Förvånasvärt pigg efter gårdagen startar lördagen med en bussresa som tar oss sydost om Liège. Det första stoppet var helgens fjärde bryggeribesök. I den pittoreska byn Lierneux belägen i Ardennerna, vilket innebär att landskapet är tämligen kuperat och där lummighet bara är förnamnet, stannade vi till hos Brasserie de la Lienne.

   
Bryggeriet som drogs igång för fyra år sedan av syskonen Mélissa och Nicolas Résimont är beläget i en robust stensatt gammal lada. Otroligt charmigt. Efter en kort redogörelse om bryggeriet blir vi hänvisade till det gamla höloftet vilket numer är ombyggt till en mysig bar.

 De la Liennes produktlina är habil, snygg samt väldigt ren och består av fyra olika öl. Åtminstone tror vi det men när bussen står och väntar utanför dyker det plötsligt upp en fullkomligt förträfflig ekfatslagrad variant av bryggeriets flaggskepp Lienne. Ölen har fått namnet Lienne The Belgian Goat och med den värmande innanför västen fortsatte resandet mot klostret Stavelot.  

   
Här väntade lunch och självklart hade klostret ett par egna öl. Emellertid noterade jag ganska snabbt att jag befann mig på en restaurang som bryggeriet Haacht hade satt tänderna i vilket fick mig att tro att de ‘unika’ brygderna endast var Tongerloprodukter med nya namn och etiketter. Klosterbutiken var dock mycket trevlig och förutom att jag äntligen hittade en burk Sirop Artisanal d’Aubel hade den ytterligare tre öl som jag inte sett förut. Nu var det inte bara klockan som tickade…

 Nästa stopp var den magiskt charmiga och likt Brasserie de la Lienne fenomenalt vackert belägna Brasserie de Bellevaux. Detta var ett av få ställen på resan som jag tidigare besökt och efter som jag är bekant med familjen Schuver som driver det blev det ett kärt återseende. Bellevaux har varit igång sedan 2006 och rutinen lös igenom märkbart. Kort introduktion och visning innan vi tog plats på bryggeriets härliga terrass som dagen till ära badade i sol.

Glatt överraskad noterade jag att bryggeriet hade tre nya produkter som jag i tur och ordning kunde njuta mig igenom tillsammans med tallrikar dignande av lokala delikatesser. Av de nya brygder jag testade stack Amarelle ut mest. Detta är sonen och numer huvudbryggaren Tom Schuvers experimentöl och det är en ekfatslagrad Kriek på hela 9% som i klarrött lös i kapp med solen.

 Bussresan hem var inte den livligaste jag varit med om. En och en halv dags flängande och ölinmundigande började ta ut sin rätt men väl tillbaks i Liège var alla pigga(re) igen. Nu vankades det stadsvandring med pubbesök samt middag.

Puben vi siktade på heter Beerlover’s Café och ingår i de båda turistbyråernas kampanj om att allt om och kring Liège ska knytas till just ölälskare. Till min stora glädje var detta ett av de få ställen som fått äran att servera Tilquin Quetsche Draft Version som hade premiär för drygt en månad sen. En fågel har viskat i mitt öra att det med största sannolikhet är på väg fat av denna sprikosfärgade skönhet till Sverige senare i år.

Nåväl, middagen som följde var raka motsatsen till föregående kväll. På ett anrikt och gediget gammalt pang som heter Lequet serverades vi husets specialitet, Boulet. Kanongott och mer en håll-käften-ät-och-drick-mentalitet som jag har svårt att tro skulle fungera i Sverige men jag gillade det starkt och satt mest och log.

Kvällen avslutades på Liège Summer Beer Lovers Festival och trots att regnet börjat strila så sakteliga var det en välbesökt tillställning. Jag tror inte jag någonsin varit på en mässa där kvaliteten och kvantiteten varit så jämlik. Nog för att det var utomhus men det var väldigt högt till tak! Jag tickade runt lite men mest hängde jag med Brasserie de Bastogne, Brasse & Vous och De la Senne. Efter tre intensiva festivaltimmar lockade kudden mer än mer öl och John Blund behövde inte svänga förbi…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe