Utan att krångla till det eller på något sätt förvränga eller försköna sanningen kan jag säga att all min kunskap om belgisk öl är grundad i rädslan att bli skriven på näsan, att ha fel eller inte veta!

Denna rädsla har gjort att jag läst hyllmeter, följt med så gott jag kunnat på nätet, lyssnat på alla som kan mycket om öl och att jag besökt själva landet ett tjugotal gånger. Tanken är och har varit att jag ska bli bäst i världen på belgisk öl. Under mina första år sprang jag självklart på ett par minor när jag försökte mästra eller berätta saker. Nu har jag lärt mig vilka och vem man ska lyssna på och jag känner mig också väldigt trygg med min kunskapsbas och även om jag inte nått mitt mål än så ligger jag i bräschen. Om jag får vara så osvensk…

Jag hoppas också att jag inte trampar på för många tår eller är oaktsamt fördomsfull mot de som lyssnar på vad jag har att berätta om den magiska belgiska ölvärlden men ibland så måste även jag få säga ifrån! Jag vet inte hur många gånger jag har bitit mig i tungan när folk påstår att de druckit Westmalle Tripel på fat till exempel…

Men plötsligt händer det. Trisslottsfenomenet! I torsdags var det just ett sånt tillfälle när jag likt Petrus förnekade en öl inte mindre än tre gånger! Tack och lov är just denna gästen en mycket sympatisk man och trots mitt idoga nekande var han lugn och konsekvent. Till slut blev jag överbevisad! Ölen som tilldrog sig vår dispyt var Achel Extra Blonde! Av någon outgrundlig anledning har den gått under min radar. Nu visade det sig att den bryggts 2003 som en hyllningsöl till abbotten Marc Gallants 75-årsdag då med tillägget ‘Zomer’*. 2011 var det dags igen dock utan tilläggsnamnet så är man en riktig geek och har stött på båda kan man lista det som två**. Det verkar nämligen som de skiljer sig i procentsatsen. Ja, ja, tack och lov har jag säkrat åtminstone en av dem. Upp på hästen igen…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Zomer är flamländska/holländska för sommar.

**2003 var 8,5% och 2011 är 9,5%