Två udda syrlingar tittar in…

Nu har Systembolaget slagit upp sina dörrar och idag är hyllorna åter påfyllda med ett gäng nyheter. Av dessa nykomlingar har två produkter belgiskt ursprung eller åtminstone belgisk anknytning.

Först ut har vi den normalt sett svårfunna blandprodukten Tuverbol. Denna smäktande ädelsten består av 9/10 specialbryggd starkare version av Loterbol Blond och 1/10 lambic från 3 Fonteinen. Denna skapelse såg dagens ljus 2006 för första gången och är från början ett resultat av ett misstag. Det hela började 2004 med att bryggeriet Loterbol (på den tiden hette de Duysters) lyckades med konststycket att ‘snedjäsa’ ovanstående brygd vilket innebar att den blev 11-12% istället för förväntade 8%. Nåväl, nöden är uppfinningarnas moder och först försökte de lansera denna starkare produkt som en ny sådan under namnet Straffen Brol men det föll inte i god jord. Dock gav bryggaren Marc Beirens inte upp och eftersom han är god vän med Armand Debelder på 3 Fonteinen föddes idén till den brygd vi ser idag. Magiskt!

Produkt nummer två berättade jag om när projektet var i sin linda och det är ett unikt samarbete mellan det kultförklarade amerikanska bryggeriet Dogfish Head och det mytomspunna Rodenbach från Roeselare i Belgien. Märk väl att detta är det sistnämnda bryggeriets första samarbetsöl någonsin. Stort! Denna burkade pärla som fått namnet Vibrant P’Ocean beskrivs av dem själva på följande sätt:

It was at an annual meeting of the world’s leading brewers (the Craft Brewers Conference in 2018) that our relationship with Rodenbach began, blossoming over a few good sour beers.

Inspired by the ocean that connects us, Vibrant P’Ocean is a complex, ruby-colored ale with tart, dry flavors of jammy berries and floral lemon. To create this trans-oceanic potion, we carefully combined two unique base beers – one developed by Rodenbach and the other by our brewers here in Milton.

Rodenbach’s portion – a two-year, foeder-aged sour from its legendary, standing oak casks – was brewed in Belgium before making its 3,400-mile (or 1,000-nautical league) voyage to Delaware.

From there, it was blended with our portion – a kettle sour brewed with pilsner malt, malted wheat, elderberry, elderflower, sliced lemons and Belgian fleur-de-sel.

“We are absolutely honored to be the first to collaborate and create a beer in partnership with Rodenbach, the world’s most well-respected maker of sour beers,” says Dogfish Head founder Sam Calagione. “I’m proud to say that our teams contributed equally on every creative facet of this beer – from the brainstorm to the brew to calibrating the vibrant, red hue of the beer though specific grain and fruit blends. We really took our time and focused on creating a mouth-puckeringly magical drinking experience.”

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Mengbier/Versnijbier

Belgarna har sedan några år tillbaka ett par varianter av ‘Mengbier’ eller ‘Versnijbier’ (blandöl). Detta är en öltyp med lång tradition men som under stora delar av 1900-talet var helt utdöd.

IMG_0603.JPG
Marc Limet från Kerkom snappade upp detta och 2003 släppte han en produkt som kallades Reuss. Det är en blandning av Bink Blond och lambic från 3 Fonteinen. Efter det har några bryggerier följt efter men jag är förvånad att det inte är fler eftersom det är väldigt uppfriskande och fräscha produkter.

IMG_0602.JPG
Under 2000-talet följde Duysters med sin Tuverbol, Dilewyns med Vicardin och De Ranke med Cuvée de Ranke. Till en början gick öltypen under namnet Reuss men nu för tiden benämns de Mengbier alternativt Versnijbier, åtminstone av mig.

IMG_0606.JPG
Om man tittar på ovanstående produkter så föll det sig så att Duysters hade en Loterbol Blond som snedjäste och för att få bukt på produkten blandade man den med lambic från 3 Fonteinen. Vicardin är en mix av Vicaris Tripel och en ettårig lambic från Girardin. De Rankes magnifika produkt är också en blandning med lambic från Girardin men där har vi deras Guldenberg som väger upp syran.

IMG_0609.JPG
Öltypens historia är kanske inte lika romantisk som dagens utan förr var det helt enkelt ett sätt att sälja öl som redan hade passerat bäst-före-datum. Dels kunde krögare, genom att blanda lambic i surnade pils/blondes, sälja det som en ‘ny’ produkt istället för att slänga bort ölen och dels kunde lambicbryggare få liv i andra bryggeriers ‘döda’ öl. En win-win för alla parter, helt enkelt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe