…dyker upp kommande fredag klockan 10:00. Detta är två brygder signerade det rustika och lantliga bryggeriet Blaugies som ligger ett stenkast från den franska gränsen.


Detta genuina familjebryggeri har huserat i regionen i århundranden och faktum är att bryggarfrun är besläktad med en hemsk stråtrövare som har fått ge namn åt den första ölen av de två. La Moneuse är en bärnstensfärgad produkt bryggd i saisonstil, torr och något jordig karaktär med skön restsötma och en fin dos av karamell.

Öl nummer två är en samarbetsöl mellan detta charmiga bryggeri och ett hippt bondbryggeri från Vermont i USA som heter Hill Farmstead. Lite krasst kan man säga att Blaugies körde på i klassisk anda och tog mer eller mindre grunden till deras dinkelbaserade Saison d’Epeautre som amerikanarna fyllde med Amarillohumle och vips har vi en ny öl i modern Farmhouse Ale-anda. Ölen har fått crossover-namnet La Vermontoise och är ett förträffligt exemplar i sin stil.

Jag tycker att ni bör köpa dessa brygder även om jag råder er att spara en krona eller två till släppet den 20/2 får då kommer det att kännas…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Efter att ha tillbringat helgen i Uddevalla och på Ljungskile Turisthotell kan jag bara konstatera att det var inte en dag för sent att jag besökte hotellet.

En välbesökt provning avslutades med en ännu mer välbesökt bar. En otroligt trevlig kväll med god stämning och fantastiskt värdskap. Det råder ingen tvekan om att detta ställe blir en fullvärdig ambassadör för Belgoklubben. Redan nu kan man inmundiga ett 80-tal belgare där de allra flesta serveras i profilglas och med Belgoklubbens hjälp ska vi nog lyfta den siffran upp emot 100-strecket.

Lägg därtill välsmakande mat och väl genomtänkta tilltugg samt charmiga rum och du har en pärla till ställe. Besök rekommenderas varmt.
På tal om bra ställen släppte Ratebeer ytterligare årstopplistor föregående vecka varav en sumerade årets bästa svenska ölställen enligt Ratebeerianer.

Som vanligt, får man nästan tillägga, var både Akkurat och Oliver Twist omnämnda men till min stora glädje även Man in the Moon som förgående år firade 20 år med ett hejdundrande kalas. Utanför huvudstadens gränser blev även Göteborgsbaserade Tre små Rum, Ölrepubliken och The Rover prisade samt Malmökrogarna Hamnmästaren och Malmö Brygghus. Mitt kära Pressklubben lämnades återigen utanför denna prestigfyllda lista men skam till den som ger sig…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Nu rullar jag med SJ mot Uddevalla och deras nyinstiftade Vin & Delikatessmässa. Där ska jag som sagt hålla en belgisk ölprovning men eftersom det mässan är inriktad mot mat har jag över fem kilo belgisk ost i bagaget.

Denna gången blev det den härligt krämiga hårdosten Watou Speciale. Osten tillverkas av Belgamilk i samarbete med bryggeriet St Bernard som i sin tur gör en öl som heter St Bernardus Watou Tripel och båda produkterna har samma ‘etikett’ visandes torget och kyrkan i byn Watou.

Detta är inget unikt för St Bernard utan det är snarare regel än undantag att olika bryggerier producerar någon form av ost och Belgien har ett fantastiskt utbud av olika varianter. Exempelvis Chimay har inte mindre än sju olika varianter av ost i sin portfölj och många av dem har vi varit bortskämda med i Sverige eftersom An Delanghe har försett oss med dem. Tyvärr håller hon på att avveckla sin ostförsäljning men är man sugen på belgisk ost kan jag rekommendera ostfanatikern i Hötorgshallen.

Ett klassiskt barsnacks i Belgien som florerar på många ställen är ostkuber, stark senap och sellerisalt. Fett och salt, genialiskt och gott. Man tar en ostkub, doppar den först i senap och sen i sellerisalt. Det ack så viktiga sellerisaltet har tack och lov dykt upp på de flesta välsorterade matvarubutikerna runt om i landet.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Imorgon är det dags för årets första nya belgare på Systembolaget. Klockan 10:00 är det dags för webbsläpp och den belgiska ölen som släpps är ingen mindre än De Cam Oude Lambiek.

Det är endast 144 flaskor som släpps så chansen är att det kan gå fort. Fantastiskt roligt att se att en treårig oblandad lambic trillar in på vårt statliga monopol. Om man jämför med en gueuze så skiljer sig den rena lambicen bland annat i kroppen men framförallt att den är stilla, dvs att den saknar kolsyra.

De Cam återuppstod 1997 och det beror på en gemensam insats av lambicikonerna Frank Boon, Armand Debelder och Willhelm van Herreweghen. Projektet inkluderar ett ölcafé och ett lambicblanderi och var det första i sitt slag på över 40 år. Detta är en framgångssaga från dag ett men det är svårt att misslyckas när tre så stora dignitärer slår sina påsar ihop.

Pricken över i:et var när den ambitöse protegén Karel Goddeau tog över 2002. Karel är en notorisk eldsjäl som inte lämnar något till slumpen. Karel har även utvecklat nya produkter såsom Framboise (hallon) och Special (körsbär, björnbär och krusbär). De Cams syrliga produkter är väl värda och tillräckligt svårfunna för att låta bli när chansen om förvärv inträffar.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe