Vättar på loftet…

Igår fick jag en fråga av Fredric och efter närmare eftertanke tyckte jag det passade som ett inlägg. Frågan löd var La Chouffes fascination för tomtar kommer ifrån?

20130523-011231.jpg
Jag brukar säga till gästerna i baren som anklagar den lille luvmannen för tomte att:
-Det är ingen tomte, det är en vätte. Tomtar finns bara till jul medan vättar finns året om.
Min enda förklaring till denna hysteri är att området i Ardennerna där bryggeriet Achouffe ligger är det otroligt populärt med trädgårdstomt.. förlåt, trädgårdsvättar, rådjur, väderkvarnar och allehanda trädgårdsutsmyckningar. Jag har sett trädgårdar som är helt belamrade med denna typer av pynt. När bryggeriet bildades 1982 behövde man en maskot och då låg dessa små gnomer nära till hands.

20130523-011323.jpg
Som synes har bryggeriet växt och sedan 2006 är det inkorporerat i Duvel/Moortgatkoncernen. Tack och lov har det inte påverkat produkterna något nämnvärt. En La Chouffe är fortfarande en La Chouffe. Snarare har fler kommit i kontakt med det lilla otillgängliga bryggeriet och följden har blivit att Achouffes öl finns på småflaskor vilket ökat kundkretsen avsevärt!

20130523-011848.jpg
Fusionen innebar också att grundarna Chris Bauweraerts och Pierre Gobron fick en rejäl pension och kunde ägna sig åt det de egentligen vill nämligen att flyga radiostyrda flygpl… förlåt, Chouffeplan!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Slaapmutske Tripel

Ikväll kommer jag kunna presentera en av, enligt mig, världens bästa fatöl på jobbet. Slaapmutske Tripel är bryggaren Dany de Smets första öl och den såg dagens kommersiella ljus 1999.

20130502-152515.jpg
Många svenskar tycker namnet är förvånansvärt roligt och jag är tämligen trött på fnissande gubbar i 50-årsåldern som beställer en slapp… (Väx upp!)
Det har inget med det att göra utan är helt enkelt ett flamländskt ord med samma dubbeltydighet som det engelska ordet ‘night cap’.*
Ölen föddes nästan samtidigt som Dany och hans fru Marleen Vercaignes son Jonas. Traditionsenligt kallades ölen till en början ‘Jonas bier’ men när den skulle ut på marknaden ville de ha ett annat namn.

20130502-153524.jpg
Geniknölar gnuggades men man kunde inte hitta något passande namn. Samtidigt skulle man ta hand om ett spädbarn som vägrade sova på nätterna Efter många sömnlösa dygn fick de rådet av Marleenes mamma att doppa Jonas napp i öl och det gjorde tricket! Genom ett trollslag löstes familjens gordiska knut! Jonas sov på nätterna och namnet på ölen samt bryggeriet var givet.

20130502-154302.jpg
En smålustig situation hände när Systembolagets motsvarighet i Norge, Vinmonopolet, skulle ta in ölen. Allt var i stort sett klart när de nåddes av ovanstående historia. Dock hade den multiplicerats i magnitud och när de hörde den lät det som Dany och Marleen matat Jonas med öl för att han skulle sova och ölen stoppades! Tack och lov har det styrts upp och nu är Slaapmutske Tripel en stående produkt på Vinmonopolet. Förhoppningsvis får vi också möjlighet att köpa den i Sverige snart också. Om den liggande offerten går igenom kan vi köpa Tripeln på 75:a inom en snar framtid…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

”Jag gillar inte öl…”

Detta är en kommentar som jag får titt som tätt i baren. Utan att skriva någon på näsan försöker jag lite försiktigt berätta för vederbörande att de antagligen inte provat rätt öl för just dem.
I 90% av fallen får jag personerna i fråga att åtminstone dricka en öl och det är alltid en lite seger!
Nedan tänkte jag presentera mina tankegångar kring antiöldrickares öl.

20130408-212553.jpg
Ciderdrickare 1(typ svenska söta)
Kanske den lättaste gruppen att övertyga eftersom det i Belgien finns en ocean av sötade fruktöl med frukter och bär som inte ens fanns i Edens lustgård! Det kan antingen vara fruktlambicer eller smaksatta veteöl. Äpple, hallon, passion och persika går nästan alltid hem. Körsbär, mango, jordgubbar och svartvinbär brukar också falla i god jord. Blåbär, banan, citron, honung och ananas kan behöva lite mer övertygelse.

20130408-213029.jpg

20130408-215915.jpg
Ciderdrickare 2 (typ franska eller engelska torra och syrliga)
Denna typ av drinkare är något mer medveten än ovanstående och är lite känsligare när man försöker få dem att testa något annat än det de beställt. Enligt min mening finns det tillräckligt med härlig spontanjäst öl i olika varianter som borde tillfredsställa deras lystmäte. Det finns exempel både med och utan frukt.

20130408-220306.jpg

20130408-221454.jpg
Vindrickare
Här drar jag både rödtjutare och vitvinarna över en kam. dock får de inte dricka likadana öl men de härstammar från samma öltyp. Oud bruin är typen och den är väldigt vinös i sin framtoning och en bidragande faktor är att ölen lagras på vinfat. Balansgången är delikat mellan vilka öl man ska ge till vitvinsdrickaren kontra rödvinsdrickaren men rent krasst är det en fråga om ölens kropp och syra. Det funkar också att ge vissa geuzer till vitvinsdrickarna.

20130408-222541.jpg
Spritdrickaren

20130408-223118.jpg
En bred grupp människor, alltifrån sofistikerade cocktailnjutare till den klassiska hårdnackade groggaren. Oftast dricker spritdrickaren öl men visst finns det undantag. Emellertid finns designa generella regler att följa utan här får man möjlighet att improvisera fritt. Ibland funkar det och ibland inte. Jag har lyckats med att glädja gäster med att rekommendera Boon Geuze som ‘ölens motsvarighet till Whiskey Sour’ och Duvel som ‘ölens Gin&Tonic’ när de bett om dessa drinkar. Däremot har jag sällan sett en så förvånad gäst som den killen som beställde en Side Car och gick därifrån med en Floris Apple. Han kom nog aldrig tillbaka.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Andra chansen…

Nu har jag bestämt mig för att agera barmhärtig samarit. Efter att ha hört, läst och noterat alla dessa känslor som torsdagens racersläpp av Westvleteren rört upp vill jag göra en god gärning.

20130309-220159.jpg

Med hjälp av några av mina gäster som känner lite som jag och några öl ur egen samling tänker jag ‘dela’* ut några stycken Westvleteren till de som inte fick tag några i torsdags! Är ni intresserade?
I så fall kan ni väl droppa ett mejl till jens.skrubbe@gmail.com och berätta varför just ni är värda, vad ni ska göra med den eller hur ni ska njuta av den…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*till självkostnad+frakt

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

Efter att ha publicerat Orvalinlägget så har jag lekt Hercule Poirot. Nu har det gett resultat!

20130201-141804.jpg
Först och främst får jag skämmas lite. Jag har nämligen missat att Jean Marie Rock har lämnat över bryggmästarrollen till Anne-Francoise Pypaert och det ber jag om ursäkt för. Jag har också mejlat en ursäkt till Anne-Francoise för att jag inte kände till att hon varit på bryggeriet i 20 år!

20130201-142620.jpg
Hur som helst mejlade jag henne och frågade rätt ut om de slutat tillsätta Brettanomyces och varför i sådana fall. Detta är hennes svar:

Dear Jens,

We never stop to add the Brettanomyces in Orval. But last year we have constated that our yeast strains has difficulties (due to a mutation) to grow in Orval. Maybe it is the reason why you don’t find the Brett.
Fortunately we conserve our yeast strains correctly and we start in production with the original strain of Brett. Since last year the problem is over.
The most of consumers didn’t taste the problem with Brett, because they drink young Orval and in young beer the presence of Brett is low.
For your information I worked in Orval since more than 20 years and I try to do my best to keep the caractere of Orval.
Thank you for your information and to take care of our product.
Kind regards.

Anne-Françoise Pypaert

Det finns ingen anledning att misstro Anne-Francoise och det vore dumt av henne att ljuga.
I och med det anser jag frågan utredd! Jag menar, hon lovar ju vitt och brett

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

I.T.A.

I Vleteren i Västflandern sitter en organisation som alla inte har hört talas om men som utför sina plikter i det tysta. International Trappist Association (I.T.A) är ett organ som är till för att skydda och försvara autentiska trappistprodukter.

20130113-120343.jpg
Efter att ha haft många som skott sig på trappistnamnet tröttnade till slut Orvalmunkarna och gick till domstolen. 1962 i Gent fick munkarna lagen på sin sida och det skrevs en lag som skyddade ordet ‘trappistenbier/bière trappiste’. Den 6:e september 1985 förstärktes lagen ytterligare av en domstol i Bryssel och I.T.A bildades. Efter några år lanserade de hexagonen (bilden ovan) och den finns numer på alla produkter signerade trappisterna.

20130113-124018.jpg
Här är de kloster och de produkter som får bära logotypen:
Achel: öl
Orval: öl och ost
Scourmont-Lez-Chimay: öl och ost
Rochefort: öl
Westmalle: öl och ost
Westvleteren: öl
Koningshoeven (La Trappe): öl, bröd, kakor och choklad
Echt-Tegelen: sprit
Stift Engelszell: öl och sprit
Mont des Cats: ost (ölen bryggs av Chimay och får därför ingen stämpel)

Märk väl att trappistöl inte är en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Beställningsvaror.

Att beställa öl från Systemet har blivit ganska lätt rent tekniskt men hur vet man vad som är bra?
Av 127 belgiska öl i beställningssortimentet kan det vara svårt att välja det man är sugen på eller vill ha. Eftersom det är kollikrav kostar det en slant och då är det sjukt tråkigt om det blir fel. Generellt tror jag att vissa varor inte rör sig speciellt mycket. Inte för att vara elak men jag undrar vem som på fullaste allvar köper en låda Sara Bio* för 938:40?

20130110-233743.jpg
Nu tänker jag peka ut tre av de produkter som jag anser var prickarna över i:na och russinen i kakan sett till smak, kvalitet och pris.
Utan konkurrens vill jag utnämna Maredsous 10 (Tripel) till vinnare.
Denna mäktiga, smakrika bärnstensfärgade klosterale bryggd av Duvel/Moortgat går av stapeln för blygsamma 537:60 för en låda. Det är en bugg i matrisen, en spricka i fasaden. Skynda fynda innan vi blir upptäckta!

20130110-233203.jpg
I svallvågorna av segraren utnämner jag Trappistes Rochefort 6 till tvåa. Det är helt otroligt att vi kan beställa en öl i Sverige som belgarna knappt vet om att den existerar. De som känner till ölen kallar den för ‘Jesus’. Något de har hört om men aldrig sett…
Det är en äkta munköl bryggd av bröder tillhörande trappistorden. Just 6:an brygger de bara en gång per år och den kan vi köpa här! Otroligt. Maghognyfärgad, lätt i kroppen med en värmande känsla och tro det eller ej pärontoner. Superbt. För en insats av 799:20 så är lådan din. Kan lagras i minst tio år.

20130110-234352.jpg
Mitt tredje val går till St. Bernardus Abt som är en kraftig, mörk klosterale från ett litet familjebryggeri i Watou (Västflandern). Fram till 1992 bryggde bryggeriet den kommersiella ‘Westvleteren 12′ (enligt vissa världens bästa öl) under namnet St Bernardus Abt. När munkarna sa upp avtalet fortsatte St Bernard att brygga ölen så det vi har i dag är en kraftig skärva av världens bästa öl. Vem kan motstå det? För 760:80 tycker jag åtminstone att det är ganska prisvärt.

20130110-235020.jpg
Eftersom de flesta Systembolag inte längre tar ut någon förskottsbetalning hoppas jag att ni som beställer varorna faktiskt hämtar ut dem, annars kan det bli dyrt för de många små aktörerna på den svenska marknaden.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Sara Bio är en ekologisk lätt blond bryggd på bovete av ett kollektivbryggeri som heter Silenrieux

Världens genom tiderna godaste öl.

En av standardfrågorna när man jobbar och lever med öl är vilken som är favortölen. Det kräver ofta motfrågor. Vad är det för väder? Vad är klockan? Vilken årstid är det? Vad har jag ätit och druckit? Hur mår jag? Var är jag? Är det på riktigt eller hypotetiskt?
Allt detta är givetvis av värde när det gäller god öl i allmänhet men favoritölen bör vara en allväders, alla tiders och alla tillstånds öl. Westmalle Tripel är en sådan öl och i min bok är det en öl som har allt jag letar efter och därför är det mitt standardsvar…

20130109-215808.jpg
…men sedan har jag en favoritöl alla kategorier, en helig graal, en svårplockad anemon, en nektar att drömma om. Jag kallar den min ‘ölnördsfavorit’ och brukar inte stå och skrika om den eftersom den är mer eller mindre omöjlig att få tag på! Det kan sticka i ögonen på folk…
Ganska snart efter att en av mina döttrar hade fötts 2007 var jag på besök hos Dirk och Leen på Kulminator i Antwerpen. Kvällen slutade med att min dotter fick en sådan öl från 2005 i present. Lite avundsjuk blev jag allt!

20130109-220407.jpg
En skillnad med den från 2005 och min absoluta favorit från 2000 är storleken på flaskan, en annan är att 05:an heter ‘Special Reserva’ och 00:an bara ‘Reserva’ och en tredje är små delar av ölens uppbyggnad, men ändå! Förutom dessa år har ölen bara bryggts 2008 och 2010.
För er som inte redan räknat ut det så är det ‘Stille Nacht (Grand)*Reserva’ jag pratar om. Ölen föddes ur en mängd slumpartade händelser** för fjorton år sedan och jag fick glädjen att njuta av några flaskor under 2006 eftersom en krog i Stockholm hade kommit över en batch. Halleluja!

20130109-221136.jpg
Mitt januari blev lite ljusare och livet en aning lättare när jag häromdagen kom över en 2010:a. Maken till glädje att åter ha möjlighet att dricka ‘världens godaste öl’ värmde. Det har nämligen sagts mig att 10:an är den som är närmast 00:an. Vilken lycka!
Vad är nu detta för mirakeldryck? I grunden är det den fantastiska Stille Nacht som är Dolles julöl. Den är en malt- och humlestinn öl med kraft i bitarna***. God redan där men som grädde på moset läggs den på Bordeauxfat i 18-25 månader och då sker trolldom! Det är bara att buga och bocka för mannen med de magiska egenskaperna, Kris Herteleer. Bedankt voor het wonder!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

* Ord för stor som åtminstone jag och mina ölvänner (och säkert fler med oss) lagt till eftersom ölen kommer på storflaska.

**I slutet av 1999 fick Kris och några andra bryggerier veta att Rodenbach skulle sluta leverera jäst. En väldigt komplex jäststam som inte låter sig kultiveras så lätt. Det som hände var att tre pallar av Stille Nacht började explodera och den rådige Kris valde då att knäcka flaskorna och hälla dem på ett Bordeauxfat han hade stående. Resten är historia…

***basen är Pale Ale malt och den humlas med bl.a. Fuggles. Lååång koktid på fem timmar och torrhumlad och stryrkan landar på 12%. Reservan är 13%

A/B test

Man kan läsa hyllmeter med böcker, bloggar och sajter om öl. Man dricka hinkvis med öl, höga och låga, små och stora. Man kan hänga på de mest obskyra barer med de mest fantastiska brygder men utan A/B test är det svårt att förstå själva essensen. A/B testen är både enkla, relativt billiga och otroligt lärorika.

20130103-205816.jpg
Åtminstone när det gäller belgarna så finns det ett gäng olika test man kan göra och då menar jag inte bara olika produkter/märken mot varandra. Jag tänkte ta upp tre klassiska test som i sin banalitet ger så mycket tillbaka.
Det första testet kräver tillgång till en krog med belgare på fat. Det kan vara läge att göra när man är på besök i det förlovade landet men det funkar självklart i Sverige också, förutsatt att man har en belgovänlig krog i närheten.
Fat vs flaska är en uppenbarelse första gången och är ni som jag slutar man nästan dricka öl på fat tills man kommer underfund med båda varianterna i sin olikhet har sin tjusning! Rent krasst är fatet mer tillgängligt och flyktigt medan flaskan bjuder mer motstånd och är mer komplex.

20130103-213519.jpg
Test nummer två kan utföras hemma men det kräver en viss mått av tålamod i form av lagring. Det kan även utföras på välsorterade krogar där de förstått värdet av en vintagekällare! Jag menar givetvis att testa ung mot gammal öl och självklart ska det i grunden vara likadana produkter men från olika år. Eftersom smakminnet är förvånansvärt kort har jag ofta fått höra att skillnaden inte var så stor efter en dyr ‘vintageöl’. Då presenterar jag en färsk öl av samma sort och vips så har personen gjort ett mentalt och smakmässigt lappkast. Vintageöl – ungöl = 1-0

20130103-214236.jpg
Tredje och sista testexemplet är stort mot smått. Ofta är det svårt att tro att de innehåller likadan öl. Skillnaden är makalös. Även här brukar jag kasta fram ett referensexemplar bara för att folk ska förstå storheten i storflaskor (och nej jag syftar inte till volymen). Det brukar också hjälpa till att förklara varför cl-priset är högre på storflaskor. Skillnaderna är dock inte större än att i mina ögon är det bättre att dela på storflaskor än att sitta och dricka egna portionsöl!

20130103-221256.jpg
Självklart finns det fler olika test men dessa är en grundstomme till A/B testen. Utför gärna och utveckla dig eller få en upplevelse utöver det vanliga. Tänk på att man kan kombinera. Lagrade storflaskor, det är mumma för Måns!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Släpp skottarna loss…

…det är vinter!
När man beställer en ”scotch” i Belgien kan det hända att man blir besviken! Förvisso får man en maltprodukt men en jäst sådan och inte en destillerad.

20121125-171317.jpg
I Belgien finns några få ales bryggda i en tradition som är hämtad, inspirerad eller hyllande till en skotsk öltyp som sedan 50-talet inte finns i Skottland längre.
Öltypen dök enligt vissa upp i Belgien under första världskriget (1914-1918) och den bryggdes främst för skotska soldater som var stationerade i Belgien.

20121125-171351.jpg
Andra menar att typen fanns i Belgien innan kriget och att det var antingen en frukt av George Maw Johnson eller en hyllning till densamme. George Maw Johnsson var en bryggare från Canterbury som blev förtjust i Belgien, flyttade dit och blev förste utgivare av bryggarnas branschtidning ”Le Petit Journal du Brasseur”

20121125-182524.jpg
Nå, vad är det för öl?
Förr var humle en dyrköpt vara i Skottland och om man är fördomsfull känner man till att skottar är snåla. ‘Scotch’ är en öltyp med lite humle, överdrivet med maltkaraktär och långa koktider för att få den mörk. Smakmässigt är de åt det söta hållet eftersom mycket restsötma finns kvar, lätta i kroppen vilket gör dem en aning vinösa, mörka som sagt och oftast relativt starka. Passar denna årstiden om inte annat och det har Glazen Toren tagit fasta på…

20121125-183619.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe