Trappist #2 Chimay

Från det minsta till det största. Chimay var de första trappistmunkarna att sälja öl kommersiellt och de var först med buteljera. Abbaye de Scourmont, som klostret heter, ligger vackert inlindat bland trä och jordbruk nära den franska gränsen i byn Chimay, därav namnet på ölen.

20130120-142533.jpg
Klostret började byggas av Westvleterenmunkar 1850 och de kämpade under knapra förhållanden i tolv år innan de var färdiga. Samma år, dvs 1862, producerade de sin första öl* ‘Bière Forte’ och genast började de sälja den till vanliga dödliga. Redan 1875 ekfatslagrade Chimay ölen och sålde den för en dyrare penning.

20130120-204452.jpg
Första hälften av 1900-talet var en tuff period för Chimaymunkarna. Både under första och andra världskriget plundrade och förstörde tyskarna klostret. Efter andra gången beslutade munkarna inte bara att bygga upp utan att modernisera och förbättra. Sagt och gjort, med fader Théodore och Jean De Clerck i spetsen placerade sig Chimay i framkant var det gällde forskning, utveckling och framåtsträvan…

20130120-212244.jpg
Det är ingen skräll att ölen bär färgerna röd, vit och blå. Munkarna här är väldigt frankofila. Som bilden visar brygger de tre olika öl** till försäljning. Svagast av dem är den rödaktiga, lite karamelliga ‘Chimay Rouge’ och den är inspirerad av ursprungsölen från 1862. Kraftigast och mörkast är Chimay Bleu’. Den lanserades som julöl 1948 men säljs sen en längre tid året om. Sist ut är ‘Chimay Triple’ men som föddes ‘Blanc’ 1968, det är den ljusaste och torraste av dem. Namnbytet gjordes 2002 i och med att munkarna släppte den vita på fat! Alla dessa finns på storflaskor (0,75l) och den blå finns på magnum och jeroboam.***

20130120-213709.jpg
På klostret lever det 20 munkar men om man räknar bryggeri, buteljering och marknadsföring plus alla de som jobbar med Chimayostarna kommer man upp i ett antal av ca 150 personer. Det är en ganska omfattande maskin och faktum är att det är en av de största arbetsgivarna i Hainaut (regionen/landskapet där Chimay ligger). Under 2011 producerade de 168500 hl och det gör dem absolut störst. Chimay är också den trappistöl som är lättast att få tag i, både här i Sverige men även utomlands och det är ingen skräll att de även dominerar exportsiffrorna bland trappisterna.
Det förtar inte att det är bra öl som fungerar utmärkt att lagra.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Faktum är att munkarnas första batcher var en dortmunder som hette ‘Bavaria’ men ganska snart kom de på bättre tankar.

**Munkarna brygger en öl till sig själva, ‘Chimay Dorée’, som ibland slinker ut till oss ofrälse men det hör inte till vanligheterna.

***2004 buteljerade munkarna ‘Chimay Triple’ på magnum men mig veterligen är det enda året.

Trappist #1 Achel

”Vi lever i Belgien men begravs i Nederländerna” säger munkarna på De Achelse Kluis, klostret som brygger de yngsta av alla trappistölen. Anledningen är att klostret, som är beläget i byn Hamont-Achel, ligger på gränsen mellan länderna och själva huskropparna med allt vad det innebär ligger i Belgien och kyrkogården i Nederländerna.

20130116-212346.jpg
Klostret uppfördes 1844 på en plats där det stått ett cistersienskapell sedan mitten på 1600-talet.
Munkarna började brygga öl redan 1852, mestadels för eget bruk, och gjorde så fram till första världskriget när de blev plundrade av tyskarna. Tanken var att bryggerinäringen skulle tas upp strax efter kriget men det skulle ta tid…

20130116-213412.jpg
När Achel 1970 öppnade en butik i anslutning till klostret där man kunde köpa choklad och öl fick de ofta förfrågningar om deras egen öl. Munkarna valde då att etikettera om en befintlig öl från ‘De Kluis’ (bryggarna av Hoegaarden) och gjorde så fram till 1985. Därefter lincensbryggde man en liknande öl först hos ‘Sterkens’ och sedan hos ‘Den Teut’ tills man beslutade sig för att öppna ett eget bryggeri.

20130116-220807.jpg
Dörrarna till bryggeriet slogs upp 1998, mycket tack vare hjälp av Westmalle, och inte nog med det utan man öppnade också en bryggpub vilket inte hade existerat i trappistvärlden förut! Fram till och med 2001 kunde man bara dricka öl från kran på klosterbryggpuben men då lanserades en ‘blond’ och en ‘bruin’ och det är de som finns än idag om än utan barnsjukdomar vilket jag tyckte de hade i början. Några år senare kom ‘Extra’ som är en kraftigare mörk öl, först tänkt som julöl, men munkarna tyckte den var så bra att de valde att brygga den året om. Bra beslut!

20130116-220706.jpg
Achel är det minsta av trappisterna på många sätt. Det är endast åtta munkar totalt på klostret och av dem är en involverad i ölbryggningen. Totalt är de två stycken som brygger och den årliga produktionen 2011 var blygsamma 4160 hl. Otroligt att vi utan problem kan beställa ölen här i Sverige!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

I.T.A.

I Vleteren i Västflandern sitter en organisation som alla inte har hört talas om men som utför sina plikter i det tysta. International Trappist Association (I.T.A) är ett organ som är till för att skydda och försvara autentiska trappistprodukter.

20130113-120343.jpg
Efter att ha haft många som skott sig på trappistnamnet tröttnade till slut Orvalmunkarna och gick till domstolen. 1962 i Gent fick munkarna lagen på sin sida och det skrevs en lag som skyddade ordet ‘trappistenbier/bière trappiste’. Den 6:e september 1985 förstärktes lagen ytterligare av en domstol i Bryssel och I.T.A bildades. Efter några år lanserade de hexagonen (bilden ovan) och den finns numer på alla produkter signerade trappisterna.

20130113-124018.jpg
Här är de kloster och de produkter som får bära logotypen:
Achel: öl
Orval: öl och ost
Scourmont-Lez-Chimay: öl och ost
Rochefort: öl
Westmalle: öl och ost
Westvleteren: öl
Koningshoeven (La Trappe): öl, bröd, kakor och choklad
Echt-Tegelen: sprit
Stift Engelszell: öl och sprit
Mont des Cats: ost (ölen bryggs av Chimay och får därför ingen stämpel)

Märk väl att trappistöl inte är en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappism

”Ora et labora” (bön och arbete) är trappisternas devis. Tack och lov innefattar en viss del av arbetet ölbryggning. Det händer att jag har gäster som beställer ‘trapetsöl’ och med lätt arrogans påpekar jag då att den bryggs på kloster och inte på cirkus!

20130112-203754.jpg
Trappistorden är en relativt ung orden som skapades på mitten av 1660-talet av en nybliven abbot*. Orden bildas på ett kloster i Frankrike (Orne) som heter La Trappe** och den bildas eftersom abboten tyckte att bland annat cisterciensorden hade slappat till sig! Ur detta skapades den hårdaste inriktningen inom det katolska munkväsendet.
Tystnadslöfte är föreskrivet förutom vid gudstjänst och bön. Ordensdräkten är vit med svart yllehuva och två svarta band som hänger ner på ryggen.

20130112-213758.jpg
Trappisterna försörjer sig som sagt på öl men också mängder av andra produkter. Munkarna eller nunnorna får inte lägga pengar på hög, allt överskott går till välgörande ändamål. Det övergripande organet till produkten måste komma från klostret även om de tar hjälp utifrån. Sist men inte minst måste produkten producerad innanför klostrets murar. Då föräras man nedanstående stämpel.

20130112-215249.jpg
Totalt finns det åtta trappistbryggerier och av dem ligger sex i Belgien. Under kommande veckor ska ni fånlära känna de sex belgiska trappisterna här hos mig. ‘Memento Mori’***

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Armand Jean le Bouthillier de Ransé

**Många, likt mig själv, tror eller har trott att det refererar till La Trappe i Nederländerna men det är bara ölens namn, klostret heter ‘Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven’. Tack Martin och Tomas för att ni uppmärksammade det…

**’Tänk på att du är dödlig’, vanlig hälsningsfras mellan munkarna.

Hommage till en superhjälte.

Utan honom ingen Chimay, utan honom ingen Duvel!
Strävan efter det nya kan göra oss blinda för det som var.
Vad det än må vara, glöm aldrig var du kom ifrån, glöm aldrig ditt ursprung och glöm aldrig din historia.

20121201-235600.jpg
Mannen jag talar om föddes i Bryssel 1902 och redan 1912 hade han förlorat båda föräldrarna.
Tuff start, men en bryggardotter och elva barn senare hade lyckan vänt.
Mannen jag talar om heter Jean De Clerck och förutom att han byggt upp bryggeri i Algeriet, hjälpt Artois och Van Roy i Wieze så har han renodlat De Konincks bryggeri i Antwerpen. Han har även hjälpt trappistbryggerierna Rochefort och Orval med bryggteknisk kunskap och konsultering.

20121202-000013.jpg
De Clerck var förutom lektor också författare till två volymer som anses vara grundstenar inom bryggerinäringen. ”Cours de Brasserie” (A Textbook of Brewing) är väl värda att titta efter i antikvariat om man har den läggningen. Förutom att han var professor på ‘École Supérieure de Brasserie’ i Leuven hann han också med att vara president i European Brewery Convention mellan 1963 och 1971.

20121202-164132.jpg
Två av De Clercks största bedrifter är för det första framtagningen av både den blå och den vita Chimayen. Tillsammans med fader Theodor kamperade de både 1948 när Chimay skulle ta fram en julöl som sedermera kom att bli Chimay Bleu och 1968 när ‘Trikoloren’ fullbordades i och med Chimay Blanc (Chimay Triple sedan 2002) lansering!
Den andra insatsen gjordes på Duvel Moortgat där det var De Clerck som renodlade den unika jäststammen (en ‘nedklippt’ McEwan’s-stam) och han gjorde den ljusa kraftiga djävulstripeln vi upplever idag möjlig. Duvel har en otroligt komplicerad jäsprocess och när den lanserades 1970 var den unik i sitt slag.
Jean De Clerck dog i Leuven 1978 och som en hyllning fick han sin sista vila på Chimaymunkarnas kyrkogård. Respekt!

Tack för uppmärksamheten