alla syrligheter som funnits att inmundiga. Som jag skrev härom dagen verkar detta ha varit den bästa touren någonsin…

   
Ytterligare ett bevis på detta dök upp nu i kväll. De deltagarna som hade Lindemans på sin rutt fick nämligen möjlighet att blanda sin egen unika Oude Gueuze! Vilken fantastisk idé och ett fruktansvärt roligt tilltag. Först provsmakade man fyra olika lambicer som lagrats olika länge…

 
…och sedan valde man vilken mängd av respektive lambic ens egna unika brygd skulle innehålla. När man var nöjd med resultatet fick man korka igen flaskan och ta med den hem. Helfestligt. Jag är väldigt nyfiken på om någon av alla svenska deltagare av Touren gjorde detta men med tanke på att det var en relativt stor klick borde det vara så…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Oude Gueuze Tilquin i delar…

Har ni undrat hur Pierre Tilquin blandar sin Oude Gueuze? Då har ni svaret här nedan. Förutom ingredienserna behöver ni ett gynnsamt klimat både temperatur- och bakteriemässigt, en hyfsad fatpark, 2 liter tålamod, 4 dl jävlar anamma, några uns tjurighet och obegränsad arbetsmoral. Man behöver även ha ett väl utvecklat smaksinne, gärna lite tradition samt vara lika uppfinningsrik och händig som Professor Baltazar och Mulle Meck tillsammans.

  

Pierre Tilquin är allt detta och för att blanda sin Oude Gueuze blandar han följande:

Fem delar ett-årig lambic, oftast en blandning av Lindemans och Boon.

Tre delas två-årig lambic, vanligen en mix av Lindemans och Girardin.

Två delar tre-årig lambic, som regel Girardin och Cantillon.

Under de sista två åren har även Pierre använt lambic från Timmermans ibland men det är mer undantag än regel. Anledningen till att han bollar med fem olika är inte bara dess kvalitet utan även om någon skulle underleverera.

  
Pierre får vörten dagen efter att den har bryggts på respektive lambicbryggeri och den körs till Tilquin i tankar för att sedan överföras till Pierres egna tunnar för jäsning. Magiskt.

Konsten att blanda har Pierre lärt sig hos Armand Debelder på 3 Fonteinen och tack vare att han även arbetat på Cantillon erhåller han som enda ‘blandare’ den åtråvärda Cantillon-lambicen. 

En liten lustighet som kanske inte alla känner till är att tilquin betyder ‘det lilla limeträdet’ vilket förklarar lambicblandarens logotyp…

  
Jag kan passa på att skvallra om att tre av Pierres ovanliga och småskaliga produkter kommer att dyka upp i år. Oude Mûre Tilquin ska släppas i Belgien redan nu i maj är det sagt och ungefär tre gånger fler flaskor än sist. I september eller oktober släpps ytterligare en batch av ‘det lyckliga misstaget’ Oude (Gueuze Tilquin)² och under samma tidsperiod släpps en ytterst limiterad batch av dess ‘olycksbroder’ (Stout Rullquin)² för första gången! 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Släppdags under hektisk fredag…

Imorgon rekommenderar jag ånyo att besöka Systembolaget eftersom det är dags för släpp och tre av ölen är av belgisk härkomst. 

  
Två av dessa tre är urbelgare och fruktlambicer vilket glädjer mig eftersom jag vet vilket drag det är efter den här ölstilen numer. Först ut och den som kommer att ta slut fortast enligt min gissning är den härlig fläderblomsgueuzen Lindemans Blossom Gueuze. Självklart kommer folk jämföra denna med Cantillon Mamouche eftersom båda är smaksatta med fläder men jag tycker att båda har sin charm och berättigande. Med risk för att få utstå mindre hot menar jag att Lindemans har mer kropp och är mulligare än Cantillon. Dock är den något kärvare och inte lika ren i flädern men ett fullgott substitut nu när Mamouchen inte blandades förra året. 

   
Nummer två bland nyheterna är den här fruktiga och godisdoftande (Nickel) matcitronslambicen. Leo Imai har med sitt spökbryggeri OWA skapat tre olika lambicer med japanska smaker som alla produceras på De Troch. Denna är som sagt smaksatt med matcitron (yuzu) och produkten heter helt sonika OWA Yuzu Lambic. Hyfsat häftigt pris men den är väl värd att prova! Själv kommer jag definitivt försöka komma över båda dessa produkter även om min fredag är, som rubriken antyder, väl hektisk innehållande två sjukt intressanta möten om kommande Skrubbeprojekt, tolv timmars arbetsdag med Astral #6 och ‘Beskival’  för att därefter åka på sen middag hos några goda vänner. Tidsoptimist, jag?

 
Sist ut bland de tre belgarna imorgon är en blandlandsbelgare signerad To Øl. Som brukligt när det gäller dessa danska ‘drenge’ så är det en stuntig produkt som jag inte tidigare provat. Namnet på ölen är To Øl Black Malts and Body Salts Black Coffee IIPA och namnet avslöjar mer eller mindre vad det handlar om. Tydligen är det en mörk Imperial IPA med kroppsalter (!) och franskt kaffe. Ska bli intressant att prova men jag tvivlar på att jag kommer köpa lådvis…

  
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

 

Två syrliga och en besk…

Imorgon är det skarpt läge att infinna sig på något av våra Systembolag runt om i landet för då är det småläpp och glädjande nog dyker tre superba belgare in på visit.

   
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Svenska importörer är riktigt bra på att locka hit belgiska rariteter och udda fåglar! Till exempel denna skönhet från Lindemans som fått det inte helt korta namnet Lindemans Cuvée René Oude Gueuze Special Blend 2010. Denna fenomenala produkt släpptes under april 2015 och i endast en limiterad upplaga om 15000 flaskor. Trots detta dyker den alltså upp på Systembolaget och till ett nästan pinsamt lågt pris. Om man inte vill dricka det kan jag rekommendera det som pensionssparande och jag kan garantera att avkastningen slår alla fonder i världen!

  
På tal om ‘vita valar’ så får vi även stifta bekantskap med den här samarbetsölen signerad Frank Boon och Mikkel Borg Bjergsø. En knastertorr geuze vid namn Ouden Geuze Boon Bone Dry Mikkeller Selection där merparten av lambicen är hämtad från Boons nya bryggverk. Vissa menar att detta är samma produkt som Boon Oude Geuze Black Label. Jag har inte testat dem bredvid varandra så jag har ingen åsikt men oavsett är det en härlig och uppfriskande upplevelse så jag tycker definitivt att ni bör plocka ett par flaskor om ni är syrajägare. 

   
Sist ut bland morgondagens nyheter finner ni återigen denna läckerhet från De Ranke. Hop Harvest 2015 är den sjätte utgåvan av denna brygd och som vanligt har man ändrat receptet från de föregående åren. Emellertid har man som vanligt använt sig av nyskördad humle från Belgien. 2015 års upplaga har en maltbas bestående av enkom pilsnermalt och den är humlad med Nothern Brewer (torkad skörd 2015) som bittergiva samt Hallertau Mittelfrüh (purfärsk skörd 2015) i arom- och smakgivan, sk wet-humling*. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*wet-humling är ett bryggaruttryck vilket innebär att man använder purfärsk (lokal) humle som inte torkats eller är äldre än 24 timmar. Den humlen har fortfarande en massa eteriska oljor som försvinner vid torkning och därför upplevs wet-humlad öl som grön och fräsch.

Mamouche får konkurrens

Den fullständigt ljuvliga och fläderstinna Cantillon Mamouche har väldigt länge varit ensam på toppen bland fläderlambicer. Förutom Brekeriets Maschusch så är det väl ingen som riktigt vågat utmana…

  
…förrän nu! På måndag introducerar Lindemans sin nya produkt Lindemans Blossom Gueuze vilket jag saluterar. All heder åt Lindemans som under 2015 verkligen satt bryggeriet på den syrliga kartan med en mängd nya produkter (se här och här). Fortsätt gärna så under nästa år också!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Utan dess like…

Häromdagen släppte Lindemans en produkt som aldrig förut presenterats för människan. Utifrån en bas på Oude Kriek har man tillsammans med destilleriet De Moor framställt två typer av…

  
…gin! En röd och en vit. Nu sällar sig Lindemans till raden av bryggerier som upplåter sin öl till unika typer av destillat. Hur det smakar vet i fåglarna men all heder åt experiementet, Lindemans har verkligen hårdsatsat på att utmärka sig i år eftersom detta är den tredje udda produkten som lämnar bryggeriet på kort tid..

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Tärande Systemsläpp #1

Plastkortet har inte ens svalnat sen i måndags och nu det är dags igen. Idag är det webbsläpp och imorgon dundrar resten av godsakerna in. Hela sju produkter kommer i detta tillfälliga släpp. Först ut är de tre syrliga sommmarhärligheternna.

  
Om vi startar med pågående webbsläpp så finns det fortfarande cirka 150 st flaskor kvar av denna raritet och svårfångade ädelsten till öl. Byn Dworps stolthet är lambicblandarna Hanssens coh förutom en serie magiska lambicer som bryggs på reguljär basis har de producerat limiterad varianter av testbatcher. Hanssens Oude Schaarbeekse Kriek är en sådan. Tro mig, när den knappt finns att hitta i Belgien utan fram tills nu har det mesta gått på export till USA. Det är synnerligen roligt att få möjlighet att köpa den i Sverige. Skillnaden på denna Kriek och den ‘vanliga’ är att man har åkt och plockat den, nu för tiden svårfunna och dyra, inhemska Schaerbeekse-morellen och använt den istället för importerade körsbär. Väl investerat kapital om ni frågar mig!

  

Imorgon är det dags för nästa pärla. Denna kommer dock att vara tillgänglig på hyllorna vilket också måste ses som en gudagåva. Åter igen är det en experimentblandning av Sidy Hanssen och John Mathys men denna gången har man förgyllt ölen med hallon. Brygden går under namnet Hanssens Lambic Experimental Rasberry och mer somrigt än detta har jag svårt att tänka mig! En delikat roséfärgad syrabomb invirad i en behaglig slöja av detta bulliga bär. Ta midsommaraftonens rabarberpaj till nya höjder och drick denna till….

  
För några veckor sedan lanserades denna ovanliga lambic och en tveksam suck byttes snabbt till lovord och hyllningar. Denna samarbetslambic som fått namnet Mikkeller/Lindemans SpontanBasil är en basilikasmaksatt gammal gueuze. Jag tillhörde de tveksamma och är fortfarande inte helt övertygad. Visst funkar den i små portioner eller kombinerad med rätt typ av mat (pizza!?) men att smyga i sig en hel flaska själv tar tid. Ge den en chans och hör gärna av er med vad ni tycker…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Mer lambic till folket…

En stor del av världens ölnördar befinner sig i eller på väg till Köpenhamn för årets upplaga av CBC. Självklart väljer ölvärldens svar på Ivar Kreuger att släppa sin nyblandade lambic.

  
Tillsammans med Lindemans har Mikkeller blandat till en basilikalambic. Till utseende och presentation ser den kanon ut, vidare känns det kul att Mikkeller väljer att klippa navelsträngen från Boon men frågan är hur roligt ölen smakar? Säkerligen en häftig upplevelse men är det något man vill dricka mer än en gång? För de som inte har vägarna förbi Danmarks huvudstad kan jag skvallra om att produkten släpps på Systembolaget den 5:e juni…

  
Om vi lämnar Mikkel för ett tag och koncentrerar oss på Lindemans så annonserade de igår att de ska dubbla sin kapacitet till otroliga 170000 hl/år. Idag exporterar bryggeriet närmare 80% av det de producerar och jag tror inte det kommer att bli mindre. För att fira denna expansion väljer de att släppa en limiterad upplaga av deras prestigegueuze Cuvée René.

 

Skönheten har fått namnet Lindemans Cuvée René Oude Gueuze Special Blend 2010 och den släpps i endast 15000 flaskor. Det unika med produkten är att det har använts 5-årig lambic vilket jag aldrig har sett förut. Lägg därtill att de inte snålat med den dyra och långlagrade lambicen utan denna specialare innehåller hela 89 % eller totalt 10000 liter av den. Jag anar att detta kommer att vara ett stycke himmelrike att inmundiga….

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

Liknande Tilquin Oude Gueuze?

Jag fick en spännande och utmanande fråga av den utmärkta bloggen Ölresan igår som löd: Jag älskar Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne, har du tips på liknande som går att provsmaka i Sverige eller Danmark?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b09/41392607/files/2015/01/img_1230.png
Svaret på frågan är ett nej men det kan bli ett nja som landar i ett kanske.
Anledningen till ‘nejet’ är att Tilquin är den enda gueuzen som blandas av fyra olika bryggeriers lambicer (Lindemans, Girardin, Boon och Cantillon. Pierre på Tilquin är den enda ‘blandaren’ som får köpa lambic av Cantillon.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b09/41392607/files/2015/01/img_1236.jpg
Nja, eftersom det finns andra tokbra gueuze som spelar på samma bollplan men inte riktigt på samma position. Om man ska se till de som produceras på regelbunden basis så är det inte överdrivet många att välja på. Utan inbördes ordning finns följande gueuze värda namnet. För det första så har vi Boon med sin Oude Geuze, Mariage Parfait Oude Geuze, De Koninck Gueuze, Moriau Oude Geuze. Cantillon har Gueuze 100% Lambic och Lou Pepe Gueuze. 3 Fonteinen har även de två produkter, Oude Geuze och Vintage Oude Geuze.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b09/41392607/files/2015/01/img_1241.jpg
Slutligen har vi De Cam Oude Geuze, Hanssens Oude Gueuze, Lindemans Cuvée René Oude Gueuze, Oud Beersel Oude Geuze och Girardin Gueuze Black Label. Ytterligare produkter som är värda att testa men som står vid sidlinjen av planen är De Troch Cuvée Chapeau Oude Gueuze, Timmermans Oude Gueuze, Girardin Gueuze White Label och St Louis Gueuze Fond Tradtion.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b09/41392607/files/2015/01/img_1246.jpg
För att svara på den ursprungliga frågan och landa i ‘kansket’, velade jag mellan Girardin Gueuze Black Label och 3 Fonteinen Oude Geuze. Valet föll till sist föll på 3 Fonteinen. Mestadels för att även den produkten är/var en blandning av Lindemans, Girardin och Boon.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b09/41392607/files/2015/01/img_1247.jpg
Eftersom frågan var så intressant ville jag ha ytterligare kött på benen så jag tog mig friheten att fråga några lambicnördar och där blev utfallet som följer:
4 av dem valde Girardin Black Label, 2 st valde Lindemans Cuvée René Oude Gueuze och 1 valde De Cam Oude Geuze.
Kontentan är att det inte finns något rätt eller fel på frågan och beroende på olika erfarenheter, smakminnen och kunskaper landar man i olika svar. Det vi kan enas om är att en god gueuze är en god geuze!

Tack för uppmärksamheten/
Jens skrubbe

Victor Horta

Idag är det 153 år sedan Viktor Horta föddes. Om man befinner sig i Bryssel är det svårt att undgå denna mannens vackra Art Nouveau-konstruktioner. Så livfullt och härligt. Trots att stilen inte varit på modet på över hundra år är den fortfarande en av mina stora favoriter.

20140106-180520.jpg
Gentfödda Horta är en av de största inom genren och som sagt är han upphovsman till många byggnader runt om i Bryssel men även andra verk runt om i världen, både exteriört och interiört. Tyvärr finansierades denna oerhört dyra konstform mycket av framför allt kung Leopold III:s utsugande av Fristaten Kongos skatter.

20140106-181720.jpg
Detta organiska och snirkliga manér syns inte bara i arkitektur utan även i möbler, smycken, staflikonst, textilier, typsnitt och grafisk design. Art Nouveau räknas därför till de totala konstarterna. Den växte fram som en motpart till det industriella och maskingjorda för att främja det hantverksmässiga och ”konst för konstens skull”.

20140106-185146.jpg
Självklart har några bryggerier anammat stilen till sina etiketter men enligt mig är det ändå förvånansvärt få. Med tanke på hur vissa bryggerier smyckar sina flaskor kanske det vore en idé att titta tillbaka på historien? Jag vet inte om belgarna fortfarande skäms över deras övergrepp på Kongo?

20140106-190022.jpg
Lindemans hyllningsöl till en av bryggeriets huvudbryggare och ägare René har en av de bästa exemplen på hur man kan använda Art Nouveau för att sälja sina produkter. Bryggeriet har även använt konstformen på flertalet andra produkter om än något mer subtilt. På tal om finkänsligt användande av stilen så har även bryggeriet Ellezelloise nyttjat den när de lanserade sina nya etiketter för fem år sedan.

20140106-191627.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe