Trappistvatten

När jag för några dagar sedan gick ut med ett, i mina ögon, nördigt inlägg om statistik fick jag kritik att det inte alls var så farligt. Ok Bark, då kör jag ett inlägg om trappisternas vattenprofiler och hoppas du blir nöjd!

20130507-222539.jpg
Historiskt sätt så har olika vattenprofiler varit upphov till olika öl men nu för tiden kontrolleras och justeras de flesta vattenkällor av de olika bryggerierna eller så använder man det kommunala eller statligt renade vattnet. Jag vet att jag är och klampar på Dankos mark och har säkert förstått ett och annat fel men här har ni en porlande källa! Hursomhelst har jag förstått att när man pratar om trappistöl så verkar det som vissa fått för sig att munkarna skulle ha en standardprofil på deras vattenkällor. De kan inte ha mer fel! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Trappistöl är inte en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

20130507-223717.jpg
Till exempel så tycker Orvalmunkarna att vattnet från Mathildas källa är så fantastiskt att de funderade på att sälja det på flaska istället för öl! I övrigt är munkarna ganska hemliga med hur de manipulerar sitt vatten och i synnerhet Wesvleterenmunkarna. Jag har förstått att de kloster med hög bikarbonathalt får aningen för högt Ph och antingen sänker de det med olika typer av livsmedelsklassade syror eller med kalcium. Noterbart är också att Westvleterenvattnet inte skulle anses som tjänligt i Sverige på grund av den höga kloridhalten!*

20130507-232603.jpg
Nedan tänkte jag presentera en tabell som jag hittat i Stan Hieronymus ‘brew like a MONK’ och där två holländska hembryggare** har låtit sammanställa värdena från munkbryggarnas närliggande vattenstationer. Visst har trappisterna sina egna källor men värdena bör inte skilja sig något nämnvärt. Håll till godo!

20130508-000315.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*I Sverigen går gränsvärdet vid 100 mg/l

**Jacques Bertens och Ronald Baert

Hur det hela började…

Utan att krångla till det eller på något sätt förvränga eller försköna sanningen kan jag säga att all min kunskap om belgisk öl är grundad i rädslan att bli skriven på näsan, att ha fel eller inte veta!

20130424-162039.jpg
Denna rädsla har gjort att jag läst hyllmeter, följt med så gott jag kunnat på nätet, lyssnat på alla som kan mycket om öl och att jag besökt själva landet ett tjugotal gånger. Tanken är och har varit att jag ska bli bäst i världen på belgisk öl. Under mina första år sprang jag självklart på ett par minor när jag försökte mästra eller berätta saker. Nu har jag lärt mig vilka och vem man ska lyssna på och jag känner mig också väldigt trygg med min kunskapsbas och även om jag inte nått mitt mål än så ligger jag i bräschen. Om jag får vara så osvensk…

20130424-172723.jpg
Jag hoppas också att jag inte trampar på för många tår eller är oaktsamt fördomsfull mot de som lyssnar på vad jag har att berätta om den magiska belgiska ölvärlden men ibland så måste även jag få säga ifrån! Jag vet inte hur många gånger jag har bitit mig i tungan när folk påstår att de druckit Westmalle Tripel på fat till exempel…

20130424-172813.jpg
Men plötsligt händer det. Trisslottsfenomenet! I torsdags var det just ett sånt tillfälle när jag likt Petrus förnekade en öl inte mindre än tre gånger! Tack och lov är just denna gästen en mycket sympatisk man och trots mitt idoga nekande var han lugn och konsekvent. Till slut blev jag överbevisad! Ölen som tilldrog sig vår dispyt var Achel Extra Blonde! Av någon outgrundlig anledning har den gått under min radar. Nu visade det sig att den bryggts 2003 som en hyllningsöl till abbotten Marc Gallants 75-årsdag då med tillägget ‘Zomer’*. 2011 var det dags igen dock utan tilläggsnamnet så är man en riktig geek och har stött på båda kan man lista det som två**. Det verkar nämligen som de skiljer sig i procentsatsen. Ja, ja, tack och lov har jag säkrat åtminstone en av dem. Upp på hästen igen…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Zomer är flamländska/holländska för sommar.

**2003 var 8,5% och 2011 är 9,5%

Orval Ambassadeur

Varje år väljer Orval ut en mängd krogar, barer och restauranger som får stå som flaggskepp och ambassadörer för deras öl. 2013 blev 337 ställen förärade med utmärkelsen ‘Orval Ambassedeur 2013’.

20130403-205459.jpg
De flesta av dem (241) ligger i Belgien men resten är utlokaliserade runt om i världen. Konstigt nog ligger ingen av dem i Norden, antagligen på grund av ovetskap. De krogar som ligger extremt långt borta har möjlighet att få en ‘light’version som gäller över tre år (Orval Ambassadeur Honoris Causa). Ansökan för 2014 har redan gått ut så vi får inte se någon Orval Amassadeur här i krokarna förrän tidigast 2015.

20130403-213118.jpg
Kriterierna man måste uppfylla är relativt enkla. Det handlar om ‘presentation’, ‘service’ och ‘kunskap’.
Med presentation menas att ölen ska synas och framställas på ett förtjänstfullt sätt. Om du har pyntat med andra Orvalprylar är det självklart ett plus.
Under servicebiten ligger själva serveringen. Rätt glas och korrekt upphälld är givetvis krav. Gästen ska också ha möjlighet att välja på ung och gammal, sval eller kall. Orvalosten ska också finnas på menyn och allt detta ska serverad med ett leende!
Kunskap är precis som det låter. De som serverar ska kunna skrönan om Mathilda och även kunna svara på frågor om bryggeriet och ölen.

20130403-213142.jpg
För att kontrollera att krogarna sköter sig finns det en förening som heter ‘Confrérie des Sossons d’Orvaulx’ men det finns också en del oberoende själar med koppling till bryggeriet som ‘Walraffar’ för att sedan rapportera hur de blivit bemötta, vilken servicenivå det är och hur kunskapsnivån Den krogen som lyckas bäst och som utvecklar varumärket eller använder ölen på flera olika sätt, i mat och så vidare, har chans att få det prestigefyllda vandringspriset som visas här ovan.

20130403-214438.jpg
I år kan Dubh-Linn i Wolfsdonk stoltsera med statyn i brons och Val Saint Lambert kristall. 2007 fick alla ambassadörer en Orval på Jeroboam (3 liter) som en extra bonus. Hur grymt är inte det? (Eller är det bara jag?)

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #6 Westvleteren

”Ssst…. Hier rijpt de trappist” har Broder Filip skrivit över valvet ner till lagringskällaren som en parafras till Duvel*. Vi befinner oss på det mest mytomspunna och till produktion sett det minsta trappistklostret Westvleteren, eller St Sixtus som det egentligen heter. Klostret tornar upp på det västflandriska fälten och ljuset här är ofta särdeles vackert.

20130305-091623.jpg

Klostret grundades av en före detta eremit vid namn Jan-Baptist Victoor och några munkar från det franska klostret Mont des Cats 1831. Munkarna började brygga 1839 och 1871 startade en typ av försäljning likt den man har idag, dvs att du får åka dit och köpa vid ‘dörren’. 1943 skrev man kontrakt med ett närliggande bryggeri, St Bernard, som innebar att de kunde brygga en kommersiell variant av Westvleteren…

20130306-101059.jpg

…och så var det fram till 1992 när kontraktet löpte ut. Westvleteren slutade aldrig brygga under kontraktstiden och 1989 totalrenoverade de bryggeriet. Nu för tiden finns det tre varianter på Westvleteren men 1992 när de ‘tog’ tillbaka den fanns det fyra olika (grönkapsylerade 4 eller Dubbel, rödkapsylerade 6 eller Special, blåkapsylerade 8 eller Extra och gulkapsylerade 12 eller Abt). 4:an var blond och resten mörka.

20130307-102507.jpg

När munkarna öppnade kafét ‘In de Vrede’* som ligger på andra sidan vägen så valde dåvarande bryggmästaren Broder Filip att ta bort 4:an och 6:an för att ge plats åt en kraftigare blond, den grönkapsylerade ‘Blond 6’. Den superbalanserade Westvleteren 8 med blå kapsyl kallas fortfarande Extra ibland likväl som världens bästa öl, den gula Westvleteren 12 fortfarande kallas Abt.

20130307-094843.jpg

Anledningen till att jag pratar i termer av kapsyler är att ölen normalt sett inte har någon etikett. Det finns ett undantag men det är så unikt att vi lämnar det. Nuvarande bryggmästaren Broder Joris lär ha sagt att om de skulle ha en etikett skulle den vara ‘Do not import to the United States’!

20130307-102641.jpg

På klostret bor det 28 munkar och de är relativt unga** jämfört med de övriga klostren. Ett tiotal munkar plus sex vanliga dödliga jobbar i bryggeriet och trots detta brygger de inte mer än 4750 hl/år. Det är ett ganska lugnt och behagligt liv att jobba på Westvleterens bryggeri, de brygger 70 gånger om året. Bryggning ena veckan och buteljering andra veckan. Så rullar det på allt i harmonisk klosteranda…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*På Duvel/Moortgats stora vita kallmognadslager som vätter ut mot Europavägen står det ”Ssst… hier rijpt den Duvel”

**På Westvleteren är snittåldern 54 medan den är 76 om man tar hela trappistordern

Trappism i två små akter… #2

Imorgon släpps det inte bara en mängd supergrym öl på Systembolagets hyllor utan det kommer även ett gäng nya öl i beställningssortimentet. En av dem är en blandlandsbelgare av det något udda slaget!

20130228-111956.jpg
Mont des Cats lanserades för två år* sedan som den åttonde trappisten men riktigt så är det ju inte. Denna franska klosterale bryggs av Chimay och är således i mina ögon en blandlandsbelgare. Till skillnad mot Chimays egen öl kändes den renare men också lättare i kroppen. Mont des Cats har inte något eget brygghus än även om den uttalade intentionen är att de någon gång ska återuppta bryggnäringen. För tillfället finns varken ekonomi eller bryggkunskap. De får, enligt I.T.A., skriva ‘trappistes’ på etiketten men de får inte hexagonformade trappistlogotypen. Åtminstone än…

20130228-145951.jpg
Mont des Cats har varit trappister sedan 1826 och bryggt öl sedan 1847. 1830 lämnar några munkar klostret för grunda ett nytt kloster i Västflandern (Westvleteren). Under första världskriget, i april 1918, blir klostret totalt sönderbombat. Bryggeriet blev aldrig återuppbyggt.
Om jag inte kommer ihåg alldeles galet är det också så att vet var munkar från Mont des Cats som på grund av franska lagändringar flydde över gränsen och bosatte sig i Watou. Utan dem ingen Kapittel eller St Bernardus?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*9:e juni, 2011

Trappism i två små akter… #1

Det jag har att säga nu har framgått av mina tidigare inlägg men det är för häftigt för att bara låta gå förbi. I oktober går, som jag också varit inne på, Jean Marie Rock i pension efter 28 år hos Orval. Då kommer…

20130228-101224.jpg
…Anne-Francoise Pypaert ta över det fulla ansvaret för bryggeriet och inte bara bryggmästarrollen.
Det är stort, sjukt stort! Det är första gången en kvinna får den rollen på ett trappistkloster och med tanke på munkarnas avhållsamhetslöfte är det kanske inte så konstigt. Enligt I.T.A. finns det inga regler som motsätter sig detta och eftersom Anne-Francoise varit Rocks högra hand under 20 år vore det korkat att ta någon annan. Kul är det i alla fall!

Tack för uppmärksamheten #1/
Jens Skrubbe

Fredagsnyhet 2

Idag är Skrubbe värsta murveln och till skillnad från andra gånger, när jag lånar smarta saker från alla dessa duktiga svenska bloggare, så är jag först ut! Lite på känn, intuitiv och med 99%-iga källor ger jag er förstasidesstoff.

20130222-211036.jpg
Nu är det dags för den gudabenådade Jean Marie Rock att äntligen kreera något eget. Det har varit några turbulenta år på det anrika trappistbryggeriet. Rock, som enligt svensk standard, blir pensionär i oktober, tänker lämna Orval efter 28 år som bryggeriets frontfigur och skyltfönster.
Sedan barnsben har Rock haft drömmen om att styra ett eget bryggeri. Han vill även lämna efter sig något som hans barn och barnbarn kan gynnas och glädjas av. Rock vill också bidra till att sätta denna delen av Vallonien på kartan. Bryggeriet kommer ligga längs motorvägen N89 vid Noirefontaine (Bouillon) där det passerar 6000 bilar i timmen i ett område som är vackert och pittoreskt som ett vykort.

20130222-221131.jpg
Tillsammans med en kollega, som Rock känt sedan han var 15 år, är tanken att bryggeriet slår upp portarna under hösten 2014. Hade det inte varit för byråkrati, administration och lagligt krångel hade bryggeriet varit igång ett år tidigare. Vad kommer Rock brygga för öl? Orvalkloner? Nä, icke så nicke…

20130222-221322.jpg
…ölen som Rock tänkt brygga på nya bryggeriet är en öltyp som Belgien inte sett på åratal och med en metod som inte använts på väldigt länge. Enligt Rock är det en bortglömd öl bryggd med metoder som bryggare förträngt. Kul att gubben är så grymt trendkänslig att han snappar idéen med att plocka upp utdöda öltyper och föra dem i ny dager. Tydligen har han smygbryggt öltypen under Orvals flagg och testat den på utländska besökare för att se om det finns någon marknad. Jag anar att det är en Belge av något slag, men jag har haft fel förr. Svaret är svårtydigt men förväntningarna skyhöga!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #5 Westmalle

Bland bördiga fält och odlade åkrar tornar sig ett mäktigt klosterområde upp. Här är det platt som i Östergötland. Linjärt, strukturerat och flamländsk perfektion är ord som slår en när man ser och talar om Westmalle eller ‘Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart’ som klostrets fullständiga namn.

20130218-223956.jpg
Det var munkar på flykt från franska revolutionen som på väg till Nordamerika blev ombedda av abboten i Antwerpen att grunda ett kloster. Sagt och gjort. Detta var 1794 och sedan dröjde det till 1836 innan munkarna blev uppgraderade sin trappiststatus och då började man brygga öl. Den första ölen de bryggde var svag och söt*. 1856 bryggdes det stark öl för första gången, då dök urmodern till dagens Westmalle Dubbel upp på ölhimlen. Dock bryggdes det recept som fortfarande används idag först 1926.

20130219-001910.jpg
Kort därefter, 1860, började man med försäljning vid porten och redan 1865 byggde man större och förnyade. En ny bryggmästare** anlände och tack vare expansionen kunde man ekonomiskt stötta ett kloster i Kongo.
Under första världskriget blev klostret plundrat av tyskarna och när kriget äntligen tog slut blev ölen ett sätt att finansiera verksamheten. 1933 byggde de ett helt nytt bryggeri och det var i full produktion året efter och då lanserades Westmalle Tripel. Det finns en mängd historier om varför tyskarna låter Westmalle stå orört under andra världskriget men det lämnar vi därhän.

20130219-003929.jpg
Sedan följde en mängd renoveringar, tillbyggnationer och uppdateringar på bryggverk och flasklinor, bland annat installerar munkarna ett av de första datoriserade bryggverken redan 1991. Senaste investeringarna gjordes för elva år sedan när man köpte ny buteljeringslina och byggde en ny lagringskällare. De som tror att munkarna vilar på lagrarna och lever på gamla meriter får ta och tänka om och omvärdera…

20130219-130314.jpg
Förutom den mörka förföriska dubbeln och den mytomspunna ljusa tripeln brygger munkarna en ‘patersbier’, en öl som de och munkarna på Achel dricker själva. Westmalle Extra är namnet på denna raritet, munkarna själva benämner den som ‘överjäst pils'(?) och den bryggs endast två gånger per år.

20130219-174547.jpg
Westmalle är det näst största trappistbryggeriet med sina 126000 hl bryggd öl per år. För tio år sedan var fördelningen 60% dubbel och 40% tripel men är nu exakt tvärtom. På klostret finns det 25 munkar varav 6 av dem hjälper till på bryggeriet. Förutom de så är det 41 vanliga dödliga anställda inom bryggverksamheten. Hyfsad stor organisation men det spelar ingen roll så länge de producerar tripeln**!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pionjärbryggarna på Westmalle hette Bonaventura Hermans och Albericus Kemps. De verkade under abboten Martinus Dom

**Huruvida Westmalle Tripel var först bland triplar har stötts och blötts så jag lämnar det för stunden. Och, nej, vad folk än säger har de INTE druckit den på fat. Dock skulle det vara möjligt att göra en mindre komplex fatvariant men munkarna är oroliga för hanteringen och låter det bero, än så länge!

Trappist #4 Rochefort

Hemliga, härliga och heliga. Då har vi förflyttat oss till Abbaye Notre-Dame de Saint-Rémy som ligger strax utanför byn Rochefort. Klostret är beläget i Ardennerna och området är vacker som ett vykort.

20130208-144106.jpg
Rochefort grundades av nunnor 1229 men 1464 övertogs klostret av Cisterciensmunkar. Klostrets motto ”Curvata, resurgo” (Böjd, jag reser mig igen) förklaras av dess tuffa historia. Sedan 1650 har det plundrats, förstörts och raserats en mängd gånger. Bland annat länsades Rochefort under den franska revolutionen och 1796 köptes det av en privatperson som plockade ner byggnaden och byggde andra hus i byn som fortfarande står kvar!
Det skulle dröja till slutet på 1800-talet innan klostret återuppstod och det krävdes en halvgalen krigsveteran som ville bli abbot! Efter att ha spenderat en halv förmögenhet och fått hjälp av två andra kloster så kunde Rochefort åter slå upp dörrarna 1887..

20130208-144309.jpg
Antagligen har det bryggts tidigare men de första dokumenten som påvisar ölproduktion är från 1595. Den moderna produktionen drar dock igång först 1899 och det var en ganska haltande historia fram till 1950. Okunskap, världskrig, antik utrustning och konkurrens var några av anledningarna.
Först när Jean de Clerck bidraget med sin kunskap ordnade det upp sig. Munkarna skapade en öl de kallade ‘Merveielle’ och den blev sedermera ‘Rochefort 10’. 1953 var det urpremiär på ‘Rochefort 6’ och 1955 fullbordade man sin uppställning med ‘Spéciale’ som numer heter ‘Rochefort 8’*. 1960 kultiverade man om jästen men sen dess är ölen tämligen orörda. Snacka om konsekvens.

20130208-144524.jpg
Munkarna är som sagt hemlighetsfulla. De smusslar med det mesta och de är det enda belgiska trappistbryggeriet utan tillhörande café så ett besök där är inte så spännande. Munkarnas största tillgång förutom jästen är det fabulösa vattnet! Vattnet är i det närmaste identiskt med det från Ramlösa brunn i Skåne och med den vattenprofilen är mycket vunnet.

20130208-144559.jpg
Rochefort är småskaligt även om man höjde produktionen rejält för några år sedan, från ca 17000 hl till 28400 hl (2011), på grund av att man var tvungen att bekosta ny renoveringar och återuppbyggnader**. Bryggeriet består av sex munkar och åtta vanliga dödliga bryggare. De brygger fyra gånger i veckan och buteljerar varje onsdag. Värt att notera är att alla tre öl*** går att få tag i på Systembolaget vilket vi ska vara väldigt glada för!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fram till 1973 bryggde Rochefortmunkarna en svag öl till sig själva men de tyckte det var onödigt och slutade. Jag antar att 6:an tog dess plats…

**Klostret brann den 29:e december 2010. Inga människor, böcker eller öl kom till skada! Dock blev det omfattande materiella skador och det kostar som bekant pengar…

20130208-144739.jpg
***Rochefort 6 utgör ca 5% av produktionen (1420 hl/år), Rochefort 8 utgör ca 60% av produktionen (17040 hl/år) och Rochefort 10 utgör ca 35% av produktionen (9940 hl/år)