Bland bördiga fält och odlade åkrar tornar sig ett mäktigt klosterområde upp. Här är det platt som i Östergötland. Linjärt, strukturerat och flamländsk perfektion är ord som slår en när man ser och talar om Westmalle eller ‘Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart’ som klostrets fullständiga namn.

Det var munkar på flykt från franska revolutionen som på väg till Nordamerika blev ombedda av abboten i Antwerpen att grunda ett kloster. Sagt och gjort. Detta var 1794 och sedan dröjde det till 1836 innan munkarna blev uppgraderade sin trappiststatus och då började man brygga öl. Den första ölen de bryggde var svag och söt*. 1856 bryggdes det stark öl för första gången, då dök urmodern till dagens Westmalle Dubbel upp på ölhimlen. Dock bryggdes det recept som fortfarande används idag först 1926.

Kort därefter, 1860, började man med försäljning vid porten och redan 1865 byggde man större och förnyade. En ny bryggmästare** anlände och tack vare expansionen kunde man ekonomiskt stötta ett kloster i Kongo.
Under första världskriget blev klostret plundrat av tyskarna och när kriget äntligen tog slut blev ölen ett sätt att finansiera verksamheten. 1933 byggde de ett helt nytt bryggeri och det var i full produktion året efter och då lanserades Westmalle Tripel. Det finns en mängd historier om varför tyskarna låter Westmalle stå orört under andra världskriget men det lämnar vi därhän.

Sedan följde en mängd renoveringar, tillbyggnationer och uppdateringar på bryggverk och flasklinor, bland annat installerar munkarna ett av de första datoriserade bryggverken redan 1991. Senaste investeringarna gjordes för elva år sedan när man köpte ny buteljeringslina och byggde en ny lagringskällare. De som tror att munkarna vilar på lagrarna och lever på gamla meriter får ta och tänka om och omvärdera…

Förutom den mörka förföriska dubbeln och den mytomspunna ljusa tripeln brygger munkarna en ‘patersbier’, en öl som de och munkarna på Achel dricker själva. Westmalle Extra är namnet på denna raritet, munkarna själva benämner den som ‘överjäst pils'(?) och den bryggs endast två gånger per år.

Westmalle är det näst största trappistbryggeriet med sina 126000 hl bryggd öl per år. För tio år sedan var fördelningen 60% dubbel och 40% tripel men är nu exakt tvärtom. På klostret finns det 25 munkar varav 6 av dem hjälper till på bryggeriet. Förutom de så är det 41 vanliga dödliga anställda inom bryggverksamheten. Hyfsad stor organisation men det spelar ingen roll så länge de producerar tripeln**!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pionjärbryggarna på Westmalle hette Bonaventura Hermans och Albericus Kemps. De verkade under abboten Martinus Dom

**Huruvida Westmalle Tripel var först bland triplar har stötts och blötts så jag lämnar det för stunden. Och, nej, vad folk än säger har de INTE druckit den på fat. Dock skulle det vara möjligt att göra en mindre komplex fatvariant men munkarna är oroliga för hanteringen och låter det bero, än så länge!