Pannepotpurri

Publicerad den 27 november, 2012 av skrubbe

I en förvirrande värld av öl med liknande namn tänkte jag reda ut begreppen kring Pannepot och dess kompisar Pannepøt, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva och Pannepot Special Reserve (Pannepot Wild fanns det bara 450 liter av så den lämnar jag därhän).

Pannepot är urmodern till de övriga och det är alltså den som kommer på Systemet, lördag kl 10.
Jag skrev om denna igår men jag utlämnade att det var endast den fjärde ölen som bryggeriet släppte! Grundbulten i Pannepot är pilsnermalt, special B och carafa. Humlegivarna består av Bramling Cross och Hallertauer Mittelfrüh. När de 2006 skulle göra en ‘tack-för-hjälpen-öl’ till en ölbutik i Köpenhamn så använde de Pannepoten som förlaga men med en tvist.

Voila, en ny öl var född och den fick hyllningsnamnet Pannepøt. Skillnaderna på de båda ölen är att ‘poten’ är sötare och mörkare. De är också ‘uppbyggda’ med olika sockerarter.* Pannepøt heter ibland Pannepeut men innehållet är detsamma. Elaka tungor menar att ändringen i stavningen är för att amerikaner ska förstå skillnaden…

Ölen var från början full med kryddor (kanel, pomerans, timjan, korriander, vanilj och banda macis) och etiketten utlovar det än men enligt bryggaren Urbain Coutteau så har de slutat med dem. Häftigt att han fortfarande kan brygga dem att de skiljer sig åt!

Pannepot Reserva är en Pannepot som legat 14 månader på franska ekfat (vin). Pannepot är som sagt båttypen på etiketten och enligt vissa källor är det bryggaren Carlo Grootaerts farfars far Cornelius Legains båt P50.

Tar man sedan Pannepot Reserva och lägger den 8 månader på Calvadosfat så får man Pannepot Grand Reserva. Helt otroligt! Som ni ser är etiketten i grunden samma målning (‘peuten’ undantagen) men utförd i olika stilar (olja, akvarell, mosaik och pointillistisk). Det är Carlo’s konstintresse som får utlopp.

Pannepot Special Reserve är en Pannepot som legat tre år på portvinsfat, ödmjukt! Vad jag förstår så är detta än så länge en ren fatölsprodukt som kunde upplevas i Struises monter på Stockholm Beer 2012…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pannepot har ett FG på 1030, färg 99 EBC och den är bryggd med candisocker+melass.
Pannepøt har ett FG på 1015, färg 84 EBC och den är bryggd med rörsocker+cassonade.

Belgosläpp 1:a december

Publicerad den 26 november, 2012 av skrubbe

Svara

När vi träder in i julmånaden, gör vi det med en äkta belgare och två danskbelgare. Tre rätt igenom hyvens öl står på agendan.
Först ut är Pannepot från Struise, kanske det hippaste bryggeriet i Belgien men också ett av de främsta både sett till kvalitet och innovativt. Pannepot är från bryggeriets begynnelse och en alltigenom stabil och mäktig brune, på gränsen till belgisk barley wine. Mitt tips är att köpa ett gäng, drick någon nu och ställ ner resten i källan. Den lagras med värdighet.

Namnet är för övrigt taget från båten på bilden. En flatbottnad fiskebåt som kan ta sig in till stranden vid Panne i Västflandern där det är väldigt långgrunt.

Vidare så har vi den första av danskbelgarna som är bryggd på Proef. Mikkeller Fra Til har redan julklappsetikett så det är bara att skriva på och lägga under granen. En julporter med halva kryddhyllan i sig men som vanligt när Dirk och Mikkel blandar och ger så blir det bra! Dejligt!

Sist men inte minst utan med råge störst, eftersom den har en förpackning av magnumstorlek (det blir härligt att ställa den bland svärmors köttbullar!) är Mikkeller Red/White Christmas. Återigen har Proef haft fingrarna med i vörten. Enligt utsago är det en hybrid mellan en red ale och en veteöl, makalösa givar med amerikansk humle och bitter pomerans. Hum, annorlunda och galet. Kan bli kul i jul…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En vacker skröna.

Publicerad den 26 november, 2012 av skrubbe

Svara

Om vi förflyttar oss ett millenium bakåt i tiden och låter tankarna vandra ner till ‘klacken’ av Belgien, Pays de Gaume (Gaumernas land). Vi befinner oss i ett vackert, kuperat landskap täckt av skog och storslagenhet. Vi hör ett porlande vattendrag och ser ett sällskap komma ridande…

…och det är framförallt en kvinna som drar åt sig blicken. Vacker men sorgsen, i pråliga kläder träffar vi Mathilda av Lothringen som är törstig och trött efter en lång dag till häst. Hon liksom vi hänförs av det otroligt vackra landskapet och när hon ser vattnet uppmanar hon till avstigning.
Hon skrider ner till vattnet och kupar sina händer till en skål och låter sig väl smaka av det friska och kalla vattnet.

Då märker hon till sin stora fasa att hennes vigselring från giftermålet med den framlidne Geoffry IV (puckelryggen) har försvunnit ner i vattnet.
Förtvivlad faller Mathilda ner på knä och ber till den heliga Maria att om hon får tillbaka sin ring ska hon förära henne ett kloster på denna plats. Plötsligt bryter en forell vattenytan och i munnen har den ringen! Gud ske lov.

Spontant utbrister Mathilda att:
– Detta var sannerligen en gyllene dal (Aureus Vallis som sedan blev Orval).
Mathilda håller sitt löfte och idag kan vi fortfarande besöka klostret, vandra runt bland ruinerna och besöka Mathildas källa.

Vad ölen anbelangar så är det en helt annan historia…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Släpp skottarna loss…

Publicerad den 25 november, 2012 av skrubbe

Svara

…det är vinter!
När man beställer en ”scotch” i Belgien kan det hända att man blir besviken! Förvisso får man en maltprodukt men en jäst sådan och inte en destillerad.

I Belgien finns några få ales bryggda i en tradition som är hämtad, inspirerad eller hyllande till en skotsk öltyp som sedan 50-talet inte finns i Skottland längre.
Öltypen dök enligt vissa upp i Belgien under första världskriget (1914-1918) och den bryggdes främst för skotska soldater som var stationerade i Belgien.

Andra menar att typen fanns i Belgien innan kriget och att det var antingen en frukt av George Maw Johnson eller en hyllning till densamme. George Maw Johnsson var en bryggare från Canterbury som blev förtjust i Belgien, flyttade dit och blev förste utgivare av bryggarnas branschtidning ”Le Petit Journal du Brasseur”

Nå, vad är det för öl?
Förr var humle en dyrköpt vara i Skottland och om man är fördomsfull känner man till att skottar är snåla. ‘Scotch’ är en öltyp med lite humle, överdrivet med maltkaraktär och långa koktider för att få den mörk. Smakmässigt är de åt det söta hållet eftersom mycket restsötma finns kvar, lätta i kroppen vilket gör dem en aning vinösa, mörka som sagt och oftast relativt starka. Passar denna årstiden om inte annat och det har Glazen Toren tagit fasta på…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Zwanze 2012

Publicerad den 24 november, 2012 av skrubbe

Medan stora delar av eliten i öl-Sverige är och besöker Brekeriet så sitter jag på kammaren och längtar till nästa vecka!
Dels ska jag ha mitt kalas och dels så är det Zwanzedagen 2012.

Vad är nu detta för påhitt?
För fem år sedan fick Cantillon en idé om att släppa en speciell ‘årgångslambic’ under ett tillfälle varje år och i väldigt liten upplaga. 2008 dök första varianten upp och den var smaksatt med rabarber.

Följande år släppte de en fläderlambic (som sedan blev Mamouche) och 2010 blev det en vetelambic! (Döpt till ‘Blanche de Quenast’ trots att bryggeriet ligger i Bryssel. Namnet är en passning till bryggeriet Lefebvre som gör ‘Blanche de Bruxelles’ trots att de ligger i Quenast)

Förra året valde Cantillon att göra ett event av Zwanzedagen och då var lambicen smaksatt med Pinot d’Aunis-duvor. Bryggeriet gjorde det som ett ‘statement’ mot en infekterad andrahandshandel av öl. De var nämligen sjukt trötta på att sälja en öl för 6-8 euro ena dagen, för att dagen efter hitta den på e-Bay för 80 euro!

Den första december kl 21 lokalt runt om i världen knäcks årets zwanzelambic på 38 av Cantillons ‘kompiskrogar’. Tack och lov så ligger en av dessa krogar i Sverige. Årets smak är rabarber och anledningen till detta är att den tänkta zwanzelambicen för 2012 inte blev klar utan kommer istället bli Zwanze 2013. Se till att komma i tid om ni vill lägga rabarber på ett glas!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Är jag ute och cyklar?

Publicerad den 22 november, 2012 av skrubbe

Svara

-You wan’t something ordinary or something strange? (Gärna med rullande r…)
Standardfråga på den mest udda krog jag någonsin bevistat. Krog och krog förresten, skrotupplag, museum eller Pettsons verkstad.

Mr Lieven driver t’Velotje som är något av det ovanstående. Udda, excentriskt och en skärva av en värld så främmande. Trots all bråte och smuts är det värt ett besök. Ärligt talat tror jag att Albert och Herbert skulle plockat fram städborsten och ölen som serveras dricker du ur flaskan! Glasen är inte så inbjudande…

…och ölen är fryskall, men du tar det. Galet men kärleksfullt, en pusselbit som inte riktigt passar men som får dig att le. Är du i Gent och har lite tid över, knacka på och låt…

…monsieur servera dig.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hommage till en himmelsk nektar!

Publicerad den 22 november, 2012 av skrubbe

Av alla öl är du den som alltid levererar. Du är en ‘allväders’ och en alla tiders öl. Vare sig du smakar gröna bananer eller mullig mandelmassa, vare sig du är pinfärsk eller lastgammal. Alltid får du finnas och alltid ska du finnas.

Triplarnas urmoder och triplarnas triplar, jag dricker dig med andakt och jag dricker dig till fest, jag dricker dig i motvind och jag dricker dig på tisdagar.

Fantastiska skapelse, i upphälld majestät med kuddlik krona och gyllene drapering. Du lyser, du skiner! I graallik inramning ståtar du. Från första klunken till sista droppen, du hänför mig.

Av himmelska väsen är du kommen, av klostrets män är du bryggd och till oss vanliga dödliga är du bringad som en ynnest. Från kåpa till kupa, från munk till mun.

Amen!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En skön skröna.

Publicerad den 21 november, 2012 av skrubbe

Svara

För, i runda slängar, 500 år* sedan levde världens dåvarande mäktigaste man i området vi idag kallar Belgien. Mannen var kejsare och gick under namnet Karl V.

Karl var en törstig karl och tyckte allra mest om öl.
En het dag, i Herrens år, 1523 kom kejsaren in till bykrogen i Olen och beställde en bägare öl. Krögarens dotter blev så till den milda graden nervös att hon, hör och häpna, satte ner bägaren med handtaget åt vänster. Att vrida bägaren 180 grader eller dricka med vänsterhanden var uteslutet! Kejsaren som förvisso var törstig men på gott humör befallde då bysmeden att smida en bägare med två handtag.

Smeden gjorde en heroiskt snabb insats men när servitrisen kom med det nya kärlet var hon fortfarande så tagen att hon ställde bägaren med ena handtaget mot kejsaren och det andra i motsatt riktning.
Den nu bestialiskt törstige kejsaren befallde smeden att frambringa ett krus med tre handtag med lika inbördes avstånd.

Sagt och gjort. Till sist fick då den nu uttorkade kejsaren sin öl.
Bägaren i tenn (se bild nedan) finns för allmän beskådan i just Olen som ligger utanför Herentals (Antwerpen).

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Karl V levde mellan 1500-1558

Snart smäller det…

Publicerad den 20 november, 2012 av skrubbe

Mindre än tio dagar kvar till kalaset och idag fick jag de här två skönheterna levererade. Vackert, eller hur? Tack Christer! Supersnyggt…

Det är få som skriver den här menyn på näsan…

Väl mött!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

De fula ankungarna?

Publicerad den 20 november, 2012 av skrubbe

Svara

Mamma Monica sa alltid att:
– Man äter med ögonen.
Som ni förstår menade hon att det man petar i sig även måste se trevligt och gott ut.
När man ser det här undrar man vad Jean-Louis Dits mamma sa till honom?

Visst hävdar jag att är ‘belgiska ölens försvarare, nr 1’ men det finns gränser och jag har faktiskt lagt ner tid och pengar på konstskolor. Mmmm, blir ni inte lite sugna på en…

Jag har en tanke angående herr Dits smak som jag har fått genom att lägga ihop två plus två minus tre osv. Ångbryggeriet Vapeur har varit i Dits ägo sedan 1984 och då startade han det tillsammans med sin dåvarande fru Anne Marie Lemaire (Sitelle). En dröm gick i uppfyllelse för det unga paret tills tragedin slog till…

…1990 exploderade en ångpanna och Sitelle dog! Trots detta fortsätter Dits, han köper ny panna och träffar en ny fru men på vägen händer det något. Jag har aldrig träffat Dits och möjligen är jag ute och cyklar men man undrar ju…

Tro inte att jag ringaktar honom som bryggare för det. Det gör jag nämligen inte även om jag kan tycka att han borde hålla fingrarna ur kryddburken ibland och det ryktas om att hans nya fru har satt lås på kryddhyllan. I ölnördssvängen är han hyllad och det är ganska klurigt att få tag på Vapeurs öl så får ni chansen är det värt att prova. Många fula ankungar är fantastiska svanar…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Pannepotpurri

Belgosläpp 1:a december

En vacker skröna.

Släpp skottarna loss…

Zwanze 2012

Är jag ute och cyklar?

Hommage till en himmelsk nektar!

En skön skröna.

Snart smäller det…

De fula ankungarna?