Darkest Night II

OBS: FULLBOKAT!

Eftersom många av er hade förhinder under Darkest Night I i augusti väljer jag nu att köra ytterligare en provning i mörkrets tecken. Under våren 2017 släppte bryggeriet Struise inte mindre än 13 olika varianter av deras ekfatslagrade serie av främst den gudomliga stouten Black Albert.

Serien heter Black Damnation och i samband med ny festival som bryggeriet anordnade i början av juni förra året valde man att lansera en ytterst limiterad utgåva av Black Damnation XIII-XXV.

11 av dessa har vilat på olika Whiskyfat medan de övriga 2 har mognat på Calvados- respektive Romfat. Trots att det är kraftiga pjäser i både smak och kraft väljer jag att köra en provning med hela serien plus en eller några överraskningar. Är det något som lockar?

De 13 varianterna ser ut som följer:

Black Damnation XIII More Anger (Glenmorangie)

Black Damnation XIV Talisman (Talisker)

Black Damnation XV Drone (Glendronach)

Black Damnation XVI Ivan the Terrible (Glenlivet)

Black Damnation XVII Ben (BenRiach)

Black Damnation XVIII Major Tom (Glen Grant)

Black Damnation XIX Maestro (Havannarom)

Black Damnation XX Ma Boule (Calvados)

Black Damnation XXI Black Mes Senior (Caol Ila & Lagavulin)

Black Damnation XXII Willy (Clynelish Wilson & Morgan)

Black Damnation XXIII Hollow (Lagavulin)

Black Damnation XIV Octopussy (Octamore)

Black Damnation XXV Black Nuts (Ardbeg)

+ någon eller några Struisesurpriser

Provningen kommer att gå av stapeln fredagen den 16:e februariPolhemsgatan 21 i Stockholm och vi börjar klockan 19:00. Anmälan sker till jens.skrubbe@gmail.com eller på 0709993789 och det finns endast 7 platser. Eftersom jag vet att det kan vara lite knapert så här års går det bra att man betalar på plats och priset för denna provning är 1000:-

Först till kvarn…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Triporteur Basta.

Avdelningen udda och konstiga öl har fått en ny kandidat om titeln. Idag berättade Bert van Hecke att hans spökbryggeri B.O.M.Brewery är på väg att lansera en säregen brygd som går under namnet Triporteur Basta. 

   

Som namnet antyder är ölen bryggd för den italienska markanden och denna gången står bokstavskombinationen IPA för Italian Pasta Ale. Den maltrostande bryggaren Bert har överträffat alla sina tidigare tokigheter när han denna gång har gett sig på att producera an ale bryggd med bland annat pasta och Torpedinotomater. Självklart måste jag försöka komma över den även om mina förhoppningar inte är överdrivet höga.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe  

 

Belgien får sin sjunde trappist?

Inget är ännu ristat i sten men om det blir som investerarna och fastighetsbolaget vill kommer Belgien eventuellt öppna sitt sjunde trappistbryggeri i Kortrijk.

  
Ett föredetta studentområde kommer, trots omfattande protester, troligtvis under de närmaste åren omvandlas till bostäder. I anslutning till detta område ligger Broeltorens och även ett nedgånget trappistkloster som investerarna nu funderar på att restaurera för att på sikt brygga genuin trappistöl. De har sagt att vi som tidigast ser resultat 2020 men jag anar att vi får vänta lite längre…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Stille Nacht vinner igen!

För 9:e gången sedan starten av O.B.E.R:s julölsfestival i Essen 2005 vinner den suveräna Stille Nacht från Dolle priset i folkets val! Anmärkningsvärt…

Nedan följer topp 5 och det är sannerligen en gedigen lista:

1. Stille Nacht – Dolle Brouwers

2. Schuppenboer Grand Cru Whisky BA – Het Nest

3. Gouden Carolus Christmas – Het Anker

4. Sint Bernardus Christmas Ale – St. Bernardus

5. L’Ensemble BA Montalcino – Dochter van de Korenaar

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Första släppet i år!

Klockan 10 imorgon är det dags för Systembolagets första släpp 2018 och det påminner ur belgiskt perspektiv  väldigt mycket om förra årets premiärsläpp. Den äkta belgaren är densamma, om än en ny årgång, och istället för två bjuds vi på hela tre blandlandsbelgare.

   
Åter igen får vi stifta bekantskap med De Ranke Hop Harvest och det är alltid en ynnest. Den limiterade säsongsprodukt med purfärsk humle har funnits i olika skepnader sedan 2010 och årets produkt minner väldigt mycket om 2016 samt 2015. Emellertid får vi vara ytterst tacksamma att lilla Sverige får ta del av denna svårfunna ädelsten.


De tre blandlandsbelgarna är allihop sprungna ur danska hjärnor. Den första är Mikkellers Black Bear vilket är en tämligen fet Russian Imperial Stout. Vidare har vi två brygder från To Øl som sedan 2016 endast består av Tore Gynther eftersom Tobias Emil Jensen valde att lämna skeppet. Det hindrar inte detta spökbryggeri från att leverera rolig, konstig och udda produkter. Denna gång får vi möta NEIPA:n Garden of Haze samt svartvinbärsbomben Ton of Blackcurrant som har hela 1 kg bär per liter. Jag har inte haft nöjet att prova några av dessa vilket innebär att jag har tre halvtickningar att se fram emot!
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

Bryggning nummer 1000…

…är självklart en milstolpe i många bryggeriers värld. Idag nådde det lilla men välrenommerade bryggeriet Alvinne denna gedigna siffra. Inte så pjåkigt med tanke på att de bara varit igång sedan 2004. Självklart bryggde de en ny unik produkt som nr 1000 men än så länge har de varit hemlighetsfulla med vad det var för produkt.

   
Dagen till ära passade bryggeriet även på att byta logotyp till den ovanstående. Fortfarande har de givetvis kvar bokstaven ‘a’ men de har moderniserat och stiliserat den. Förutom bryggeriets begynnelsebokstav är tanken med den att den ska se ut som ett bryggkärl ovanifrån. Som om inte dessa två saker var nog…

 
…öppnade Alvinne även sin nyrenoverade provlokal och kommer hädanefter att ha den öppen just på onsdagar mellan 12 och 17. Jag säger grattis och fortsatt lycka till med allt ni och er konstiga jäststam tar för er.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Nu är det 3 Fonteinens tur… 

Av de autentiska lambicbryggarna eller blandarna var Cantillon tillsammans med Ølbutikken i Köpenhamn först ut redan 2005. Sedan följde Mikkeller 2012 och förra året var det dags för både De Cam och Tilquin. Det jag talar om är de tappra försöken med att smaksätta lambic med blåbär vilket jag hittills i bästa fall upplevt som bra men inte guddomligt.

  
Oavsett vad jag tycker om detta mörkblålila lilla bär i lambic lockar det syratörstande vänner världen över. Jakten på Cantillon Blåbær varje år är näst intill vansinne. Hursomhelst är numer även 3 Fonteinen ett av de lambicproducerande bryggerierna som ger sig på att skapa en blåbärslambic. Under devisen ‘ödets nyck’ publicerade de igår att de lagt lambic tillsammans med blåbär på nyligen tömda Bordeauxfat. Senare i år får vi se hur denna produkt står sig i sammanhanget!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Besök på Brussels Beer Project!

För lite drygt en vecka sedan var jag på besök hos Brussels Beer Project och detta var mitt första besök sedan allt var på plats. Förra gången jag var där bestod det mesta av betong men nu är bryggeriet och puben i full blomstring.   

Vi hann knappt äntra lokalen innan vi fick deras senaste pop-up-produkt i handen. En Session-NEIPA som än så länge bara heter #Exp 0041. En fenomenal start på besöket och det skulle visa sig att denna bar en av gruppens favoriter även när vi lämnat lokalerna. Eftersom bryggeriet är minimalt gick rundvisningen ganska fort och vår guide för dagen, Dimitri Van Roy, var saklig, ärlig, kort och koncis. Perfekt!

 Dock avslöjade Dimitri några idéer, tankar och framtida planer. Eftersom bryggeriet i Bryssel är litet brygger de endast pop-up-ölen där. När det gäller stora volymer är de fortfarande beroende av bryggeriet Anders men detta kommer att ändras. Inom en snar framtid kommer BBP att vara självgående och nu letar de en större lokal som ska kunna brygga volym. De tänker emellertid ha kvar det nuvarande som experimentbryggeri samt krog. Eventuellt har de planer på att brygga lambicer avslöjade Dimitri men det ligger längre fram.

 
Efter rundvisningen erbjöds vi först varsin produkt från bryggeriets ständigt nya och växande produktportfölj. Det blev en hel del tickningar och både tokiga, ovanliga samt konstiga smakkombinationer. Den som stack ut mest bland dessa var nog ändå bryggeriets samarbetsöl med nederländska De Molen. Brygden var en blond Stout med namnet True or False. När jag var på väg att tacka för oss dök Dimitri in med fyra olika öl från bryggeriets fatlagrade serie samt mitt medlemskort. Plötsligt gjorde smaklökarna nya frivolter och alla fyra var mycket lovande. Dock gav Phénix störst intryck på gruppen eftersom den drog åt dansk äppelkaka. Mer än glada i hågen lämnade vi Brussels Beer Project för vidare äventyr i Brysselkvällen…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Jaunuin glädje!

Min första Skrubbetorsdag detta år är över och till min stora glädje dök många bekanta ansikten upp. De erbjöds följande lista vilken jag tycker håller mer en hyfsad klass.

Emellertid måste jag erkänna att jag kände än större glädje när jag fick erfara nedanstående nyhet. Det visar sig att en av mina absoluta favoritprodukter under 2017 får nytt liv! 

Cantillon fick under gårdagen 4 nytömda fat från Vin Jaune-producenten Stéphane Tissot vilket i sin tur kommer att innebära att under 2018 får jag förhoppningsvis ånyo ynnesten att inmundiga den magiska lambicen La Vie est Belge! Ljuvligt.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Jester Zinne

I helgen fick jag äntligen sätta tänderna i den av mig djupt eftertraktade ölen Crianza II från De la Senne. Emellertid är jag inte helt övertygad men antagligen berodde det på alldeles för högt uppskruvade förväntningar. Om möjligt ska jag absolut ge den fler chanser.

   
Dock hann jag knappt landa från min senaste tur i Belgien förrän det dyker upp nya brygder som triggar igång måste-prova-nerverna. I maj 2016 skrev jag att De la Senne samt det texasbaserade bryggeriet Jester King bryggde en produkt tillsammans och nu är det dags att skörda den frukten. 

 
Brygden har fått namnet Jester Zinne och det är en Saison från den gamla skolan. De har låtit brygden jäsa med en blandning från respektive bryggeris husjäst vilket sägs ha varit en magisk kombination där dessa ‘baggar’ har jobbat väl tillsammans. Denna rustika brygd har sedermera vilat på ekfat i 14 månader vilket både bidraget till komplexa smaker samt kulör. Med en behaglig syra, lite mineraltoner och ett uns av ekfatet bjuder denna kopparfärgade produkt på smaknoter såsom rabarber och kvitten vilket enligt Yvan de Baets påminner om hur Saison smakade kring under tidigt 1900-tal. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att testa denna historielektion och förhoppningsvis komma över några flaskor till jobbet.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe