Da CAPo

Igår lanserade Struise en ny öl på marknaden. Ölen har fått namnet CapSoul och är bryggd till ölbutiken La Capsule i Lille som firar tioårsjubileum.

2015/01/img_1311.jpg
CapSoul är en variant av Pannepot som är lagrad på dessertvinsfat. Struise har även släppt en variant på Cuvée Delphine som är lagrad på Caol Ila-fat och heter Struise Coala. Hoppas verkligen jag får chansen att testa dessa produkter. På tal om nyheter så har Tomas Danko på CAP tillbringat veckan på Struise.

2015/01/img_1310.jpg
Där har det bryggts en svensk/belgisk samarbetsöl som än så länge inte har något namn men som enligt Tomas är en supersaison med havre i. Ölen klockar in på 8,5% och är humlad med Columbus, Centennial och för att citera Tomas ”störda mängder Bramling Cross”.

2015/01/img_1309.jpg
Eftersom jag känner både Tomas och Urbain kan jag erkänna att mina förväntningar är mer än mycket höga. Dock blir jag sällan besviken varken på Struise eller CAP och när de två drabbar samman så tror jag inte att jag behöver vara orolig. Otroligt kul initiativ är det hur som helst och jag ser gärna fler samarbeten mellan belgiska och svenska bryggerier i framtiden.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Strutsbesök på jobbet.

På torsdag den 2:a oktober blir det finbesök på jobbet. Då kommer Urbain Coutteau och Carlo Grootaert från den fabulösa bryggeriet Struise och hälsar på.

IMG_0548.JPG
De beräknas droppa in kring klockan 19 och hänga i baren, dricka öl och svara på frågor samt ta emot beröm. Dagen till ära ser vi till att koppla inte mindre än sju fat från dem. Sjukt häftigt och näst intill surrealistiskt.

IMG_0553.JPG
De sju olika ölen är följande:
Imperialist
Cuvée Delphine
Black Albert
Pannepot
Pannepeut
Pannepot Reserva
Elliot Brew

Tyvärr kommer jag få svårt att komma förbi själv eftersom jag har åtaganden ute på Stockholm Beer men jag ska försöka slinka förbi en sväng.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Miljötänk

Att det existerar ekologiska öl på Systembolaget och krogen är numer regel än undantag. Bra så. Går man ett steg längre och tittar på hanteringen och de olika förpackningarna så händer det saker hela tiden. För några år sedan lanserades engångsfaten och jag märker att fler och fler bryggerier börjar använda sådana. En sund och klok inställning med tanke på all öl som skeppas över vårt klot.

20140123-160602.jpg
Engångsfat, t.ex. KeyKeg, fungerar ungefär som bag-in-boxvin. Engångsfaten är producerade av material som är lätta att återvinna, såsom plast och kartong. Förutom miljösynpunkten har dessa fat en fördel gentemot de vanliga ståltankarna och det är att ölen kommer inte i kontakt med kolsyran/gasen eftersom ölen ligger i en ‘ballong’ inuti en ballong av hårdplast. Resultatet blir att ölen får en längre livslängd. En annan aspekt som man kan ha i åtanke är att så småningom kan man använda tryckluft istället för dyr klosyra eller dyra gaser för att få ut ölen ur pumparna.

20140123-161618.jpg
Nu är andra generationens engångsfat på väg och faktum är att jag kopplade mitt första torsdags (Struises ‘Weltfreude’). Det belgiska företaget Dolium har tagit steget att släppa ett Eko-fat som är lättare, tåligare och bättre att använda än tidigare varianter. Efter några dagars användning är jag beredd att hålla med.

20140123-161150.jpg
Struises bryggmästare Urbain Coutteau säger så här om de nya engångsfaten:
”Imagine for a second you get to test a new Eco-keg. One of the tests you would do besides stability, pressure, sanitation, flexibility, reliability, would be shelf life. Well, we can assure you that the latest Dolium Eco-keg, has now passed all Struise stress tests. For the last test, we used a now four month old lager, that has been dispensed from ambient garage temperature, and since more than a month. Aroma, flavours, appearance are still gorgeous.”

20140125-171550.jpg
Sedan några veckor har vi en svensk representant på ovanstående bryggeri. Under några månader kommer Tomas Danko att jobba som bryggassistent här och hans åsikt rörande Doliumfat är som följer:
”Well, I tried this lager on the mentioned control keg almost three weeks ago, as well as the other day. It keeps remarkably well. No degradation in hops, carbonation or cleanliness. No signs of post-fermentation diacetyl, trichloroanisol or mercaptan etc. It is as clean as it started out to be.”
Det finns anledning att följa denna intressanta utvecklingen av miljötänk inom bryggeribranschen…

Tack frö uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En skvätt surrealism…

…upplever jag nu, må jag tillstå. Utan att gå in på detaljer så är det och sker det saker den här veckan som låter mig fysiskt och psykiskt låter mig förnimma en konst-ism som ligger belgarna nära…

20131029-210832.jpg
…det är lätt att spela pajas men som Dali sa:
-Skillnaden mellan Dali och galen man är att Dali inte är galen…”
I Belgien har vi bland andra den underfundige Réne Magritte. På all hans storhet får man väl ge honom att han var något mer återhållsam än sin katalanska like.

20131029-211654.jpg
Om ovanstående målning säger Magritte själv:
-At least it hides the face partly. Well, so you have the apparent face, the apple, hiding the visible but hidden, the face of the person. It’s something that happens constantly. Everything we see hides another thing, we always want to see what is hidden by what we see. There is an interest in that which is hidden and which the visible does not show us. This interest can take the form of a quite intense feeling, a sort of conflict, one might say, between the visible that is hidden and the visible that is present.

20131029-213237.jpg
När Struise och Alvinne släppte sin sammarbetsöl Keralensis till Pre-ZBF 2009 valde Carlo Grootaert att göra en parafras på Magrittes målning till etiketten. Ölen föddes under en efterfest på Blesfestivalen (Zottegem) året innan. Urbain Coutteau och Glenn Castelein gjorde en mix på Struiselensis och Kerasus. Voilà, en ny öl var född. Dock producerades bara 1000 flaskor så man fick hänga på låset om man ville dricka den…

20131030-094204.jpg
Det relativt pånyttfödda bryggeriet Wiezes föregångare försökte också att sälja öl med hjälp av surrealism. På den tiden hette emellertid bryggeriet Van Roy och den här förhållandevis naiva surrealisttolkningen av Raymond van Doren är från 1954.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Urbain Coutteau

Igår fyllde en av Belgien kanske hela världens hippaste bryggare år! Urbain Coutteau från Struise la ytterligare ett år till handlingarna.

20131013-143522.jpg
Jag har redan hyllat bryggeriet och deras produkter åtskilliga gånger. Med all rätt. Inte bara brygger de traditionella belgiska öl såsom till exempel en wit, en blond, en rousse och ett par magiska Oud bruins men även ligger de i bräschen för innovativa nya öl.

20131013-213312.jpg
Istället för att superlativisera Urbain tänkte jag delge en historia. Om vi flyttar oss tillbaka till Pre-ZBF 2010. Vi befinner oss på ett mindre slott utanför Kortrijk och jag tillsammans med en rutinerad belgisk ölvän rör oss likt pantrar när vi anländer med buss tidigt fredag morgon. Smidigt tar vi shopen först eftersom rariteterna tenderar att försvinna fort, pang vi fixar polletter och blir av med bagage…

20131013-224013.jpg
…graciöst klipper vi ett smakprov från Struises monter och tar oss till den tomma restaurangdelen som är en annan falang av slottet.
I den tomma restaurangen finns förutom vi en katastrofalt bakfull Urbain som när han ser oss uttrycker den numer klassiska frasen:
– Man, I feel like I’ve been hit by a f…king train!
Efter hälsningsritualen frågar han nyfiket vad vi har i glasen och stolt deklarerar vi att det är den unika Struisebrygden ‘Dirty Horse’ varpå Urbain säger:
– Don’t drink that man, it’s poison!
Jag och min vän tittar på varandra och er ler när Urbain fortsätter skandera ut:
– KILL ALL THE BEERGEEKS!
Om inte det är humor så säg…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Replik!

Jag har varit inne på det förr och nu är det dags igen. Ett konstruktivt svar på tal. Återigen är det Struise som använder etiketten för att ge tillbaka eller skämtsamt och med glimten i ögat vända antagonisten ryggen.

20130217-201052.jpg
‘St Amatus Oostvleteren 12’ är en klon på Westvleteren 12 med en Struisiansk tvist. Bryggeriet har tagit St Amatus som sitt skyddshelgon till skillnad från de flesta andra. Ölen är en mörk och kraftig precis som sin förlaga och den har legat på bourbonfat, men det är som sagt etiketten som är i fokus. Det hela börjar med att en kanadensisk journalist kallade bryggarna på Struise ”en bunt självcentrerade narcissistiska idioter”.

20130217-203740.jpg
Då valde de fyra bryggansvariga att tyst svara på tal genom att måla in sina ansikten på en helgonbild och släppa en ‘klosteröl’ med den som etikett! Fantastiskte roligt. I mitten, föreställande St Amatus själv, står PR-geniet tillika konstnären Carlo Grootaert och han flankeras av de två semi-involverande Philippe Driessens och Peter Braem. Ovanför dem svävar bryggmästaren, receptkungen och ölinnovatören Urbain Coutteau målad som Gud. Ni får avgöra vem som vann den duellen men jag vet vad jag tycker…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pannepotpurri

I en förvirrande värld av öl med liknande namn tänkte jag reda ut begreppen kring Pannepot och dess kompisar Pannepøt, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva och Pannepot Special Reserve (Pannepot Wild fanns det bara 450 liter av så den lämnar jag därhän).

20121127-122900.jpg
Pannepot är urmodern till de övriga och det är alltså den som kommer på Systemet, lördag kl 10.
Jag skrev om denna igår men jag utlämnade att det var endast den fjärde ölen som bryggeriet släppte! Grundbulten i Pannepot är pilsnermalt, special B och carafa. Humlegivarna består av Bramling Cross och Hallertauer Mittelfrüh. När de 2006 skulle göra en ‘tack-för-hjälpen-öl’ till en ölbutik i Köpenhamn så använde de Pannepoten som förlaga men med en tvist.

20121127-124142.jpg
Voila, en ny öl var född och den fick hyllningsnamnet Pannepøt. Skillnaderna på de båda ölen är att ‘poten’ är sötare och mörkare. De är också ‘uppbyggda’ med olika sockerarter.* Pannepøt heter ibland Pannepeut men innehållet är detsamma. Elaka tungor menar att ändringen i stavningen är för att amerikaner ska förstå skillnaden…

20121127-125341.jpg
Ölen var från början full med kryddor (kanel, pomerans, timjan, korriander, vanilj och banda macis) och etiketten utlovar det än men enligt bryggaren Urbain Coutteau så har de slutat med dem. Häftigt att han fortfarande kan brygga dem att de skiljer sig åt!

20121127-131006.jpg
Pannepot Reserva är en Pannepot som legat 14 månader på franska ekfat (vin). Pannepot är som sagt båttypen på etiketten och enligt vissa källor är det bryggaren Carlo Grootaerts farfars far Cornelius Legains båt P50.

20121127-135456.jpg
Tar man sedan Pannepot Reserva och lägger den 8 månader på Calvadosfat så får man Pannepot Grand Reserva. Helt otroligt! Som ni ser är etiketten i grunden samma målning (‘peuten’ undantagen) men utförd i olika stilar (olja, akvarell, mosaik och pointillistisk). Det är Carlo’s konstintresse som får utlopp.

20121127-140728.jpg
Pannepot Special Reserve är en Pannepot som legat tre år på portvinsfat, ödmjukt! Vad jag förstår så är detta än så länge en ren fatölsprodukt som kunde upplevas i Struises monter på Stockholm Beer 2012…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pannepot har ett FG på 1030, färg 99 EBC och den är bryggd med candisocker+melass.
Pannepøt har ett FG på 1015, färg 84 EBC och den är bryggd med rörsocker+cassonade.

Strutsen levererar!

Normalt sett brukar storken komma med små skötebarn men i mitt fall så är det en stursk struts! Det har landat ett par fat eftersom fågeln inte fick in fler i näbben..
Alla är små mumsingar som i mån av plats kopplas till 10-årskalaset och vad än Staffan Hellstrand sjunger så kunde det INTE lika gärna varit fågel blå!

Det fat jag garanterar bli kopplat är en av de bästa öl jag druckit på länge!
.

20121029-235833.jpg
2008 var året då Urbain Coutteau från Struise och Rychei Sugawa San från Rio Brewing & Co. möttes för att brygga en kolabb (svengelska för collab som i sin tur är en förkortning av collaboration)
Intentionen var att brygga en gyllene blond quadrupel med enorm arom och smak som efter ekfatslagring skulle blomma i ett smakfyrverkeri utan smakat slag. Man fixade bourbonfat från Kentucky och man tryckte i alla tänkbara godsaker och det hände saker men det var inte rätt…

…förrän i maj i år. Resultatet är en smekning som är full av kraft, en smakparadox med fler dimensioner och kanske det bästa 2012 har att erbjuda!

Tack för uppmärksamheten och vi ses i slutet av november om inte förr/
Jens Skrubbe