Manneken Pis

Publicerad den 15 februari, 2013 av skrubbe

Man kan inte röra sig i Belgien eller åtminstone Bryssel utan att till slut stöta på denna lilla kissande pojke.

Den första statyn var av trä och var från sent 1300-tal men den som alla går och tittar på nu för tiden är av brons, gjuten av en skulpterad förlaga signerad Jérôme Duquesnoy 1619. Det finns många skrönor om vem den lille pojken var.
En av dem förtäljer om en Godfrid III, hertigen av Brabants son, som lyckades smita ut från palatset. Efter ett par timmar av intensivt letande hittades pojken kissandes i hörnet* där han nu står staty.

En annan version talar om när en fientlig invasionshär som var på väg att inta Bryssel. När de närmade sig frågade befälhavaren en liten kissande pojke åt vilket håll Bryssel låg. Utan att sluta kissa vände sig pojken om varpå hären följde strålen i tron om att det var den som visade vägen. Självklart leddes hären åt fel håll och Bryssel räddades!

En tredje variant berättar om en pojke som släckte en brand eller en brinnande lunta med sitt kiss och på det sättet räddade slottet alternativt stadshuset.
Jag skulle kunna fortsätta men jag nöjer mig här och konstaterar att Bryssels äldste medborgare ”Petit Julien”, som Manneken också kallas, är en stor turistmagnet.

På Bryssels stadsmuseum, Maison du Roi, på Grand Place hänger flera hundra olika kostymer som Manneken fått av statsmän, kungar och andra celebriteter. Först ut var Maximilian av Bayern och sedan har det bara fortsatt. Elvis, Obelix, tomten, Dracula och dalkulla. En dräkt för varje tillfälle!

Den lille battingen kissar hela sex liter i minuten. Sedan 1987 har pojken fått en kvinnlig motsvarighet som heter Jeanneke Pis. Hon är utförd av Denis-Adrien Debouvrie och är placerad där Delirium Village ligger. Unna den gärna en titt när du ändå är i gränden och dricker öl för det är den värd!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*korsningen Rue de L’Étuve/Stoofstraat och Rue du Chêne/Eikstraat

Något i hästväg.

Publicerad den 27 januari, 2013 av skrubbe

Svara

Om man som jag valt att snöa in på Belgien så finns det vissa saker man får på köpet och som man inte kan förbise. En av dessa saker är cyklingen. Jag måste erkänna att jag tyckte det var den roligaste sporten i världen när jag började med belgisk öl. Nu tycker jag att det är fantastiskt, förutom allt fusk.

En annan sak är hästar. Det går inte att undvika fakta att två av de mäktigaste och starkaste hästraserna har sitt ursprung från Belgien. Raserna heter Ardenner och Brabanthäst, de är båda stora kallblodshästar som kanske har sina storhetstider bakom sig. Det förtar inte deras historiska insatser…

…och på tal om historia kommer jag osökt in på sägnen om Bayard (inte Malin, hon heter Baryard).
Bayard är en mytomspunnen häst från en av de mest berättade historierna under medeltiden. Hästen tillhörde Aymon och hans fyra söner. På grund av en mängd kontroverser och dispyter användes Bayard som flykthäst åt sönerna. Till slut åkte ungarna fast men hingsten Bayard klarade sig och än idag kan man höra hans sorgsna gnäggande i Ardennerskogarna.

Självklart har hästen fått agera modell till ett gäng öl. Det är inte så konstigt med tanke på att den var bryggarens bästa vän långt in på 1900-talet. Mest känd av hästetiketterna är nog ‘Palm Speciale’ men som synes har även Bayard fått öl gjord till sin ära. Tyvärr har jag missat denna öl men tack och lov har jag haft glädjen att dricka Struises ‘Schommelpeird’. Bärnstensfärgat kraftfoder med många hästkrafter!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En blodig skröna

Publicerad den 22 januari, 2013 av skrubbe

Svara

”Antwerpen kan tacka Gud för Schelde och Schelde för allt annat.”
Så lyder ett gammalt ordspråk. Schelde är floden som rinner genom Antwerpen och denna plats har varit ankarplats sedan 800-talet och hamnstad sedan dess. Denna skrönan talar om en elak, mytomspunnen jätte som hette Druon Antigoon…

…och en hjälte vid namn Silvius Brabo, en orädd soldat som sägs ha varit släkt med Julius Caesar.
Antigoon var en hemsk tullare som högg handen av alla skeppare som inte kunde betala och slängde dem i floden. Ingen vågade trotsa den store besten förrän Brabo stod upp och betalade tillbaka med samma mynt. Med ett välriktat hugg skiljde han handen från Antigoon och kastade den i Schelde.

Det ögonblicket är förevigat i en fontän som stor på ‘Grote Markt’ (stora torget) och vissa hävdar att det är därifrån namnet Antwerpen* kommer ifrån. Det låter jag vara osagt men hur som helst är handen en del av Antwerpens stadsvapen och bilden som återfinns på det anrika bryggeriet De Konincks kapsyler och etiketter. De Koninck är numer en del av Duvel/Moortgat men det tror jag var ett lyft för bryggeriet som var på väg ner i slenterianölsträsket.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Ant’ skulle då vara hand och ‘werpen’ kasta men det antar jag att ni har förstått ändå…

Skvallerbytta bing bång!

Publicerad den 21 december, 2012 av skrubbe

Svara

Eftersom jag är född i en liten kommun är skvaller inget nytt för mig. Faktum är att folk visste ofta vad man innan man gjort det. Tack gode Gud att det varken fanns Facebook eller instagram när jag växte upp…

Jag vill bara göra klart att det här är inget förtal och jag har inga personliga problem med Albert II. Dock är jag väl inte direkt rojalist och jag är som sagt född i stad full av skvaller!
Det ryktas nämligen att kungen har haft lite kvinnoaffärer och som följd av detta har han fått åtminstone ett oäkta barn. Som sig bör förnekar kungen detta..

…men Struise har valt ett annorlunda grepp för att berätta för folk om vad som hänt men ändå inte. Barnet har växt upp och heter Delephine Boël. När Struise för några år tänkte döpa en bourbonekfatslagrad Black Albert till ‘4 Black Roses’ blev de ombedda av bourbondestilleriet att inte göra det. Eftersom ölen är en ‘bastard’ och ryktet om Delephine florerade tog de kontakt med henne och bad att hon skulle göra etiketten. Så fick det bli och ölen fick även bära hennes namn. Huruvida detta är sant eller inte låter jag vara osagt men ölen är en fabulöst god…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Rövare och banditer…

Publicerad den 12 december, 2012 av skrubbe

Svara

Jag vet inget annat land där skurkar, stråtrövare och bovar får så mycket uppmärksamhet i ölvärlden som i Belgien. Det finns något slags romantiskt frihetskämpeskimmer som skulle kunna kategoriseras som Brysselsyndrom…

Till att börja med har vi Brigand som på franska betyder just stråtrövare. Briganderna i Belgien var ett gäng flamländska bönder som 1798 med grepar och spadar återerövrade det viktigt strategiskt belägna kastellet Ingelmunster* från de franska soldater som belägrade det. Sedan dess har ‘nyckeln till Flandern’, som kastellet också kallas varit under flamländsk fana. 1986 köpte familjen Van Honsebrouck den lilla pärlan men redan 1982 började de brygga ölen. Brigand är en frisk, krispig tripel som ibland kallas ölens motsvarighet till Alsacevin.

Vidare bjuder vi en hemsk figur vid namn Antoine Joseph Moneuse. Den här snubben hade ett rövarband som kallades ‘Chauffeurs de Nord’ .Han var mest känd för att när han hade rånat sina offer så tog han deras skor och fjuttade eld på deras fotsulor. Kul kille…
Hur som helst är han avlägsen släkt med bryggerifrun Marie-Robert Purtois och därför har han fått en öl uppkallad efter sig. Hur är den? En semifunky ambree som kom till världen 1988 mjuk, torr och med skön karamellighet. Passa på om ni springer på…

Sist ut bland dessa banditer är en ung pojk från ett ungt bryggeri men som drivs av gamla stötar.
Jan de Lichte var endast 22 år när han togs fast och blev dekapiterad på stortorget i Aalst. Då hade han gäckat lagen och agerat flamländsk Robin Hood ett tag. En av Belgiens mest potenta veteöl döljer sig bakom namnet. Makalöst god, bryggd med fyra sädesslag** och en riktig sommarkvällssmekning.

Tack för stulen uppmärksamhet/
Jens Skrubbe

*Ingelmunster var från början ett kloster bildat av engelska missionärer på 600-talet, därav namnet. Anglo Monasterum blev till Ingelmunster…
**korn, vete, bovete och havre

Bryggarhelgon

Publicerad den 5 december, 2012 av skrubbe

Svara

Om man besöker ett bryggeri som har mer än femtio år på nacken kan man vara ganska säker på att det finns en absid med ett bryggerihelgon någonstans.

Helgonet jag refererar till är St Arnold(us) av Soisson och min gubbe föddes i Tiegem i Flandern 1040. Det finns de som helgar ett gäng Arnoldosar i Oudenaarde eller Arnulf från Metz. Kul för dem, men mitt är bättre!

Min och de flesta bryggares helgon är mest känd för att han var bryggare och fick bönderna att dricka öl istället för vatten under pesten. Det räddade mången lantbrukare eftersom ölet genom koket var destillerat och tämligen rent. Mer öl till folket!

Under slutet av sin korta karriär så retirerade pacifisten Arnold till klostret St Peters i Oudenburg. Där dog han 1087 och där återfinns hans reliker, han blev helgonförklarad 1121.

Steenbrugge är ett annat namn för St Peters och det är även en öl som är uppfunnen och ursprungligen bryggd av Paul Venneste på bryggeriet Gouden Boom i Brugge. Dubbeln kom 1980 och tripeln 1990 och var att dö för! Nu för tiden ägs de av Palm, Paul är borta och ölen är annorlunda…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En vacker skröna.

Publicerad den 26 november, 2012 av skrubbe

Svara

Om vi förflyttar oss ett millenium bakåt i tiden och låter tankarna vandra ner till ‘klacken’ av Belgien, Pays de Gaume (Gaumernas land). Vi befinner oss i ett vackert, kuperat landskap täckt av skog och storslagenhet. Vi hör ett porlande vattendrag och ser ett sällskap komma ridande…

…och det är framförallt en kvinna som drar åt sig blicken. Vacker men sorgsen, i pråliga kläder träffar vi Mathilda av Lothringen som är törstig och trött efter en lång dag till häst. Hon liksom vi hänförs av det otroligt vackra landskapet och när hon ser vattnet uppmanar hon till avstigning.
Hon skrider ner till vattnet och kupar sina händer till en skål och låter sig väl smaka av det friska och kalla vattnet.

Då märker hon till sin stora fasa att hennes vigselring från giftermålet med den framlidne Geoffry IV (puckelryggen) har försvunnit ner i vattnet.
Förtvivlad faller Mathilda ner på knä och ber till den heliga Maria att om hon får tillbaka sin ring ska hon förära henne ett kloster på denna plats. Plötsligt bryter en forell vattenytan och i munnen har den ringen! Gud ske lov.

Spontant utbrister Mathilda att:
– Detta var sannerligen en gyllene dal (Aureus Vallis som sedan blev Orval).
Mathilda håller sitt löfte och idag kan vi fortfarande besöka klostret, vandra runt bland ruinerna och besöka Mathildas källa.

Vad ölen anbelangar så är det en helt annan historia…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En skön skröna.

Publicerad den 21 november, 2012 av skrubbe

Svara

För, i runda slängar, 500 år* sedan levde världens dåvarande mäktigaste man i området vi idag kallar Belgien. Mannen var kejsare och gick under namnet Karl V.

Karl var en törstig karl och tyckte allra mest om öl.
En het dag, i Herrens år, 1523 kom kejsaren in till bykrogen i Olen och beställde en bägare öl. Krögarens dotter blev så till den milda graden nervös att hon, hör och häpna, satte ner bägaren med handtaget åt vänster. Att vrida bägaren 180 grader eller dricka med vänsterhanden var uteslutet! Kejsaren som förvisso var törstig men på gott humör befallde då bysmeden att smida en bägare med två handtag.

Smeden gjorde en heroiskt snabb insats men när servitrisen kom med det nya kärlet var hon fortfarande så tagen att hon ställde bägaren med ena handtaget mot kejsaren och det andra i motsatt riktning.
Den nu bestialiskt törstige kejsaren befallde smeden att frambringa ett krus med tre handtag med lika inbördes avstånd.

Sagt och gjort. Till sist fick då den nu uttorkade kejsaren sin öl.
Bägaren i tenn (se bild nedan) finns för allmän beskådan i just Olen som ligger utanför Herentals (Antwerpen).

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Karl V levde mellan 1500-1558

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Kategoriarkiv: skrönor

Manneken Pis

Något i hästväg.

En blodig skröna

Skvallerbytta bing bång!

Rövare och banditer…

Bryggarhelgon

En vacker skröna.

En skön skröna.