Nog för att jag visste att just tisdagen den 13:e februari 2018 skulle bli bra men jag hade ingen aning om HUR bra den skulle bli när klockan ringde vid 5 på morgonen. Anledningen till att jag visste att den skulle bli bra var att jag gjorde min 44:e resa till Belgien och att vi hade ett möte på Cantillon inplanerat.

   
Vi gled in på ett Cantillon så fort vi hade landat och blev behandlade på ett suveränt sätt. Efter avslutat möte med Jean Van Roy fick vi möjlighet att testa en ny öl som är bryggd för Monks i Philadelfia och deras 20 årsjubileum. Den var inte riktigt klar än men den var redan helt fantastisk, ett glas som andades svensk sommar och solstinn midsommar. När det blev dags för lunch tackade vi för oss och begav oss till Moeder Lambic. Väl där stötte vi ihop med ägaren Jean Hommeler som helt plötsligt styrde upp en dejt med ett av Bryssels nykomlingar till bryggeri.

Plötsligt befann vi oss på Nanobrasserie L’Erimitage och trots kort livsslängd presenterade en snygg, ren och modern uppställning öl. Imponerande och gästvänligt. Härifrån gav det ena det andra och lika plötsligt som sist befann vi oss i en taxi på vär till ytterligare en av de nya Brysselbaserade bryggerierna. 

 En av Jean Hommelers föredetta anställda har sedan något år ett eget bryggeri vid namn No Science och sedan ett tag tillbaka är det ett enmansbryggeri. Återigen möts vi av snygga, rena och moderna belgiska produkter som imponerar. Vår resa får ytterligare en ny vändning när bryggaren frågar om vi är intresserade av ett till bryggeribesök vilket innebär en promenad på 15 meter till grannarna En Stoemelings.  Även detta blir ett kärt möte och återigen möts vi av en otrolig gästfrihet samt ett gäng sköna brygder.  

Som grädde på moset under denna bryggeribesökarfrenzy blir vi inbjudna till Brasserie de la Senne vilket innebär att vi får vårt femte bryggeribesök på åtta timmar. Helt fantastiskt och helt underbart. Resten av kvällen spenderades på en av Bryssels bästa restauranger men det är en annan historia…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe