Ekfatslagrade ‘häxor’

Under nästan 27 år har belgarna kunnat dricka brygder döpta efter en folklore i form av en häxa vid namn Quintine. Sedan några år tillbaka är även detta namnet på bryggeriet som tidigare hette Ellezelloise. Förutom ovanstående ‘häxöl’ är de även kända för den fenomenala Hercule Stout.

Nu har de äntligen släppt tre ekfatslagrade produkter vilket jag uppskattar och i sanningens namn tycker är på tiden. De kallar serien för Quintine Vintage och grundölen i två av dessa är bryggeriets julöl Quintine de Noël. Den ena av dessa två har vilat sex månader på Cognacfat medan den andra versionen har tillbringat fem månader på Romfat. Till den tredje och sista produkten har de använt deras ekologiska veteöl Quintine Bio Organic som fått harmonisera fem månader på vitvinsfat av typen Bourgogne Blanc.

Det ska bli oerhört kul att inmundiga dessa pjäser om man lyckas komma över dem. Hoppas, hoppas, hoppas…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Livsviktigt, eller?

Är det verkligen så viktigt?

Visst blir jag förbryllad att vi på Pressklubben, trots alla ansträngningar, år efter år blir förbisedda när det kommer till diverse utmärkelser eller priser. Jag kan också bli genuint ledsen när någon sågar mig, dissar ovanstående krog, nedvärderar Belgoklubben eller smutskastar mina prestationer.

Emellertid börjar jag att bli så gammal att jag vet att saker och ting går i cykler. Helt plötsligt vänder det och ljuset i tunneln blir starkare. Dock innehåller livet icke ölrelaterade objekt, händelser som förblir svarta och som inget vitt rår på. Föremål och omständigheter som får mig att ställa frågan:

Är det verkligen så viktigt?

Imorgon är det åter igen Skrubbetorsdag och jag tar på mig masken, smulan och förklädet. I bruset, under rushen, bland leenden och mellan bongar. Hålla fokus, agera, servera utan att brisera.

Ovanstående brygd, den fenomenala och mulligt mörka Hercule Stout kommer att kopplas imorgon som en påminnelse till mig själv, en nattfärgad post-it-lapp som berättar om sakers vikt i förhållande till varandra.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe