Trappist #6 Westvleteren

Publicerad den 5 mars, 2013 av skrubbe

”Ssst…. Hier rijpt de trappist” har Broder Filip skrivit över valvet ner till lagringskällaren som en parafras till Duvel*. Vi befinner oss på det mest mytomspunna och till produktion sett det minsta trappistklostret Westvleteren, eller St Sixtus som det egentligen heter. Klostret tornar upp på det västflandriska fälten och ljuset här är ofta särdeles vackert.

Klostret grundades av en före detta eremit vid namn Jan-Baptist Victoor och några munkar från det franska klostret Mont des Cats 1831. Munkarna började brygga 1839 och 1871 startade en typ av försäljning likt den man har idag, dvs att du får åka dit och köpa vid ‘dörren’. 1943 skrev man kontrakt med ett närliggande bryggeri, St Bernard, som innebar att de kunde brygga en kommersiell variant av Westvleteren…

…och så var det fram till 1992 när kontraktet löpte ut. Westvleteren slutade aldrig brygga under kontraktstiden och 1989 totalrenoverade de bryggeriet. Nu för tiden finns det tre varianter på Westvleteren men 1992 när de ‘tog’ tillbaka den fanns det fyra olika (grönkapsylerade 4 eller Dubbel, rödkapsylerade 6 eller Special, blåkapsylerade 8 eller Extra och gulkapsylerade 12 eller Abt). 4:an var blond och resten mörka.

När munkarna öppnade kafét ‘In de Vrede’* som ligger på andra sidan vägen så valde dåvarande bryggmästaren Broder Filip att ta bort 4:an och 6:an för att ge plats åt en kraftigare blond, den grönkapsylerade ‘Blond 6’. Den superbalanserade Westvleteren 8 med blå kapsyl kallas fortfarande Extra ibland likväl som världens bästa öl, den gula Westvleteren 12 fortfarande kallas Abt.

Anledningen till att jag pratar i termer av kapsyler är att ölen normalt sett inte har någon etikett. Det finns ett undantag men det är så unikt att vi lämnar det. Nuvarande bryggmästaren Broder Joris lär ha sagt att om de skulle ha en etikett skulle den vara ‘Do not import to the United States’!

På klostret bor det 28 munkar och de är relativt unga** jämfört med de övriga klostren. Ett tiotal munkar plus sex vanliga dödliga jobbar i bryggeriet och trots detta brygger de inte mer än 4750 hl/år. Det är ett ganska lugnt och behagligt liv att jobba på Westvleterens bryggeri, de brygger 70 gånger om året. Bryggning ena veckan och buteljering andra veckan. Så rullar det på allt i harmonisk klosteranda…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*På Duvel/Moortgats stora vita kallmognadslager som vätter ut mot Europavägen står det ”Ssst… hier rijpt den Duvel”

**På Westvleteren är snittåldern 54 medan den är 76 om man tar hela trappistordern

Trappism i två små akter… #2

Publicerad den 28 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Imorgon släpps det inte bara en mängd supergrym öl på Systembolagets hyllor utan det kommer även ett gäng nya öl i beställningssortimentet. En av dem är en blandlandsbelgare av det något udda slaget!

Mont des Cats lanserades för två år* sedan som den åttonde trappisten men riktigt så är det ju inte. Denna franska klosterale bryggs av Chimay och är således i mina ögon en blandlandsbelgare. Till skillnad mot Chimays egen öl kändes den renare men också lättare i kroppen. Mont des Cats har inte något eget brygghus än även om den uttalade intentionen är att de någon gång ska återuppta bryggnäringen. För tillfället finns varken ekonomi eller bryggkunskap. De får, enligt I.T.A., skriva ‘trappistes’ på etiketten men de får inte hexagonformade trappistlogotypen. Åtminstone än…

Mont des Cats har varit trappister sedan 1826 och bryggt öl sedan 1847. 1830 lämnar några munkar klostret för grunda ett nytt kloster i Västflandern (Westvleteren). Under första världskriget, i april 1918, blir klostret totalt sönderbombat. Bryggeriet blev aldrig återuppbyggt.
Om jag inte kommer ihåg alldeles galet är det också så att vet var munkar från Mont des Cats som på grund av franska lagändringar flydde över gränsen och bosatte sig i Watou. Utan dem ingen Kapittel eller St Bernardus?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*9:e juni, 2011

Trappism i två små akter… #1

Publicerad den 28 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Det jag har att säga nu har framgått av mina tidigare inlägg men det är för häftigt för att bara låta gå förbi. I oktober går, som jag också varit inne på, Jean Marie Rock i pension efter 28 år hos Orval. Då kommer…

…Anne-Francoise Pypaert ta över det fulla ansvaret för bryggeriet och inte bara bryggmästarrollen.
Det är stort, sjukt stort! Det är första gången en kvinna får den rollen på ett trappistkloster och med tanke på munkarnas avhållsamhetslöfte är det kanske inte så konstigt. Enligt I.T.A. finns det inga regler som motsätter sig detta och eftersom Anne-Francoise varit Rocks högra hand under 20 år vore det korkat att ta någon annan. Kul är det i alla fall!

Tack för uppmärksamheten #1/
Jens Skrubbe

Fredagsnyhet 2

Publicerad den 22 februari, 2013 av skrubbe

Idag är Skrubbe värsta murveln och till skillnad från andra gånger, när jag lånar smarta saker från alla dessa duktiga svenska bloggare, så är jag först ut! Lite på känn, intuitiv och med 99%-iga källor ger jag er förstasidesstoff.

Nu är det dags för den gudabenådade Jean Marie Rock att äntligen kreera något eget. Det har varit några turbulenta år på det anrika trappistbryggeriet. Rock, som enligt svensk standard, blir pensionär i oktober, tänker lämna Orval efter 28 år som bryggeriets frontfigur och skyltfönster.
Sedan barnsben har Rock haft drömmen om att styra ett eget bryggeri. Han vill även lämna efter sig något som hans barn och barnbarn kan gynnas och glädjas av. Rock vill också bidra till att sätta denna delen av Vallonien på kartan. Bryggeriet kommer ligga längs motorvägen N89 vid Noirefontaine (Bouillon) där det passerar 6000 bilar i timmen i ett område som är vackert och pittoreskt som ett vykort.

Tillsammans med en kollega, som Rock känt sedan han var 15 år, är tanken att bryggeriet slår upp portarna under hösten 2014. Hade det inte varit för byråkrati, administration och lagligt krångel hade bryggeriet varit igång ett år tidigare. Vad kommer Rock brygga för öl? Orvalkloner? Nä, icke så nicke…

…ölen som Rock tänkt brygga på nya bryggeriet är en öltyp som Belgien inte sett på åratal och med en metod som inte använts på väldigt länge. Enligt Rock är det en bortglömd öl bryggd med metoder som bryggare förträngt. Kul att gubben är så grymt trendkänslig att han snappar idéen med att plocka upp utdöda öltyper och föra dem i ny dager. Tydligen har han smygbryggt öltypen under Orvals flagg och testat den på utländska besökare för att se om det finns någon marknad. Jag anar att det är en Belge av något slag, men jag har haft fel förr. Svaret är svårtydigt men förväntningarna skyhöga!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #5 Westmalle

Publicerad den 19 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Bland bördiga fält och odlade åkrar tornar sig ett mäktigt klosterområde upp. Här är det platt som i Östergötland. Linjärt, strukturerat och flamländsk perfektion är ord som slår en när man ser och talar om Westmalle eller ‘Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart’ som klostrets fullständiga namn.

Det var munkar på flykt från franska revolutionen som på väg till Nordamerika blev ombedda av abboten i Antwerpen att grunda ett kloster. Sagt och gjort. Detta var 1794 och sedan dröjde det till 1836 innan munkarna blev uppgraderade sin trappiststatus och då började man brygga öl. Den första ölen de bryggde var svag och söt*. 1856 bryggdes det stark öl för första gången, då dök urmodern till dagens Westmalle Dubbel upp på ölhimlen. Dock bryggdes det recept som fortfarande används idag först 1926.

Kort därefter, 1860, började man med försäljning vid porten och redan 1865 byggde man större och förnyade. En ny bryggmästare** anlände och tack vare expansionen kunde man ekonomiskt stötta ett kloster i Kongo.
Under första världskriget blev klostret plundrat av tyskarna och när kriget äntligen tog slut blev ölen ett sätt att finansiera verksamheten. 1933 byggde de ett helt nytt bryggeri och det var i full produktion året efter och då lanserades Westmalle Tripel. Det finns en mängd historier om varför tyskarna låter Westmalle stå orört under andra världskriget men det lämnar vi därhän.

Sedan följde en mängd renoveringar, tillbyggnationer och uppdateringar på bryggverk och flasklinor, bland annat installerar munkarna ett av de första datoriserade bryggverken redan 1991. Senaste investeringarna gjordes för elva år sedan när man köpte ny buteljeringslina och byggde en ny lagringskällare. De som tror att munkarna vilar på lagrarna och lever på gamla meriter får ta och tänka om och omvärdera…

Förutom den mörka förföriska dubbeln och den mytomspunna ljusa tripeln brygger munkarna en ‘patersbier’, en öl som de och munkarna på Achel dricker själva. Westmalle Extra är namnet på denna raritet, munkarna själva benämner den som ‘överjäst pils'(?) och den bryggs endast två gånger per år.

Westmalle är det näst största trappistbryggeriet med sina 126000 hl bryggd öl per år. För tio år sedan var fördelningen 60% dubbel och 40% tripel men är nu exakt tvärtom. På klostret finns det 25 munkar varav 6 av dem hjälper till på bryggeriet. Förutom de så är det 41 vanliga dödliga anställda inom bryggverksamheten. Hyfsad stor organisation men det spelar ingen roll så länge de producerar tripeln**!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pionjärbryggarna på Westmalle hette Bonaventura Hermans och Albericus Kemps. De verkade under abboten Martinus Dom

**Huruvida Westmalle Tripel var först bland triplar har stötts och blötts så jag lämnar det för stunden. Och, nej, vad folk än säger har de INTE druckit den på fat. Dock skulle det vara möjligt att göra en mindre komplex fatvariant men munkarna är oroliga för hanteringen och låter det bero, än så länge!

Trappist #4 Rochefort

Publicerad den 8 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Hemliga, härliga och heliga. Då har vi förflyttat oss till Abbaye Notre-Dame de Saint-Rémy som ligger strax utanför byn Rochefort. Klostret är beläget i Ardennerna och området är vacker som ett vykort.

Rochefort grundades av nunnor 1229 men 1464 övertogs klostret av Cisterciensmunkar. Klostrets motto ”Curvata, resurgo” (Böjd, jag reser mig igen) förklaras av dess tuffa historia. Sedan 1650 har det plundrats, förstörts och raserats en mängd gånger. Bland annat länsades Rochefort under den franska revolutionen och 1796 köptes det av en privatperson som plockade ner byggnaden och byggde andra hus i byn som fortfarande står kvar!
Det skulle dröja till slutet på 1800-talet innan klostret återuppstod och det krävdes en halvgalen krigsveteran som ville bli abbot! Efter att ha spenderat en halv förmögenhet och fått hjälp av två andra kloster så kunde Rochefort åter slå upp dörrarna 1887..

Antagligen har det bryggts tidigare men de första dokumenten som påvisar ölproduktion är från 1595. Den moderna produktionen drar dock igång först 1899 och det var en ganska haltande historia fram till 1950. Okunskap, världskrig, antik utrustning och konkurrens var några av anledningarna.
Först när Jean de Clerck bidraget med sin kunskap ordnade det upp sig. Munkarna skapade en öl de kallade ‘Merveielle’ och den blev sedermera ‘Rochefort 10’. 1953 var det urpremiär på ‘Rochefort 6’ och 1955 fullbordade man sin uppställning med ‘Spéciale’ som numer heter ‘Rochefort 8’*. 1960 kultiverade man om jästen men sen dess är ölen tämligen orörda. Snacka om konsekvens.

Munkarna är som sagt hemlighetsfulla. De smusslar med det mesta och de är det enda belgiska trappistbryggeriet utan tillhörande café så ett besök där är inte så spännande. Munkarnas största tillgång förutom jästen är det fabulösa vattnet! Vattnet är i det närmaste identiskt med det från Ramlösa brunn i Skåne och med den vattenprofilen är mycket vunnet.

Rochefort är småskaligt även om man höjde produktionen rejält för några år sedan, från ca 17000 hl till 28400 hl (2011), på grund av att man var tvungen att bekosta ny renoveringar och återuppbyggnader**. Bryggeriet består av sex munkar och åtta vanliga dödliga bryggare. De brygger fyra gånger i veckan och buteljerar varje onsdag. Värt att notera är att alla tre öl*** går att få tag i på Systembolaget vilket vi ska vara väldigt glada för!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fram till 1973 bryggde Rochefortmunkarna en svag öl till sig själva men de tyckte det var onödigt och slutade. Jag antar att 6:an tog dess plats…

**Klostret brann den 29:e december 2010. Inga människor, böcker eller öl kom till skada! Dock blev det omfattande materiella skador och det kostar som bekant pengar…

***Rochefort 6 utgör ca 5% av produktionen (1420 hl/år), Rochefort 8 utgör ca 60% av produktionen (17040 hl/år) och Rochefort 10 utgör ca 35% av produktionen (9940 hl/år)

Tre blänkare!

Publicerad den 2 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Blänkare ett är en gratulation. Idag fyller nämligen Sveriges hippaste bryggare år och det vill jag självklart uppmärksamma. Grattis Henok Fentie! Fortsätt chocka, imponera och charma oss!

Blänkare två är en fantastisk ölfestival. I dagarna två har ‘Brugse Autonome Bierproevers‘ sin årliga ölfestival i Brugge. Tyvärr har jag aldrig haft nöjet att besöka denna festival som går av stapeln för sjätte gången men den dagen kommer, tro mig.
Det är en imponerade öllista med 317 olika öl från 72 olika bryggerier. Fränt!

Blänkare tre är en magisk nyhet. Enligt en viss mycket pålitlig källa så blir det som vi önskat, hoppats och knappt vågat tro på! Den 7:e mars 2013 släpps 1500 st ‘Westvleteren XII’ på Systembolagets webblansering. För en nätt summa av 125:- kan du inhandla världens bästa öl. Mäktigt!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

Publicerad den 1 februari, 2013 av skrubbe

Efter att ha publicerat Orvalinlägget så har jag lekt Hercule Poirot. Nu har det gett resultat!

Först och främst får jag skämmas lite. Jag har nämligen missat att Jean Marie Rock har lämnat över bryggmästarrollen till Anne-Francoise Pypaert och det ber jag om ursäkt för. Jag har också mejlat en ursäkt till Anne-Francoise för att jag inte kände till att hon varit på bryggeriet i 20 år!

Hur som helst mejlade jag henne och frågade rätt ut om de slutat tillsätta Brettanomyces och varför i sådana fall. Detta är hennes svar:

Dear Jens,

We never stop to add the Brettanomyces in Orval. But last year we have constated that our yeast strains has difficulties (due to a mutation) to grow in Orval. Maybe it is the reason why you don’t find the Brett.
Fortunately we conserve our yeast strains correctly and we start in production with the original strain of Brett. Since last year the problem is over.
The most of consumers didn’t taste the problem with Brett, because they drink young Orval and in young beer the presence of Brett is low.
For your information I worked in Orval since more than 20 years and I try to do my best to keep the caractere of Orval.
Thank you for your information and to take care of our product.
Kind regards.

Anne-Françoise Pypaert

Det finns ingen anledning att misstro Anne-Francoise och det vore dumt av henne att ljuga.
I och med det anser jag frågan utredd! Jag menar, hon lovar ju vitt och brett…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #3 Orval

Publicerad den 29 januari, 2013 av skrubbe

Svara

Då var det dags för ”God’s homebrew” som Tim Webb kallar denna öl. Nästan längst ner i klacken på Belgien ligger klostret Abbaye Notre Dame d’Orval. Nära den franska gränsen omringad av skogsbeklädda kullar (belgarna kallar det berg) i den gyllene dalen ligger detta vackra kloster. Oftast ligger det hela inlindat i en mytisk dimma eller är det bara jag som känner så?

Orval är både äldst och yngst. Om man bortser en aning från den magiska legenden grundades ett kloster här av Benediktinermunkar redan 1070. De blev inte långvariga och sedan tog det 62 år innan några Cisterciensermunkar tog tag i religiositeten. På senare delen av 1600-talet uppgick klostret i den nyskapande Trappistorden men den tycktes för hård och redan tidigt 1700-tal återgick man till Cistercienserna. Under slutet av 1700-talet plundrade och förstörde fransmännen åtskilliga kloster och 1790 var det Orvals tur att falla offer. Sedan skulle det gå över 130 år innan klostret byggdes upp igen 1926. Arkitekten hette Henri Vaes och han har även designat…

…flaskan, etiketten och glaset! Otroligt delikat och en av de snyggaste presentationerna bland de belgiska ölen, tycker jag. Hur som helst kom bryggnäringen igång 1932 och den förste bryggmästaren var en tysk vid namn Pappenheimer. Det var även han, tillsammans med två belgare*, som skapade den unika ölen Orval. Visst har den genomgått små ändringar men den har ändå lämnats tämligen orörd (åtminstone till 2007).

Nå, vad är det som är så unikt med Orval? Först och främst är att ölen är solitär. Bryggeriet brygger en öl** och inget mer. Sedan har vi torrhumlingen som åtminstone på 30-talet var mer eller mindre okänt i Belgien. Vattenprofilen i området innehåller mycket bikarbonat och det sätter också sin prägel. Flaskjäsningen tar längre tid (fem veckor) beroende på att det är kallare i Orvals källare än i de andra trappisternas. Sist och störst är ”Goût d’Orval” (Orvalsmaken) som kommer från den konstiga och komplicerade Brettanomycesjästen (densamma som återfinns i lambic). Förutom toner av läder och stall äter den också sockerarter som andra jäststammar lämnar, vilket bidrar till Orvalens unicitet.

Det här är Orvals före detta bryggmästare Jean Marie Rock och det hade han varit sedan 1985 När han för ett par år sedan lämnade över till Anne-Francoise Pypaert. Rock är fortfarande ansvarig och han är ett aktat namn inom bryggerivärlden trots att Orval bara brygger en öl! Dock har det hänt saker med ölen de senaste åren som några ölnördar har anmärkt på.*** Själv tar han det hela med ro även om jag hört rykten om att han är på väg från Orval, men det får stanna mellan oss.

Bryggeriet, längst ner till höger, ligger som ni ser innanför klostrets murar som reglerna säger. Dock är det inga munkar involverade i bryggningen utan de ser bara till att allting sköts inom ordens riktlinjer. Enligt Rock har de 16 munkarna som bor på klostret fullt sjå med sitt och även om de vill, har de ingen möjlighet att hjälpa till. Gud tar tid…
Tack vare en mängd investeringar under senare år lyckades Orval få ut 76400 hl öl under 2011 (Närmare 23 miljoner flaskor!) Vilket gör dem till tredje största trappistbryggeri.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Honoré van Zande och John Vanhuele

**Tre gånger/år blandar de ut den vanliga Orvalen med 50% vatten, lite jäst och lite socker. Buteljera och vips så har munkarna något att dricka. ‘Petit Orval’ eller ‘Orval Vert’ kallas den och den håller 3,4%. Sedan tidigt 2000-tal har också Rock bryggt testbatcher på fat men de finns bara på klostret och är bara till honom, enligt han själv…

***Saker som hänt Orval under sista tjugo åren. 1993 börjar de manipulera vattnets pH. På 90-talet slutar de med hela humlekottar och går över till extrakt och pellets. Under sent 90-tal byter de jästankar vilket bland annat minskar primärjäsningen en hel dag. Från och med 2004 ökar de produktionen markant, de bygger till en ny lagringskällare med sex 200 hl-tankar. De investerar i en ny flasklina 2005 och framför allt så installeras ett nytt brygghus under 2008. Det är inte konstigt om ölen ändrat karaktär och minskat i komplexitet, eller? Vi får se vad som händer de närmaste åren när allt sätter sig…

-EXTRA–STOPPA PRESSARNA–EXTRA-

Publicerad den 23 januari, 2013 av skrubbe

Nja, det var kanske lite att ta i eftersom vi har så många duktiga ölbloggare i Sverige som redan uppmärksammat den STORA belgonyheten idag! Det förtar inte storheten och värdet av det inträffade. Snart kan ni stoltsera med ”Ad aedificandam abbatiam adiuvi”* som baksideetiketten lyder!

För er som inte har nåtts av nyheten kan jag med glädje berätta att det står två pallar med Westvleteren 12 i Sverige och väntar på att distribueras ut. Inom någon månad kommer denna raritet finnas på de krogar som vill, lagligt dessutom!
Vanligtvis betalar Westvleterenmunkarna enligt en annan skattetariff än kommersiella bryggerier eftersom de bara säljer till privatpersoner och inte till profiterande verksamheter.
Dock skiljer sig den här unika batchen från den normala produktionen på många sätt och det är inte så att munkarna sålt sin själ till Mammon och att Westvleteren kommer att bli en dussinöl. ”Vi är inte bryggare. Vi är munkar. Vi brygger för att ha råd med att vara munkar.”

Denna utförsäljningen var en engångsföreteelse, munkarna behövde nämligen få loss mycket kapital relativt snabbt till en omfattande renovering av klostret och då valde de att sälja 558000 öl via en grossist för första gången i historien! Ölvärlden jublade och den 2:a november 2011 startade försäljningen på Colruyt (Belgiens motsvarighet till ICA) och ölen lanserades i 6-pack med två söta (20 cl) glas. Det blev folkstorm!
En annan stor skillnad denna gång var att flaskorna hade etikett, eller snarare var serigraferade**

Viss del av 6-packen gick på export till framförallt USA och Japan. Det är där ovanstående två pallar kommer in i bilden. De blev kvar i Europa och efter diverse byråkratilimbo samt en hel bunt missförståndskontroverser fick en svensk importör möjlighet att lägga vantarna på den gudomliga ölen. Gud hör bön…
Min källa utesluter inte möjligheten att släppa några till Systembolaget vilket vore något att berätta för sina barn! Tänk att kunna köpa världens bästa öl här i Sverige. Makalöst!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*ungefär: ”Jag hjälpte till att bygga klostret” på latin.

**En form av silkscreentryck på flaskor.

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Kategoriarkiv: Trappistipedia

Trappist #6 Westvleteren

Trappism i två små akter… #2

Trappism i två små akter… #1

Fredagsnyhet 2

Trappist #5 Westmalle

Trappist #4 Rochefort

Tre blänkare!

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

Trappist #3 Orval

-EXTRA–STOPPA PRESSARNA–EXTRA-