Nytt ölmagasin.

Nu har jag skickat det sista bidraget till Sveriges första ölmagasin, C/O Hops. Det är otroligt ärofullt att som skribent få vara en del av denna revolution med tanke på att jag är färsk som en Pliny ska drickas…

20130625-221943.jpg
Idag fotades det sista i matjobbet som jag skrivet om det magiska Urban Deli. Jag förbannar mig själv för att som ‘matintresserad’ inte besökt detta mecka av mat förut. Det är FANTASTISKT. Jag ser mig själv som oberoende men man har missar något om man inte besöker någon av enheterna.

20130625-222549.jpg
Jag har även fått möjligheten att intervjua bröderna Ek på Brekeriet. Jag tror att alla superlativer redan sagts om dessa skånska pågar men jag försöker ändå. Det kan inte sägas nog för mycket och det de håller på med är värt att lyftas om och om igen…

20130625-223923.jpg
Förutom mina små artiklar är magasinet sprängfullt med läsvärda artiklar om öl så vänligen signera er på en prenumenation.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Grisette mot grisette

Då var det gjort! Uppdraget slutfört. Belgien mot Sverige. Sennes (och Bluejackets) ‘Greyjacket’ versus Brekeriets ‘Grisette’. Sverige, vi har ett resultat!

20130512-102843.jpg
Jag kan lika väl krypa till korset direkt, varför humla med sanningen. Det råder inga tvivel om vem som är närmast urtypen som jag förstått hur den ska vara. Brekeriet sopar banan med Senne/Bluejacket. Sverige vinner matchen med 3-0. Förvånad? Ja, lite…

20130512-104620.jpg
Jag har tittat på de tre faktorerna utseende, doft och smak. Vad jag har förstått ska en grisette vara bärnstensfärgad och då råder det inget tvivel om vem som är närmast sanningen. Doften och näsan är mer tvetydig men tyvärr slår Sennes humlekropp igenom och den moderniteten avgör poängen. Det viktigaste och mest avgörande är självklart smaken. Även här är Brekeriet mest autentisk. Med hästlängder. Sennes variant är en modern humlad blond som i min bok inte är i närheten av en grisette. En god och habil öl, absolut, men historiskt korrekt, nä…

20130512-112429.jpg
Jag vet att Sennes bryggare Yvan de Baets skulle kunna göra mycket, mycket bättre eftersom han är en av de mest kunniga i ämnet. Jag tror att amerikanarna från Bluejacket har haft lite för mycket att säga till om helt enkelt. Utan att överdriva vill jag påstå att Brekeriets öl är den mest historiskt autentiska grisetten som ölmarknaden har sett på årtionden. Förutom de tre ovanstående faktorerna har de nämligen även hållet sig på en alkoholnivå som traditionen kräver. Hatten av! Åter igen imponeras jag av dessa bröders kunskap och produkter. Det ska bli ett nöje att presentera deras öl för Yvan de Baets…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Två tolkningar!

För några månader sig var den historiska öltypen Grisette näst intill obefintlig på marknaden. Däremot finns det ett ökat intresse för historiska ölsorter och framför allt en intention att göra dem så autentiska som möjligt. Skrubbe saluterar detta!

20130504-150133.jpg
Äntligen får jag chans att prova två Grisettevarianter mot varandra, två stycken som jag har fullt förtroende för! Yvan de Baets som driver Brasserie de la Senne är kanske den person som kan mest om öltypen i fråga och de svenska bröderna Ek som är närmare sanningen än vad de antagligen är medvetna om själva…

20130504-152023.jpg
‘Greyjacket’ är en kollab mellan just Senne och ett Washingtonbaserat bryggeri som heter Bluejacket och en liten farhåga jag har är att den är aningens mer humlad än vad som var gängse när det begav sig. Brekeriets variant är en minimal batch bryggd på hörsägen och deras tolkning av varianten. Dessa faktorer spelar mindre roll i sammanhanget eftersom jag är tämligen säker att båda produkterna är det närmaste ni kommer att komma ett orginal av typen.

20130504-153220.jpg
Nu är min tanke att presentera Brekeriets Grisette och deras magnifika Saison för Yvan nästa gång vi ses för ett eventuellt framtida samarbete. De skullen kunna skapa underverk tillsammans! Mot framtida segrar…

Vänligen/
Jens Skrubbe

Linköping Beer Expo 2013 i backspegeln…

Några reflektioner kring Linköping Beer Expo. Man kan inte annat än att imponeras av familjen Lindblads (med Richard i spetsen) engagemang, framåtanda och prestation. Otroligt roligt att se och kul för Linköping. Jag njöt verkligen av fulla drag att vara där och för en gångs skull slapp jag oroa mig för att inte hinna lista allt…

20130311-220508.jpg
…eftersom de belgarna som fanns redan var avbockade. Med det menar jag inte att de var dåliga på något vis utan snarare tvärtom. Vad sägs om att alla (utom Orval) trappistbryggerier var representerade. Det fanns sex lambicer och två oud bruins plus tretton andra belgare från diverse* bryggerier. Lägg därtill ett gäng blandlandsbelgare och du har ett mer än hyfsat startfält. Förvisso var det mycket tack till VilleValla-folket att det såg ut som det gjorde men ändå.

20130311-221803.jpg
Nu var och är detta inte en festival som ska fokusera på belgarna, det inser till och med jag, utan främst på svenska mikro- och nanobryggerier.
Därför är det med glädje som jag ändå ser några av bryggerierna hämta sin kraft, inspiration och sina idéer ur den belgiska traditionen. Jag tänker peka tre olika öl från tre olika bryggerier.

20130311-221918.jpg
Först ut är det bröderna Ek från Brekeriet som har tagit öl-Sverige till en plats där den aldrig varit! Genom att anamma och ombesörja Brettanomyces i alla sina öl är helt galet kul. Att de också gör det så bra är ännu roligare! Jag skulle kunna peka på vilken som helst av deras öl men väljer ut Saisonen. Den genomsyras av en historisk smakförnimmelse som ingen av de moderna saisonerna gör (förutom Saison de la Senne då möjligen) Utan tvekan och utan eftertankens kranka blekhet sätter jag denna öl bland de tio främsta svenska öl någonsin.

20130311-222709.jpg
Bredvid dem på mässan fanns det fler skånepågar, närmare bestämt Malmö Brygghus. Vilket härligt driv och vilken uppsjö innovativa kreationer till öl de kunde uppbringa. Visst, allt är inte på plats än, men vänta ni! Bland deras öl vill jag lyfta fram den skånska lambicen Grand Crew. Det är så skönt att ni vågar ge er i kast med en öltyp som är näst intill helig! Fortsätt så (och det var det inget tvivel om förstod jag!)

20130311-223011.jpg
Sist ut vill jag lyfta på hatten för en stor liten bryggare också har bryggt en belgoklon. Björn på Oppigårds presenterade, 1200 Meter Djupt, som jag skulle kategorisera som en modern belgisk blond. Det är superkul när en tämligen etablerad bryggare väljer att gå den vägen. Förhoppningsvis får han gensvar och ekot drar in fler stora små bryggare i belgosvängen!

Tack Joel Linderoth för lånet av bilderna,
tack för uppmärksamheten och tack än en gång familjen Lindblad/
Jens Skrubbe

*Abbaye des Rocs, Bosteels, Duvel Moortgat, Het Sas, Slaapmutske

Grisette

För fem år sedan var det få svenska bryggare som visste vad en ‘saison’ var eller som överhuvudtaget ens hade i åtanke att brygga en ‘saison’! Nu finns det tydligen 26 st svenska saison enligt ratebeer (tack Fredrik). Kul och välförtjänt. Det är en fantastisk ölstil.

20130118-144449.jpg
Min undran är när eller om ‘grisette’ någonsin kommer att få samma nytändning och samma rampljus? Nu är det kanske inte alla som känner till denna ölstil som lever ett tämligen undanskymt liv i en nedlagd vallonsk kolgruva så låt mig få påminna era grå…
När jordbrukssamhället i de vallonska (främst Hainaut) delarna gick mot industrialism och framförallt kol & stengruvor så föddes nya idéer och ny öl. Eftersom ‘saisonen’ ansågs vara en bondöl fick ‘grisetten’, gruvarbetarnas öl, se dagens ljus.

20130118-145506.jpg
Som i så många andra fall vet man inte vad namnet härrör ifrån. Att ‘gris’ är grå på franska och det är en vanligt förekommande kulör i gruvan är alla med på men den feminina formen sätter griller i huvudet på folk. Porfyr var en av de saker man sökte efter i underjorden och dess grå färg har också koppling till namnet och mellan 1960-1985 så bryggde Lefebvre en ‘grisette’ som hette just ‘Porph Ale’ som var mycket uppskattad. När det begav sig fanns det upp emot 30 olika ‘grisetter’ men nu finns det bara ett bryggeri som håller namnet vid liv och hur typriktig ölen är kan jag bara spekulera i. Med tanke på att den har dykt upp i många former, färger, smaker och skepnader ställer jag mig lite skeptisk…

20130118-151830.jpg
En traditionell ‘grisette’ var svag, mellan 3-5%, lätt i kroppen, ren, torr och uppfriskande. Det låter väldigt ‘saisonlikt’ men enligt vissa kom ‘grisettens’ fräschör från humlen och inte från lactosyror som i en gammaldags ‘saison’. Mellan 1/7 och 1/10 av malten ska vara mältad vete vilket också är en skillnad från ‘saisonen’ samt att vissa hade långa koktider för att ölen skulle bli bärnstensfärgad. Dock menar andra att ‘grisetten’ var en gyllene öl så färgen verkar inte vara stilfaktor. Det skulle vara intressant att få pröva en stilren och ‘äkta grisette’, eller hur Brekeriet?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe