Trappist #3 Orval

Då var det dags för ”God’s homebrew” som Tim Webb kallar denna öl. Nästan längst ner i klacken på Belgien ligger klostret Abbaye Notre Dame d’Orval. Nära den franska gränsen omringad av skogsbeklädda kullar (belgarna kallar det berg) i den gyllene dalen ligger detta vackra kloster. Oftast ligger det hela inlindat i en mytisk dimma eller är det bara jag som känner så?

20130128-214746.jpg
Orval är både äldst och yngst. Om man bortser en aning från den magiska legenden grundades ett kloster här av Benediktinermunkar redan 1070. De blev inte långvariga och sedan tog det 62 år innan några Cisterciensermunkar tog tag i religiositeten. På senare delen av 1600-talet uppgick klostret i den nyskapande Trappistorden men den tycktes för hård och redan tidigt 1700-tal återgick man till Cistercienserna. Under slutet av 1700-talet plundrade och förstörde fransmännen åtskilliga kloster och 1790 var det Orvals tur att falla offer. Sedan skulle det gå över 130 år innan klostret byggdes upp igen 1926. Arkitekten hette Henri Vaes och han har även designat…

20130128-222048.jpg
…flaskan, etiketten och glaset! Otroligt delikat och en av de snyggaste presentationerna bland de belgiska ölen, tycker jag. Hur som helst kom bryggnäringen igång 1932 och den förste bryggmästaren var en tysk vid namn Pappenheimer. Det var även han, tillsammans med två belgare*, som skapade den unika ölen Orval. Visst har den genomgått små ändringar men den har ändå lämnats tämligen orörd (åtminstone till 2007).

20130128-224139.jpg
Nå, vad är det som är så unikt med Orval? Först och främst är att ölen är solitär. Bryggeriet brygger en öl** och inget mer. Sedan har vi torrhumlingen som åtminstone på 30-talet var mer eller mindre okänt i Belgien. Vattenprofilen i området innehåller mycket bikarbonat och det sätter också sin prägel. Flaskjäsningen tar längre tid (fem veckor) beroende på att det är kallare i Orvals källare än i de andra trappisternas. Sist och störst är ”Goût d’Orval” (Orvalsmaken) som kommer från den konstiga och komplicerade Brettanomycesjästen (densamma som återfinns i lambic). Förutom toner av läder och stall äter den också sockerarter som andra jäststammar lämnar, vilket bidrar till Orvalens unicitet.

20130128-225122.jpg
Det här är Orvals före detta bryggmästare Jean Marie Rock och det hade han varit sedan 1985 När han för ett par år sedan lämnade över till Anne-Francoise Pypaert. Rock är fortfarande ansvarig och han är ett aktat namn inom bryggerivärlden trots att Orval bara brygger en öl! Dock har det hänt saker med ölen de senaste åren som några ölnördar har anmärkt på.*** Själv tar han det hela med ro även om jag hört rykten om att han är på väg från Orval, men det får stanna mellan oss.

20130128-233801.jpg
Bryggeriet, längst ner till höger, ligger som ni ser innanför klostrets murar som reglerna säger. Dock är det inga munkar involverade i bryggningen utan de ser bara till att allting sköts inom ordens riktlinjer. Enligt Rock har de 16 munkarna som bor på klostret fullt sjå med sitt och även om de vill, har de ingen möjlighet att hjälpa till. Gud tar tid…
Tack vare en mängd investeringar under senare år lyckades Orval få ut 76400 hl öl under 2011 (Närmare 23 miljoner flaskor!) Vilket gör dem till tredje största trappistbryggeri.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Honoré van Zande och John Vanhuele

**Tre gånger/år blandar de ut den vanliga Orvalen med 50% vatten, lite jäst och lite socker. Buteljera och vips så har munkarna något att dricka. ‘Petit Orval’ eller ‘Orval Vert’ kallas den och den håller 3,4%. Sedan tidigt 2000-tal har också Rock bryggt testbatcher på fat men de finns bara på klostret och är bara till honom, enligt han själv…

***Saker som hänt Orval under sista tjugo åren. 1993 börjar de manipulera vattnets pH. På 90-talet slutar de med hela humlekottar och går över till extrakt och pellets. Under sent 90-tal byter de jästankar vilket bland annat minskar primärjäsningen en hel dag. Från och med 2004 ökar de produktionen markant, de bygger till en ny lagringskällare med sex 200 hl-tankar. De investerar i en ny flasklina 2005 och framför allt så installeras ett nytt brygghus under 2008. Det är inte konstigt om ölen ändrat karaktär och minskat i komplexitet, eller? Vi får se vad som händer de närmaste åren när allt sätter sig…

Hommage till en superhjälte.

Utan honom ingen Chimay, utan honom ingen Duvel!
Strävan efter det nya kan göra oss blinda för det som var.
Vad det än må vara, glöm aldrig var du kom ifrån, glöm aldrig ditt ursprung och glöm aldrig din historia.

20121201-235600.jpg
Mannen jag talar om föddes i Bryssel 1902 och redan 1912 hade han förlorat båda föräldrarna.
Tuff start, men en bryggardotter och elva barn senare hade lyckan vänt.
Mannen jag talar om heter Jean De Clerck och förutom att han byggt upp bryggeri i Algeriet, hjälpt Artois och Van Roy i Wieze så har han renodlat De Konincks bryggeri i Antwerpen. Han har även hjälpt trappistbryggerierna Rochefort och Orval med bryggteknisk kunskap och konsultering.

20121202-000013.jpg
De Clerck var förutom lektor också författare till två volymer som anses vara grundstenar inom bryggerinäringen. ”Cours de Brasserie” (A Textbook of Brewing) är väl värda att titta efter i antikvariat om man har den läggningen. Förutom att han var professor på ‘École Supérieure de Brasserie’ i Leuven hann han också med att vara president i European Brewery Convention mellan 1963 och 1971.

20121202-164132.jpg
Två av De Clercks största bedrifter är för det första framtagningen av både den blå och den vita Chimayen. Tillsammans med fader Theodor kamperade de både 1948 när Chimay skulle ta fram en julöl som sedermera kom att bli Chimay Bleu och 1968 när ‘Trikoloren’ fullbordades i och med Chimay Blanc (Chimay Triple sedan 2002) lansering!
Den andra insatsen gjordes på Duvel Moortgat där det var De Clerck som renodlade den unika jäststammen (en ‘nedklippt’ McEwan’s-stam) och han gjorde den ljusa kraftiga djävulstripeln vi upplever idag möjlig. Duvel har en otroligt komplicerad jäsprocess och när den lanserades 1970 var den unik i sitt slag.
Jean De Clerck dog i Leuven 1978 och som en hyllning fick han sin sista vila på Chimaymunkarnas kyrkogård. Respekt!

Tack för uppmärksamheten

En vacker skröna.

Om vi förflyttar oss ett millenium bakåt i tiden och låter tankarna vandra ner till ‘klacken’ av Belgien, Pays de Gaume (Gaumernas land). Vi befinner oss i ett vackert, kuperat landskap täckt av skog och storslagenhet. Vi hör ett porlande vattendrag och ser ett sällskap komma ridande…

20121125-233608.jpg
…och det är framförallt en kvinna som drar åt sig blicken. Vacker men sorgsen, i pråliga kläder träffar vi Mathilda av Lothringen som är törstig och trött efter en lång dag till häst. Hon liksom vi hänförs av det otroligt vackra landskapet och när hon ser vattnet uppmanar hon till avstigning.
Hon skrider ner till vattnet och kupar sina händer till en skål och låter sig väl smaka av det friska och kalla vattnet.

20121126-092509.jpg
Då märker hon till sin stora fasa att hennes vigselring från giftermålet med den framlidne Geoffry IV (puckelryggen) har försvunnit ner i vattnet.
Förtvivlad faller Mathilda ner på knä och ber till den heliga Maria att om hon får tillbaka sin ring ska hon förära henne ett kloster på denna plats. Plötsligt bryter en forell vattenytan och i munnen har den ringen! Gud ske lov.

20121125-234556.jpg
Spontant utbrister Mathilda att:
– Detta var sannerligen en gyllene dal (Aureus Vallis som sedan blev Orval).
Mathilda håller sitt löfte och idag kan vi fortfarande besöka klostret, vandra runt bland ruinerna och besöka Mathildas källa.

20121125-235442.jpg
Vad ölen anbelangar så är det en helt annan historia…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe