En av standardfrågorna när man jobbar och lever med öl är vilken som är favortölen. Det kräver ofta motfrågor. Vad är det för väder? Vad är klockan? Vilken årstid är det? Vad har jag ätit och druckit? Hur mår jag? Var är jag? Är det på riktigt eller hypotetiskt?
Allt detta är givetvis av värde när det gäller god öl i allmänhet men favoritölen bör vara en allväders, alla tiders och alla tillstånds öl. Westmalle Tripel är en sådan öl och i min bok är det en öl som har allt jag letar efter och därför är det mitt standardsvar…
…men sedan har jag en favoritöl alla kategorier, en helig graal, en svårplockad anemon, en nektar att drömma om. Jag kallar den min ‘ölnördsfavorit’ och brukar inte stå och skrika om den eftersom den är mer eller mindre omöjlig att få tag på! Det kan sticka i ögonen på folk…
Ganska snart efter att en av mina döttrar hade fötts 2007 var jag på besök hos Dirk och Leen på Kulminator i Antwerpen. Kvällen slutade med att min dotter fick en sådan öl från 2005 i present. Lite avundsjuk blev jag allt!
En skillnad med den från 2005 och min absoluta favorit från 2000 är storleken på flaskan, en annan är att 05:an heter ‘Special Reserva’ och 00:an bara ‘Reserva’ och en tredje är små delar av ölens uppbyggnad, men ändå! Förutom dessa år har ölen bara bryggts 2008 och 2010.
För er som inte redan räknat ut det så är det ‘Stille Nacht (Grand)*Reserva’ jag pratar om. Ölen föddes ur en mängd slumpartade händelser** för fjorton år sedan och jag fick glädjen att njuta av några flaskor under 2006 eftersom en krog i Stockholm hade kommit över en batch. Halleluja!
Mitt januari blev lite ljusare och livet en aning lättare när jag häromdagen kom över en 2010:a. Maken till glädje att åter ha möjlighet att dricka ‘världens godaste öl’ värmde. Det har nämligen sagts mig att 10:an är den som är närmast 00:an. Vilken lycka!
Vad är nu detta för mirakeldryck? I grunden är det den fantastiska Stille Nacht som är Dolles julöl. Den är en malt- och humlestinn öl med kraft i bitarna***. God redan där men som grädde på moset läggs den på Bordeauxfat i 18-25 månader och då sker trolldom! Det är bara att buga och bocka för mannen med de magiska egenskaperna, Kris Herteleer. Bedankt voor het wonder!
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe
* Ord för stor som åtminstone jag och mina ölvänner (och säkert fler med oss) lagt till eftersom ölen kommer på storflaska.
**I slutet av 1999 fick Kris och några andra bryggerier veta att Rodenbach skulle sluta leverera jäst. En väldigt komplex jäststam som inte låter sig kultiveras så lätt. Det som hände var att tre pallar av Stille Nacht började explodera och den rådige Kris valde då att knäcka flaskorna och hälla dem på ett Bordeauxfat han hade stående. Resten är historia…
***basen är Pale Ale malt och den humlas med bl.a. Fuggles. Lååång koktid på fem timmar och torrhumlad och stryrkan landar på 12%. Reservan är 13%
